Fritid

Det var längesen jag snörade på mig klätterskorna. Idag var det dags för lite bouldring. Enkelt och smidigt och lite jobbigt eller nåt, iaf för armarna. Jag är inget vidare på't men det är ganska så skoj när man inte gör nåt annat.
Sen drog jag en repa med xtc'n och avslutade med en fredagsfika spontant flyttad till onsdag. Det var också bra, fan vad allt är bra nu. Det lär väl gå över kan jag tänka. Vägde xtcn idag, 9.5kg är lätt...

Diesel Power

Jag har äntligen fattat det. Jag är ju en diesel! Har ju alltid problem i början av tävlingarna men ju längre det blir desto bättre går det. Undra om det är alla dumma niominutersintervaller jag kört i min ungdom som förstört mig? Det jag inte har i toppfart får jag ta igen på dumhet och bränsleförbrukning. Men hellre det då än inget alls. Såhär dagen efter Åsarna börjar kroppen bli stel. Har inte kört någon aktiv vila idag då jag inte är så sugen att sätta mig på en sadel... Imorrn funderar jag på en joggingtur eller liknande, på onsdag borde jag vara mogen för ett cykelpass igen. Det sliter på att ha lätt sadel... Frågan är om jag kanske har för tung sadel ändå, jag menar ska jag ändå ha ont efter tävlingar kan ju sadeleländet få vara ännu lättare. Får väl ta och beställa en 65g tung Becker Carbon så har jag det lättaste. Vägde in Anthemen lite oseriöst innan tävlingen. typ 11,2 kg med pedaler och flaskställ. Inte skitlätt men lagom. Sen bytte jag däck till Fast Fred icke UST och Stan's sörja lagom till tävlingen så den borde väl landat på 11 blankt. Har sett nån som har en Advanced som väger 9,4 kg. Det är fan starkt jobbat att få ner vikten så pass. Jag skulle väl iofs kunna spara några hekton bara genom att samordna de prylar jag har hemma just nu men vem fan orkar det? Bättre att vila en timme extra som vissa skulle ha sagt men inte gjort...

Klurar på att köra Storsjön runt till helgen. Kan det vara kul måntro? 19 mil landsväg? Är det jag det? Knappast men väl värt ett försök. Ska jag vara med ska jag stöta från start. Så nu har jag avslöjat min hemliga taktik...

Fan såg att jag missade att svära i mitt förra inlägg. Ni får ha förståelse, hade ju precis tagit personligt rekord i LL så jag var knappt folkilsk plus att jag var nyäten och trött som fan. Orkade helt enkelt inte vara elak. Idag känns det bättre och jag känner hur jag börjar få kraft att vara det igen. Så fyfan nu jävlar ska det bli åka av igen! Fan. Satan.

Btw tur att diesel börjar bli tävlingsdugligt...

Grop

Ok, nu börjar jag förstå kroppeländet. Att bara träna hårt gör en inget bättre. Under säsong är det alltså mjukistofflor på när det gäller Watt och annat roligt. Idag körde jag i Åsarna. Jag blev 15e man. Varken tjejdäng eller lossnande styren idag. Försökte inte heller ligga först i starten utan letade upp dem jag vet är där jag vill vara i mål. Chansade inte utan körde med insidan. Jag har insett vikten av att ha med sig åtminstonde ett bra resultat från säsongen. Nej alla var inte där, men eliten var där och det kändes som 15 min efter segraren på den banan är MVG för en övertränad 4x4-cyklist... Banan var fostrande. Tekniskt mycket enkel, bara att sikta och borra ner huvudet. Jag hade nog önskat lite mer klotigt. Höjdmeter fanns det gott om, väldigt gott om. Kallt var det, och så regnade det. Kändes faktiskt som om det skulle börja snöa och helt fel ute var jag inte i de tankarna för det kom ju en del i Vemdalen en bit bort. 2.1 drycken var grym, lite mer salter och magnesium i den och jävlar vilket raketbränsle. Jag slogs med krampen idag, redan efter 35 km börjad låren skrika. Inte bra tänkte jag så jag famlade efter en GT-tablett, men tappade alla jag hade. Som tur var har jag snälla klubbkamrater och Andreas bjöd mig på en livsviktig tablett. Vi samåkte en hel del idag, han drog mig uppför och jag spårade i skogen. En FS till den grabben och topp tio är ett faktum. s
Nu har jag faktiskt ont precis överallt. Precis som det ska vara då.

Slakmot

Det är några slakmoter i Åsarna. Det finns även en del av dem i Loning. Idag har jag varit på hemmaplan och nött grusvägsslakmoter. Jag gillar sån terräng. Man kan faktiskt säga att jag är uppvuxen med sådan. Man kan nog gå så långt att säga att jag är uppvuxen och formad av slakmot. Hela jag är en enda stor slakmota. Halvseg och småjävlig... Jajävlar. Det kändes ganska bra idag. Vilan har gjort mig gott, tror jag, det känns faktiskt som om benen tål en del stryk nu. Och stryk ska de få på söndag, tro mig. Jag har redan börjat sippa kornstärkelse... Men det tänker jag inte göra på söndag, då blire riktig sportdryck signerad Micke H. Jag går på allt, 4x4, maxstyrka, kraftandning, kraftmätare, kraftfoder, kraftiga vader men jag kommer aldrig köpa sportdryck mer. Vitargo är alltså kornstärkelse. Inget annat. Det tar man alltså RIKTIGT bra betalt för... Galet. Jag som har flera kilo kornstärkelse kvar. Det är därför jag sippar den nu, inte av någon annan anledning. Måste göra slut på skiten.

Blåögd

Nu åker de dit, allihop. Lilldansken fick sparken av sitt eget lag. Det är bra, det är den enda vägen att gå. Nu när arbetsgivarna börjar dra öronen åt sig så blir det kanske förändring inom cykelsporten. Hoppas att sponsorerna ställer såna krav på sina lag att systematisk doping upphör snarast. Men samtidigt så finns ju det underliggande problemet att varenda jävel kan dopa sig, hur lätt som helst. När jag var arton fick jag frågan om jag "behövde något". Skulle jag vilja så hade jag nog skaffat fram både det ena och det andra tills senare ikväll. Det är svårare att hitta nån som säljer Maxim i den här stan... Det är sjukt. Gå på valfritt gym så lovar jag att rätt många aktiva är preparerade. I vintras gjordes ju en rajd mot Friskis där man testade tre aktiva, två åkte dit... PÅ FRISKIS!!!! Så då kan man ju undra varför det skulle vara annorlunda inom uthållighetsidrotten i Sverige? Jag har mig veterligen aldrig blivt dopingtestad, jag är ju inte heller tillräckligt bra för att testas... Nä jag har inte dopat mig heller, förutom då Bricanyl och den där allergisprutan jag tar under sommaren, men de har jag papper på att jag får ta. Och de pappren var svåra att få... nä. Promenera in i en hälsobutik eller läs en idrottstidning så är de fullsmetad med reklam om preparat som ger, maximal tillväxt, Anabolic..., kortare återhämtning, ökad förbränning, ökad prestationsförmåga, på laglig väg. Samtidigt så skriver man på annan plats i tidningen att det är fult att dopa sig... Men hur långt är steget till det som är olagligt när allt handlar om att flytta gränsen? Hur många är det som går över den? Nu ligger ju cykelsporten rätt pyrt till, iaf i Sverige. Men samtidigt så blundas det rätt hårt för vad våra hockeyhjältar pysslar med på andra sidan pölen, eller vad de trasjoxande miljonärerna får för tillskott för att återhämta sig. Men det är ingen idé att skylla ifrån sig på andra. Cykelsporten är en jävla skitsport styrd och utövad av en massa jävla idioter. Trist bara att jag är cyklist, och det är som sagt inget man väljer att vara... Blåögd är jag till råga på allt också... Satan.

Konsten att vila...

Jag är rätt kass på att vila. Men nåt som får mig stillasittande i ett bra tag är musik. Jag gillar musik, helst om det låter bra. Nu har jag förmånen att kunna avnjuta min favoritmusik genom rätt schysst koppar och papper. Idag har jag börjat med Muse, snart ska jag gå över på lite tyngre grejor. Riktigt vad vet jag inte men nåt skoj blir det. Bara så ni vet är MP3 förkastligt. Tjuvladda ner låtar likaså. Fan, ni har väl märkt vad mycket skitmusik som kommer nu? Det är ju för att ingen jävel har råd att producera skiten längre. Max en kvart i studion per skiva liksom. Hur bra musik hinner man spela in då? På sin höjd hinner de köra Paris Hilton genom en röstlåda till ett gammalt beat som inte ens hon kan missa att följa. Missar hon ändå kan de enkelt justera i efterhand. Nä tacka vet jag den gamla goda tiden då engelsmän släpade in en hel orkester i en lokal nära Abbey Road. Fan, bra musik kommer aldrig att göras igen. Eller jo, några galningar som inte vill tjäna pengar kommer säkert att få fram nåt om går att lyssna på. Tyvärr så lär de ju spela in allt digitalt så det blir skit i alla fall. Nää det ska vara analogt fram till pressning av mediet eller i bästa fall analogt hela jävla vägen till mina öron. Då låter det bra!

Igår var en fantastisk dag för cykelsporten. Vino åkte dit. Jag har alltid gillat Vino, jag gillade iofs Landis med. När jag tänker efter så har jag alltid velat ha en BMC cykel oxå. Tror inte det är nån som cyklat på BMC som klarat ett dopingtest, Tyler, Landis, Vino och ett helt jävla gäng till... Är de så dåliga att man måste dopa sig för att kunna cykla på skiten?? Iofs cyklade Janne på giant och han klarade inte heller de svåra proverna på ett bra sätt. Ja herrejävlar vad dumma i huvet de är.

Men jag hade en bra odopad dag igår. Cyklade lite på banan i Åsarna och fick se en livs levande legend; Thomas Wassberg. Fyfan det är inte utan att man känner en viss respekt när man står nära honom, han ser rätt hård ut fortfarande. Mitt tips är att masterstarten i Åsarna inte består av endurförare utan av en hård gammal skidåkare som cyklar för i 72 km och visar vägen...

They're back!

Såhär glad blir man av att tjuvträna!

Allt är förlåtet Vacchi och Adamson! Årets mest målande beskrivning av hur deffad Kurt-Asle är: "Om man flår en norrman och virar in han i gladpack..." Jajävlar det är ett sant nöje att inte göra ett skit och titta på TV idag fast solen gassar utomhus.

Sommardrömmar

Mmm jag har semester. Första dagen idag. Inte så illa. Efter Åreresan har Gullefjun ihärdigt bearbetat mig, han tycker att jag ska köpa en sån där riktigt grovhjuling. Ja inte vet jag, det ser kul ut. Men är det verkligen jag det? Åka en massa utför och ta liften upp? Blir man inte alltför trevlig då? Man kan ju inte bli det minsta distansgrinig och det vill man ju inte att ens nära och kära ska missa, väl? Ja, jag har ångest. Jag är tillräckligt dum för att köpa en sån. Jo det är sant, jag får inte plats med fler cyklar här hemma just nu. Måste helt klart sälja av några. De som hänger löst just nu är XTC'n, jo den är bäst men jag är för gammal att åka stelt. Sen hänger räsern löst, alliancen är kanon. Hur bra som helst. Men, den är varken tillräckligt vit eller ens för den delen italiensk och det matchar inte mina drömmar om lyxfika iförd vita kläder och för dyr (VIT) cykel lite nonchalant lutad mot fikastolen. Tyvärr så saknas ett annat viktigt attribut till denna fantasi, han börjar semestern samma vecka som jag börjar jobba igen... Vafan. Hur ska man kunna ha fyra veckors semester utan att avahandla cykelsportens väsentligheter med en lika (kanske mycket mer...) sjuk människa? Ja det får väl gå ändå. Apropå det, igår föll både Vacchi och Adamsson genom golvet vad det gäller hjältestatus. Ingen av dem rakar benen längre. Vacchi sa till och med att slippa raka benen var det han såg fram emot mest innan han hängde upp hjulen... Å herregud! Hjältarna faller en efter en, i fjol var det Landis, i år V och A. Vad kommer ske härnäst? Värst vore ju om nån kamrat skulle börja förstöra kaffet med sånt skit som mjölk och VANILJ!! Usch... Tur att sånt ALDRIG skulle hända...

Måsarna?

Satan. Fan, jag körde naturlig intervall idag. Nästan så att det börjar kännas ganska hyfsat nu. Kan dra runt rätt lagom växlar. Pulsen är med på noterna och jag kan andas ganska rätt hyfsat. Men slemmar och snorar rätt mycket ännu. Imorrn kanske det blir en tur till Åsarna. Jajust ja, jag börjar väga litet mindre också... Man blir lätt av att vila!

Whohohooo

Tjooptjoo jag har varit till Rättvik. Jag gillar Rättvik, fin by, fin vy och trevlig tävling. Har ju mått rätt kasst de senaste veckorna (månaderna??) så jag hade inga förhoppningar om nåt överhuvudet taget på tävlingen. Provade till och med en ny cykel, ju... Hade en bättre inställning till det här med tävlande, vilket var bra. Kände att jag vill vara med och ta i. Så efter att jag hittat en fin placering bakom masterbilen, där skulle jag givetvis stannat på en typ tjugonde plats, men jag tänkte att ligga först kan vara kul så jag la mig där bredvid Calle Friberg och Mikael S. Easy peacy. Men Vidablick är för lång och brant och alla i elit är alldeles för snabba för mig så jag surnade ihop. Rättare sagt jag tvärstannade... Höll knappt på att ta mig upp. Men vafan jag kom igång igen, tyckte att det gick snabbare än vanligt att vakna till liv. Tyvärr så är väl kanske Suggan lite för snabb för att man ska kunna göra alltför mycket på egen hand, vilket det blev för mig. Hade inte många sekunder i rygg på någon annan, skulle gissa på typ trettio. Men jag hade ganska kul där i min meditativa ensamhet, trött blev jag tillslut. Precis när jag fick vittring på min klubbkamrat. Såg dem i en ganska lång uppförslöpa som jag gick på för fullt i och hade nog ganska bra fart, såpass att jag missade en snitsel och körde lite fel. Det var synd.

Men ett gäng kan man inte klaga på och det är supporten, de är helt överlägsna. Fattar inte vad jag gjort för att förtjäna sånt stöd. Eller så kan man undra vad de gjort för hemskt i tidigare liv som måste ställa upp på alla tokigheter?? Skitsamma, ni är bäst!

Framsteg

Evolutionen går bakåt. Cykeln på bilden kunde lika gärna vara hämtad från 1996. Rakt styre, klassisk diamantram och kortslagig framdämpare. Tror inte ens att den är lättare än min gamla Mongoose IBOC Team SX. Det var en feting det. Kolfiberram med delat underrör och en vikt under 1500g. Judy SL och en massa bra grejer. Den var väldigt fin, kanske den finaste hoj jag ägt. Kommer ihåg premiären, det var skolavslutning, tvåan på gymnasiet. Jag hade fått lite stipendiepengar och hämtat ut pärlan. Monterade ihop den och var väl klar efter klockan nio på kvällen. Istället för att haka på mina klasskamrater på fest, drog jag iväg upp i skogen. Kommer ihåg känslan av att för första gången känna mig som ett med cykeln. Jag tyckte mig ha ett perfekt drag när jag stod upp. Den var snabb som vinden utför och löjligt lätt. Lycklig som en lärka var jag väl ute ett par timmar. Väl hemma så tvättade jag cykeln omsorgsfult (en av de få gånger jag vårdat en cykel som sig bör...). Jag polerade den nogsamt, så noga att jag kunde ana en lite sprickbildning där överröret fogas samman i en muff med sadelröret. Det kunde väl inte vara sant!!!? Jorå, efter ytterligare inspektion av mig och chefsmeken så kunde vi konstatera att ramen nästan hållit i två timmar. Snacka om fritt fall... Men jag hade tur, fick en till cykel!! En IBOC pro i stål, som vars ram vägde 1600g!!!!!! Den ramen var så lätt att bakhjulet tog i kedjestaget när man stod upp... Sen fick jag en till Team ram, den höll i två veckor sen lossnade hylsan som vevlagret sitter i... Men jag har fortfarande kvar den första ramen.

Jag vilar nu. Har läst att det inte är bra. Har hört att man blir seg av det. Likaså bra det. Det känns rätt fint och imorgon ska jag hämta ut lite medikament och se om det hjälper. Ikväll blir det Transformers på Bio. Såg att min gamla Optimus Prime från genartion ett är värderad till 300 dollar på nätet. Måste nog hem och gräva i de gamla gömmorna och se vad som finns kvar av samlingen...

Myr

Fan. Jag var nästa tre minuter långsammare på årets HÅEC. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Mina ben är så jävla dåliga. Mitt självförtroende är så stukat, med all rätt... Det går inte nå snabbt alls faktiskt. Sakta är ordet. Varför?? Ingen aning. Antingen har jag tränat för lite. Eller så har jag tränat för mycket. Det kan även vara den där gröna skiten som luktar gräs. Inte den olagliga varianten. Eller så kan det vara det att jag i år inte tagit någon kortisonspruta mot det gröna helvetet som luktar gräs. Iom att jag ändrat så mycket så är det lite klurigt att sätta fingret på vad som gör mig sämre. Men en sak vet jag; det är fan inget kul. Så nu vetifan om jag ska tokjaga en spruta att få i skinkan och/eller tokvila? En sak står iaf klar och det är att jag kan glömma nåt resultat på Mörksuggan. I bästa fall lär jag ju vara iform till Oktober så det får väl bli Cyclocross eller längdskidor för min del.

Åre är inte sig likt, det myllrar av cyklister med stora klädet och gungiga cyklar. Undra om jag ska tröstköpa mig en sån till veckan? Fan blir bra sugen, och det verkar ju så kul. Jag har nog plats i nån av skrubbarna...

Det var som f-n

Det går fort i hockey som vissa skulle säga... Har haft en smula ångest för att jag haft en alldeles för fin cykel liggande i molekyler här hemma. Så jag tänkte att jag monterar ihop grejerna och ser om de funkar. Det började bra med att jag drog sönder gängorna i min fina EC70 stam, en snikstam. Klart kostar skiten bara 1800 spänn kan man inte förvänta sig att den ska hålla. Så på med sånt som funkar, giants egen stam i dyrfiber. Ska köpa en till sån nu, den är fan den enda som funkar men så kostar den lite mer än den andra... Nåja, väl monterat skulle den provas. Ny gaffel för cykeln blev det med. Foxen verkar harmonisera bättre än 100mm Reba på en HT. FY FAN vilken skön cykel!!! Jisses och jag som annonserat ut den!! Ni kan glömma att den är till salu längre... Ska provrejsa på den i Åre. Tror den kan bli lätt med SLR-hjul och slanglöst. Körde några intervaller idag med. Skönt. Benen kändes lite bättre än jag trodde med tanke på den träningsvärk jag haft idag... Fan, det är roligt med cykel ibland, bara det inte blir för mycket.

Jag var så jävla less...

I söndags blev jag less på att cykla. Det har gått lite kärvt ett tag, rejäl motvind skulle man kunna säga. De hyfsat pigga benen jag haft

veckan innan övergick till något som inte alls ville växla tempo. Huvudet var inte heller med, redan i starten la jag mig för långt bak. Smaart... Det gick sakta sen väggade jag. Grattis! Bra dag, kul att åka 150 mil tor för att vara sååå bra. Men ok, samma sak hände i fjol vid samma tidpunkt. Då var jag 46a nu 36a, med enkel logik kommer jag alltså vara 8a på Suggan och 9a på finnmarksturen. POC. För att få ordning på flickhjärtat som envisas med att låta mig somna på kvällarna så körde jag idag stavgång, 4x4 plus maxstyrka. Nu är jag en pånyttfödd människa igen, kroppen känns redan bättre och jag hoppas att det kommer att smälla fint i bröstkorgen snart.

Första långturen med vita blixten blev det i helgen. Bra bil, skön att köra, skön att köra om med. Drar som bränsle som en diesel, två stycken faktiskt...

Groggflotte

Jag har ikväll åkt en tur med M/S Medvind. Vi på eftermarknad blev bjudna på en tur runt Alnön med mat och dryck. Inte dumt alls. Men det var ju fler än vi på båten. Inte för att nån betedde sig illa men det är spännande att se hur folk förändras. Först var alla norrländskt stillasittande men när båten närmade sig Spikarna så stod hela rasket och dansade. Misstänker att några fyror Xanté, öl och nubbe gjorde sitt till att framkalla dansnödighet. Sen är det spännande att se att gratis är förbannat gott, gärna mycket. Vi hade tur med vädret, havet var lugnt och vinden ljum. Spikarna visade sig från sin bästa sida. Konstigt ändå, det enda jag blev sugen på när vi cirkulerade kring ön var att cykla på den. Antingen så tycker de som bjöd att jag var storbjuden eller så blev de glada för att jag inte kostade såå mycket pengar. Jaja skitsamma det var ju ändå meningslöst att bjuda mig jag kommer ju sluta göra inköp nu efter semestern då jag byter jobb. Ska bli skönt att prova på nåt nytt ett tag tills det nya övergår till något onytt...

Vila

Vila är inte min grej. Fan, jag gillar ju att cykla och cykla är roligast på sommaren. Hur fan ska man då kunna vila sig i form??? Nä jag skiter i formen och har roligt iställen. I dag körde jag gamla fostringsbackar i Loning. Fan vad de vuxit igen!! Finns det ingen mtb-cyklist kvar i de skogarna??? Bäst jag åker dit lite oftare och blir fostrad på nytt.

Fördomar

Idag är dagen efter. Det går lika illa idag. Bodils hjul till Anthemen blev stulna utanför StepIn. Hon var borta mindre än en timme och folk är ju i rörelse där. Men de var borta. Åkte raka vägen till ICA Kvantum i Nacksta och där vid en fotbollsplan såg jag ett gäng snorisar med ett par bonushjul. Följde efter dem och ringde polisen. Sen satt jag och såg på när de bytte ut sina skithjul till de nya de nyss hittat. Sen monterades de på en skitcykel utan värde. Polisen lät givetvis meddela att de inte hade någon bil i närheten och att jag skulle sitta och titta på eländet. När de senare väl kom till platsen så had ju givetivs ungjävlarna gått in. Det ende de gjorde var att med mig i släptåg gå in i trappuppgången och konstatera att den var tom. Sen gick vi till bakgården och såg ca en miljon nysvenskar vissa av dem på just cyklar. Jag tror inte att den unge konstapeln kände sig så motiverad att ge sig i kast med denna folksamling, inte jag heller. Jag konstaterade att de kanske var smart att låtit bli att ingripa på eget bevåg. Förmodligen var tjuvarna släkt med hela området och heeeelt oskyldiga. Fan, gissa om detta spär på mitt förakt mot mänskligheten!!? Det är ju så jävla töntigt att jag satt där som ett fån och "vaktade" när jag lika gärna kunnat ha åkt hem och lagt mig i soffan. Det gjorde lika stor nytta. Fan, nu är jag både arg, less, har ont i huvet och i magen! Undra vad morgondagen har att erbjuda....

Hmmm

10 juni var ingen bra dag. Vet inte vad som blev fel. Jag orkade inte. Kroppen sa ifrån. Huvudet värkte. Magen värkte. Det var jobbigt, mycket jobbigt för mitt psyke. Nu är frågan vad jag ska göra med dessa tankar som snurrar i mitt huvud?

Liiiiidaaaa

Snart är det dags för Looopen. Jag gillar Lida. Bra namn på en cykeltävling. Hoppas vädret är med oss i år med. Det blir ju trevligare då, fast jag skulle gärna se att det regnade en del. Gillar regn med, snö oxå för den delen men inte samtidigt. Jag har vapenvårdat, ska kontrolldra styrbultarna och kört sista 4x4 (eller 3x4 plus lite natintervalle eller nåt...) Kändes inte så tokigt men det hinner gå över. Skönt med en ledig onsdag, sånt gillar jag. Jobba gillar jag däremot ej, helt klart överskattad som aktivitet. Fan.

Form

Jaha, då har man kört Alnötrampen igen. Verkade nästan som om det var fler med än vanligt. Mycket skoj. Jag och Micke hade beslutat att göra en MTB-start. Vi skulle göra det obehagligt för alla och trycka plattan i mattan från startlinjen. Jag fick lite second thoughts då mina ben kändes sådär igår + att även jag tycker att det är obehagligt med plattan i mattan från start. Jag räddades av att det tydligen är masterstart på Alnötrampen numera. Tur. Micke var pigg, Tom, vet jag inte hur pigg han var efter alla distanstimmar, men tillräckligt... Det var ovant med räser men inte så pass mycket som jag trodde. Nu ska jag tydligen släppa på träningen litet och se vad som händer och fötter. Det blir spännande.

Dårar

Mmm inte mycket att orda om. Bilden talar sitt tydliga språk. Större delen av Sundsvalls 4x4

-elit har genomfört ett Långlopp. Observera att mina vader är lite för klena jämfört med Mickes. Troligen satt det fem placeringar i den skillnaden. Jag har nu jobbat stenhårt på att öka uthålligheten och jag har kommit en bit på väg. 175 kg i benböj är jag stolt över 4 reps 4 set. Hade nog fixat tio kilo till men jag är lite feg. Benböj handlar mycket om psyke och avsaknad av stödbälte. Allt i bålstabilitetens och uthållighetens tjänst. Nu när jag persat med 10 kg räknar jag iskallt med att inte ta slut alls på nästa Långlopp. Förhoppningsvis hinner jag köra en vända på 185 kg innan så att jag är på den säkra sidan. Elaka tungor sa att vi körde distans igår. Inte jag, jag var social med några kamrater och fikade i en sådär fyra timmar. I och för sig utomhus, men jag klassar det som fika då krafttackan innehåller koffein. Fika gjorde jag även på fredagen, men det kan man lika gärna klassa som roligträning.

Blängde på trainern idag, funderar på om jag ska lyfta av cykeln som sitter på och använda den på Alnötrampen eller om den ska få sitta kvar till nästa vinter. Verkar ju lite onödigt att lyfta av den. Iofs måste jag nog ändå göra det då det sitter ett vanligt svart däck på nu och inte ett sånt där snyggt orange trainerdäck. Ja jag kan nog lika gärna se om den funkar utomhus med. Eller så åker jag anthem. 685 mm styre och dryga timmen runt ön vore väl lite läckert!?

Backar

Igår lekte vi i Södra. Tre tuffa pojkar i en brant asfaltsbacke. Fan vad kul att vara flera under intervallerna!! Micke och Svanebo stälde skåpet, själv försökte jag bara ta mig upp. Noterade att grabbarna satt och spann på juniordrevet, jag kör alltid på stora kakan. Men det gick ändå snabbare för dem. Jag testade juniordrevet, inte min grej, måste träna upp spinnandet eller nåt. Kanske går jag för tungt, eller så kan jag inte förmå mina ben att gå snabbare. Jaja det löser sig. Om en halvtimme ska jag och Gullefjun köra några industri-intervaller med maxstyrka som följd. Och jag behöver gå ner i vikt. Fan. Jag som gillar att äta! Morsdag är det imorgon oxå, då lär det bli fikabröd. Idag håller jag tummarna för mina kamrater som kör hårt i Falun. Jag hoppas verkligen att de har "den rätta dagen" båda två. Go Tom, Go Henrik!!!

Tisdag = Blodpudding

Så glad blir jag av att få åka till jobbet igen!

Idag har lilltysken fått besöka verkstaden för genomgång. Man kanske kan säga att han fick massage eller nåt. ESP-lampan har börjat lysa vid oregelbundna tillfällen och sen går det inte att slå på den funktionen förrän man vridit av tändningen. Nu har Börners bootat om hela skiten så det lär det väl funka dugligt i ett par dar. Passade på att vri ur sexan på vägen tillbaka från Birsta, avfarten mot Obs är skön med fullgas på trean, jarå det yyyylar så fint. Fan vad dum i huvet jag är, men jag blir så gla´varje gång!

Annars har jag mest varit golvad sen helgens prövningar, lyxade till det med dubbelvila och blodpudding. Såg att mitt högra öga var betydligt mindre än det vänstra igår morse, det brukar tyda på ett något stressat system så vila kändes rätt. Det verkar även som om det kommer erbjudas 4x4 träning på friskis under hösten. Jag ska i alla fall börja leda spinning igen, det känns roligt. Det är ju så skönt att få skrika och gorma på människor som vill att man ska det.

Nu kommer jag att renodla min träning än mer. Jag kommer att öka dosen högintensiva intervallpass och köra mer maxstyrka på bekostnad av distansträningen. Det känns som det är rätt väg att gå. Men jag ska försöka köra mina 4x4 pass på cykel i terrängen och inte bara uppför Södra. Det känns som om det är lätt att spänna sig för mycket och tappa teknik under dessa övningar. Så Roligpassen får bli avslappningsövningar på cykel. Sen vill jag ju hinna med några styrketråck, och lite löpning. Bodil har precis beställt ett par Kayano, så då finns det bara ett alternativ för mig; Kinsei.

Triss

Fan, nu har jag kört tre tävlingar på fyra dagar. Två Långlopp och ett XC. Det hade varit otänkbart för ett år sedan då jag brukar känna mig som de där grävlingarna som ligger längs E4.an efter varje tävling. Nu kändes det aldrig så. Så jag tog väl i för lite. Ok lite rapporter och bortförklaringar:

XC, torsdag. Har inte kört ett XC på ett tag så jag tänkte att jag skulle se och lära. Upptäckte genast att jag saknade fart och så. Had inget flyt i banan heller utan var mest bara där. Körde igenom och kände att benen snurrade bättre och bättre för varje varv. 22.a

LL, fredag. Tänkte att det här är ju kanon att åka rulle på de stora grabbarna ett tag. Ville inte gå in på rött så jag släppte av och körde på i mitt tempo. Men det är lärorikt att cykla med de som är bättre. Benen kändes bättre idag och lite mer fart och fläkt infann sig i trampandet. Upptäckte att jag måste sänka sadeln en smula för att flyta bättre. 5.a

LL, söndag. Billingehus ligger på toppen av ett berg. Dit skulle vi cykla några gånger. Jag var nästan först att lägga min cykel i startfålla ett så jag fick stå vi repet. Lite övermodigt kanske men det sorteras rätt fint upp mot Billingen. Jag försökte ligga med så långt upp jag vågade utan att gå dum stum. Nådde krönet kring 25 plats och kände att idag blir det åka av. På vägen utför berget kändes det helt plötsligt lite konstigt i ett gupp, i nästa så vek sig styret. Spännande. Jag funderade på vafan som händer, styret satt inte fast helt enkelt! Skit. Som tur var har jag en snäll klubbkamrat som langade ett nyinköpt multiverktyg och jag justerar till eländet och börjar jaga. Kör som en idiot på grusvägarna och i skogen, plockar succesivt placeringar tills jag känner en kraftig överstyrning i en kurva, satan, punka. Jag hatar slangar. Byter ut skiten och hamnar sist i en jättekö av bromsklossar. Satan vad sakta de kör i skogen! Jag är inte snabb men de är fan långsamma. Jagar livet ut mig i backar och på grusvägar tills styret lossnar igen. Fan. Stanna och skruva och sist i kön igen. Det är bara att bryta ihop. Farsan slutade räkna vid plats 89, träning tänkte jag och dunkade på. Plockar samma gubbar igen tills varvning på Billingen. Jag vill ha en pump, det blir missförstånd och jag får vänta in farsgubben som kommer med min fina minipump. Gubbarna passerar. Det brinner för mig, jag gör en "kontinental" omkörning alla skriker, det skiter jag i ingen kommer ikapp mig när jag är elak, på riktigt. De sista fyra milen går jag det jag har, plockar till 48e plats totalt, väggar i princip till Strupen och tappar två killar. Men det blev bra träning och var riktigt kul.

Täfvling, Täfvling täfvling

Imorgon ska jag debutera. Har inte kört XC på riktigt sedan för VM 1997 eller 1998 i Åre. Kommer inte riktigt ihåg, men året innan VM var det iaf. Så det ska bli spännande att se hur pass kass man är. Allt utom sista plats är ok. Laddade med lite Whiskyprovning och rödvinsdoping igår så jag borde kunna bli farlig. Kikade igenom min träningsdagbok igår, fan alldeles för nära för många timmar den senaste månaden. Pinsamt, ska ju inte hålla på med sånt där distansskit! Om det går dåligt skyller jag på det!

SKIT

Ibland känns det inget bra. Idag var en sån dag. Körde mina fredagsintervaller på norra. En backe som tar 4 min prick, när jag har bråttom. Dagens första kändes katastrofal. Den andra med, tredje inte mycket bättre, den fjärde helt klart sämst medan på den femte såg jag ljuset igen. Mmm vad säger man? Hade lite problem att få mina Scylla att hålla luften, måste investera i mer Stan's. Vetifan, cykeln passade inte idag heller. Fan vad konstigt det är!! Ibland så känns allt fel! Och så imorgon kommer allt att vara klockrent igen. Lurigt. Har nog fjantat på med för mycket distans igen, men benen brinner iaf inte. Det är bra.

Personligt rekord

Igår slog jag till. Bättre än så har jag aldrig varit. 160 kg x 4! Det kändes nästan för lätt!! På sista repsen så stämde jag till så att stången lättade från axlarna. Det var inte skönt alls när den senare landade igen... Fyfan...

Hjärtmassage

Fan, den här helgen har hjärtat fått slå. Dubbla fyror igår och idag blev det 4 varv på Nordströms bana. Mäktigt att se att 90 min späkning på den banan bara genererade 12 min i zonen 90-95%. Där ser man vad effektivt det är med 4x4 som ger ungefär lika mycket tid i zonen om inte längre. Åter till banan, helvete den är slitsam den slingan ca tusen höjdmeter säger en del. Har snorat mig runt slingan, tror att pollenhelvetet börja jävlas. Trodde inte att min näsa kunde innehålla så mycket snor. Undra vad stavgångstanterna tyckte om mig uppför EKG-backen? Jag gjorde en riktig Björndalen look a like... Man lär sig ett och annat om sig själv när man tar i runt den slingan, vad som händer med låren tex när bakhjulet tappar fästet för en liten stund... skönt!
Min nya leksak går från klarhet till klarhet, så jävla bra helt enkelt. Kapade 15 sekunder från mitt pesronbästa uppför Södra backen jämfört med den stela hojen. Då är det ju ändå bara asfalt... Förbättringen kan ju även tyda på att min kropp börjat återhämta sig efter de gångna månadens träning. Faktiskt har jag kört så pass mycket mängd att jag knappt behöver skämmas längre när jag läser andras hemsidor. Imorrn är det måndag, det är bra.

Världens bredaste...

Fan, idag försökte jag mig på 4x4 igen. Inte hälsosamt. Var lite sleten sen vilodagen igår, tänkte ett tag vila dubbelt men vafan!? Det är ju snart tävlingar så jag hinner nog varva ner snart ändå... Testade Advancen i en av mina referensbackar. Med hyfsat mjuk setting bak så var jag 5 sekunder långsammare på den motför min överrejsiga XTC med Tune-barends. Tiden var iofs bara 2:10 så procentuellt blir det en del. Imorgon ska jag dock testa skiten på Södra, den backen är lite längre. Men tappar man inte mer fastän dämparen är satt så pass mjuk så tjänar man nog igen den tiden på en lång tävling. Lätt. Lite lur på mitt nya fina styre, det är endast 685 mm brett alltså ett normalt styre är ju 585 mm. Men satan, det är skönt att vara turistig. Funderar på att tävla i baggy-shorts med. Då får man ju slå ur underläge. Den är twitchy min nya hoj. Den ser mjuk och fin ut men jälvar vad nervös den är. Undra om jag ska slänga på REBA'n. 100 mm fram, riserstyre och mjuk dämpare, Mountain Mayhem here I come!

Ojojojojoj

Idag har jag kört det roligaste icke 4x4 passet någonsin på stigar jag inte trodde fanns norr om Dalälven. Sen att Micke ordnat allt, inklusive kaffe och nybakta bullar, mitt ute i urskogen var liksom grädde på moset. Ja, maken till kanonpass får man leta efter. Ni som inte var med, missade rätt mycket, ja i princip allt.

Massor av plast

Det man inte har i kunnande eller i benen får man köpa sig till. Gullefjun och jag har startat en ny tradition:

en folköl och montering av ny cykel.

En bit kvar

Körde idag V-norrlandsserien. Man kan säga att jag inte riktigt har den tekniska cyklingen i mig riktigt ännu... Peter Högström hade dragit en kanonbana, väääldigt teknisk. Det var det jag hoppades på när jag satte mig i CCMen och åkte upp. Det är kanon att chocka kroppen och få testa materialet i hetluften. Det är alltid annorlunda med nummerlapp på styret... Saker jag kom fram till:
1. Jag behöver höja styret
2. Jag behöver sänka sadeln
3. Jag måste träna branta utförslöpor. Kidsen åkte åttor runt mig. Tänka sig att de frågade om jag var landsvägscyklist!!!!? Det är ju som att säga åt en att "du suger"... hahahaa jag svarade med att jag cyklat mtb sen 1993... Kanske dags att lägga av snart... Jaja, vi har iaf mycket att lära av HCK, säga vad man vill men det finns eldsjälar i den klubben! Vi i klubben ska också annordna en tävling i vår. Det bestämde jag. Men den banan blir liite mindre teknisk. Nu ska jag ut och jogga med Bodil.

10 kg plast

Mmmm jag är dum i huvudet. Det är ingen som tror något annat heller. Egentligen så skulle jag ha åkt till Mjölby idag och kört den första XC-tävlingen. Lite trist att det inte blev så men alla bangade, till och med farsan. Det har nog inte hänt sen... nä det har aldrig hänt. Men vafan är man chef får man skylla sig själv. Så lite ansvar som möjligt = frihet! Såg att kommunen annonserade ut mitt drömjobb, ansvarig för Södra Bergets friluftsanläggning. Wow, där skulle jag trivas...
Smaskade lite 4x4 igår! Mysigt! Ikväll ska jag springa (nåja) 4x4, imorgon stavgång + cykel. Allt 4x4 och max 90 min/pass.

Återhämtning, 2,5 kg kvar...

Veckoslutet och helgen har varit återhämtande. Först firade vi att vi sålt en massa maskiner på jobbet med att äta tårta. Sen kom Bodils mamma på besök med morotskaka, oj jag glömde Toscakakan till fredagsfikat. Mor bjöd även hon på bullar när jag bytte hjul på bilen. Kroppen svarade med att gå ner i vikt. Av att vila och äta onyttigt! Jaja, man ska inte förstå allt men min diet skulle nog kunna bli en bästsäljare blan överviktiga sockerpundare... Rätt skönt att klara av hela trappen hem i ett svep igen, utan syra. Skönt, det känns som om kroppen svara lite på vilan, det är ju bra. Mitt blodvärde var rätt fint det med så allt verkar vara i sin ordning. Idag var jag ute och vispade runt lite blod i benen. Til mitt sällskap hade jag Flickvännet. Hon cyklar snart ifrån mig. 2h 10 min var vi ute och inte gick det så jävla sakta. Ska bara lära henne hur SPD funkar sen kanske jag startar henne i nåt lopp. Jag kanske ska bli manager och tjäna pengar på andras arbete? Ja, det vore najs.

Fan inte en enda svordom!! Men igår visade jag fingret åt några mopedburna tonårstjejer som inte kunde högerregeln. Nu ska jag fortsätta köra lugnt och fint så blir det kanske start till helgen. XC kanväl inte vara så jobbigt? Det var så länge sen jag körde ett sånt lopp att jag glömt hur de känns. Det enda jag kommer ihåg är ångesten innan start. Den var säkert grundad på någon erfarenhet...

Halvfort länge

Sen jag började cykla har träningsfilosofin halvfort länge varit melodin. Kommer ihåg att jag som nybörjare fick ge allt under ett helt pass för att ens hänga med. Utvecklingen gick till en början ganska raskt och snart kunde jag hänga med de stora pojkarna och jag förutspåddes av vissa en ljus framtid. Jag har aldrig ryggat för att spotta i nävarna och göra ett hederligt dagsverke (på cykeln...), jag har ofta kämpat tills någon fått ta hand om resterna, tack mor! Vet inte om det är så att jag är vek, fysiskt eller psykiskt för ibland blir jag sliten. Faktiskt är det nog så att jag under mitt verksamma cykelliv nog varit mer sliten än fräsch... Så förmodligen saknar jag känslan av när jag ska lägga av. Det kanske är osäkerhet, "jag kör en vända till", "någon mil till", "äh jag tränar idag med". Undra varför det är så? Ångesten är så jävla stark.
Undra vad de ger egentligen, de där halvhårda distanspassen? Ingen tävlingsfart och för mycket slitage på systemet så man inte kan genomföra de riktigt hårda passen. Ska man träna halvhårt för att tävla halvhårt? Min uppfattning är att sån träning gör en seg och utan klipp i benen. Det är känslan jag alltid haft på tävling, alltid känns det som om det skulle kunna gå att köra snabbare men benen vill inte. Man ska inte kunna ligga på max och ändå skälla ut publiken för att de röker bredvid banan, då utnyttjar man inte resurserna maximalt. Så vad göra? Nu ska jag vila, sen ska jag återgå till den träning jag körde i vintras. Tyvärr har jag lockats med på timjakt igen, därför brinner mina ben lite väl mycket. Nu blir det 4x4 igen.

Burn!

Idag blir det bildlöst. Hittar inget passande. Något passande skulle väl kunna vara en skogsbrand eller liknande. Skitben. Nu ska jag börja kör distans. Det ska bli många långa lugna timmar nu den närmaste tiden. Ska ni cykla med mig får ni ta det lugnt. Imorgon ska jag boka tid för att testa blodvärdet, om jag har något sådant kvar... Fan. Det borde ju bli dags att komma i form snart... Suger på den ett tag till...

Helvete i norr...

Den här helgen har gått i den höga pulsens tecken. Vädret har ju, som ni kanske märkt varit ganska så hyfsat. Gick på skiftet i torsdags och har hunnit avverka några pass nu. Maxstyrkan gick fint så nu slipper jag distans ännu en vecka. Cykeln käns fantastisk numer. Har nytt gummi på, Rubena Saurus verkar vara riktigt bra skit. REBA är nästan för bra, tur att jag inte har en Anthem för då skulle jag åka dit för doping.

Coach

En dag som denna skulle man haft en coach. En som kunde avgöra om känslan i benen är ren och skär vekhet eller om jag borde vila, mer. Som det är nu är jag min coach, iofs inte helt fel det heller. Men ibland skulle det vara skönt om någon annan bestämde vad som ska göras, det blir liksom lättare att göra saker då. Nu när jag ska köra morronpass är det lätt att hoppa över det då sängen är rätt skön strax före 0600. Även maxstyrkan efter 4x4 passet blir ju lidande då det är liiite meckigt att ta sig till Friskis. Måste ju sätta mig i bilen och åka iväg... Om någon kunde övertyga mig om att just dessa pass är de som gör mig till en bättre cyklist så skulle jag lätt göra dem. Jag skulle fan springa till månen om det var det som var grejjen. Tror jag...

Höll igen en smula på 4x4-passet idag efter överläggningar med min medbrottsling. Det kanske inte alltid är plattan i mattan som är rätt metod. Vi får se, jag gillar plattan i mattan, ibland. Men inte på distanspass. Jag lovar och svär att fortsätta släppa er andra i uppförsbackarna när pulsen går över 150...

SmutsSvart

Jag är nu mitt upp i den värsta av mina periodiserade träningsveckor, viloveckan. Jag får så mycket tid över, igår skulle jag tvätta en cykel, det slutade med att jag tvättade bilen och tittade på hockey hos Björn med Gullefjun och lösgodis. Och jag gillar inte ens hockey. Jag tror de unga åren på månskensrinken i Indal har satt för djupa spår i min själ och förluster med över 30 mål i baken har nog gjort sitt till. Men jag gillade nog att spela och jag avslutade min karriär med stil. Ett ögonblick och en känsla jag kommer att ha med mig resten av mitt liv. Jag spelade forward har jag för mig, spelade fult, hårt och bråkade med alla. Det kan vara svårt att tänka sig om man bara träffar mig civilt men jag var/är en ful jävel när det kommer till kritan. Jaja, i sista matchen, sista anfallet så kommer jag fri med målvakten, jag åkte väl söder motståndarna misstänker jag för kämpa det kan jag. Då händer det, jag som aldrig kunnat avsluta är helt iskall, fintar och drar ett stenhårt, spikrakt dragskott rakt upp, då menar jag bokstavligen, klockrent i det högra krysset. Lätt det snyggaste målet jag sett. Tränaren fäller följande kommentar när jag byter: "varför har du inte gjort sådär tidigare?" Ja det kan man undra... Men se vad lite avslappnat förhållningssätt kan göra för prestationen. Jag visste ju att inget spelade någon roll längre så det gjorde ju inget om jag skulle misslyckas. Därför gick det bra. Det förhållningssättet försöker jag ha med mig idag med, vem bryr sig om det går på tok?

Min cykel är fin, eller hur? Lite skitig bara. Jag har haft lite "issues" med sittställningen men det börjar nog arta sig. Ska ändra sadelhöjden enligt den fina formeln inseam x 0.883. Jag är så jävla sugen att träna hårt igen, har ju för fan vilat i två dagar nu. Imorgon blir det 4x4.

4 kg

Sådärja, en helg med distansträning. Tre hela pass faktiskt. Även fast jag är så jävla sliten har det gått att genomföra eländet. Jag har varit sugen på sömn från 19:30 på kvällarna och då har jag ändå oftast sovit på dagarna. Benen har slutat brinna, de är mera som kolbitar nu... Jag är riktigt under isen nu. Så här sliten har jag inte varit sen... Ja jag vet faktiskt inte om, över huvudet taget... Men jag är inte helt körd, det är mest benen som behöver den där återhämtningsveckan jag hoppat över ett tag nu. Idag inledde jag den med en liten promenad och cykelteknikträning med Bodil. Hon cyklar snart om mig. I övrigt tror jag kroppskrället är med på banan. Det börjar ju snart bli dags för tävlingar, Mjölby blir kanske min premiärtävling eller så Billingen. Får se hur återhämtningen går.

Fem kilo

Fyfan, kan bara konstatera att jag ligger 5 kg över matchvikten från i fjol... 4x4 har sina nackdelar med hunger och kolhydratlängtan... Formen den däremot är fanimej fem kilometer under toppen... Jaaaha, vad gör jag åt det här då? Mjaa jag vet inte, det löser sig nog med lite arbete, som vanligt.

Idag var jag ute och lekte med mina klubbkamrater som inte är några klubbkamrater. I vår iver att värva Gullefjun kom Micke och jag på att inte vi heller är medlemmar... Nåja. Med dåliga dagar bruka man märka fler grejer som är dåliga. Hade någon varit i närheten och skambjudit på min svarta plastcykel idag så hade den varit billig. Inget fel på den, men jag sitter fel, vevarna känns korta och är den inte lite tung? Fast å andra sidan är det ju som sagt fler än cykeln som är tunga... Jo, jag har lite ångest över det här. Det känns sådär faktiskt, inte mycket som är bra. Eller jooo kickdownomkörningen på 86.an var inte så tokig, den skriker så fint min lilla bil. Det tycker jag om. Såg en Civic Type R rulla omkring här i stan, gillar inte att den har blivit en mjukis, men liiite läcker är den allt. Läste även att Folkvagn ska släppa en Golf R36. Om inte det går bra den här säsongen säljer jag alla cyklar och lägger pengarna som hanpenning på en sån. 300 hk utan turbo i en "Hot-Hatch" det är mumma för vilsna 4x4-själar det!

Bra form!

Livet leker igen! Det har gått några veckor sen lägret och jag har kört på rätt bra sen dess. Tränar man själv lever man i sin egna lilla värld, det är ju först när man tränar med andra som man får en uppfattning om hur bra man är. Cyklade med Micke och Robban igår, man kan säga att jag luktar skidåkarurin nu... Men det är väl som vanligt då...

Nu är frågan hur jag ska anpassa 4x4 till stundande tävlingssäsong. Jag har börjat lite smått men utfallet har inte varit så lyckat, benen brinner mest hela tiden. Får nog dra ner på 4x4 ännu mer kanske och öka antalet längre intervaller. Mycket av båda är nog förödande för en vekling som jag!

Tyngre och snabbare dag för dag

Fan, jag har ingen cykelkropp. Jag jobbar på att närma mig någon slags form som är cykellik men vafan måste ju hinna med några max benböj oxå...
Den här veckan har varit inne på det röda intensitetsmässigt (skräll), måndagen vigdes åt Kents fantastiska spinningpass, det blir bara bättre och bättre! Vi var två från klubben där och jag misstänker att vi höll upp snittet av ansträngingsgrad rätt bra. Jag körde tills det gjorde ont sen försökte jag behålla den känslan hela passet, inget 4x4 alltså!! Vila igår, möte med klubben. Lustigt mottagande av sponsormedel, "8000 är ingenting" nähä? Det räcker då åt mig en hel säsong iaf. Men vafan man ska inte förstå allt här i världen. Många bäckar små... Min arbetsgivare verkar mer svårflörtad när det gäller bidrag, men jag har inte gett upp än... Idag pissade jag på mig själv. Bättrade mina intervalltider uppför Södra en smula mot i fjol. Sååå jag är tyngre i år men snabbare.

Åh, ännu mera!
Jag har ju inte skrivit av mig på ett tag nu så...

Cykling är en fantastisk sport, den är som den är. Det är ingen lek, tävlingarna är långa jobbiga och allmänt jävliga. Men det är det som är roligt på nåt vis. Det är många faktorer som avgör hur bra prestationen blir. Jag utgår från mina förutsättningar och har dragit slutsatsen att jag har varit kass på att ta i, göra illa mig själv och andas samtidigt. Jag har alltså för dålig motor. Den här vintern har jag gjort vad som står i min makt att ändra på just detta faktum. Min filosofi: man tränar en sak i taget. Jag har tränat hjärtat. Jag har tränat jättekort, men så hårt jag kunnat. Har kört löpning, skidor, rodd, trainer allt för att inte musklerna ska sätta stopp för utvecklingen av hjärtat. Pulsen har varit hög, det har varit en skum känsla i kroppen, nåt jag inte upplevt förut. Jag har lärt mig njuta av 95%, på vissa intervaller har jag fått gåshud av välmående och känslan av att andas maximalt. Det har varit underbart. Kroppen har hela tiden varit fräsch trots 10 intervallpass på raken. Men efter intervallblocken har känslan varit minst sagt varierande. Vissa veckor kändes det bara bra andra har varit hemska, jag har haft ett hål i bröskorgen. Deffen har blivit lidande likaså uthålligheten, men det skiter jag i för nu har jag försökt förändra något jag borde ha förändrat för 15 år sedan. Det är nog många som är skeptiska till vad jag pysslar med, det skiter jag också i, jag har i alla fall försökt göra något annorlunda.

Längre rapport

Så nu har jag landat på mer än ett plan... Resan till GC var suverän. Varmt väder, lagom med sol och träning. Startade ju i en liten tävling, det var roligt. Läckert att möta Simoni på uppvärmningen, att han inte vann spelar ingen roll. Det var ändå han som var stjärnan. Men han såg avslappnad ut och värmde med oss dödliga. Stor rent fysiskt är han inte men långt ifrån minst i det där gänget. Små solbrända killar med massa loggor på tröjorna cyklar fort fick jag erfara. När starten gick så blev det ganska högt tempo. Jag fegade ut lite då starten gick utför när det sedan vände uppför gick jag på det jag hade. Rätt nöjd ändå med hur det kändes fram till att det tog slut. Surnade aldrig ihop utan kunde ligga på rätt friskt. Nån toppform var jag inte i men det blev ett bra pass, 40 min över 185 i puls, 40 min i spannet 175-185 och resten lite lägre dårå.

Förutom detta pass så körde jag ca 2h om dagen förutom en dag då Micke H från spårvägen och jag gjorde ett toppförsök. Vi vände knappt 100 höjdmeter från toppen, det var 8+ däruppe och jag hade inte med mig kläder för såna tempraturer (jag kan iaf skylla på det...). Det var ett schysst pass, mycket cykelsnack och tre timmars klättring... Måste tacka Micke för den sista Powerbaren utan den hade jag nog varit kvar i bergen fortfarande. Blev än en gång förvånad över hur pass bra det gick att köra långt. Jag har ju som längst kört 2h i sträck sedan mellandagarna. Sen kan man inte annat än förundras över vilken hänsyn som visas oss cyklister på denna ö. Annat är det här, när jag och Gullefjun cyklade ut ut matfors var det en "glad" bilist som signalerade att vi inte hade på vägen att göra. Vägjäveln är 4ggr så bred som på GC, gubbjäveln var ensam bil på vägen, vi cyklade i bredd, den ena på fel sida av väggrenen. Jag hatar inte längre människor, jag hatar svenskar!

Tillbaka

Äntligen är det liv i datorn igen!
Fan att det ska vara så omöjligt att förstå sig på sånt här skit!? Nu har jag iaf tagit bort allt skit och börjat om.

Vi har skaffat digitalkamera och varit på Gran Canaria och ätit glass. Det var trevligt, synd att jag blev sjuk innan så något vidare träningsläger blev det inte. Men jag körde 4x4 på gatan utanför hotellet och det var ju ändå tanken från början!

Sjuk, som en hund...

Bra tajming att bli sjuk dagarna innan ett träningsläger innehållandes årets först tävling... Jag hade ju velat få något slags svar om vad 4x4 innebär för tävlingsformen under längre tider. Det svaret får nog vänta. Fan, jag är inte pigg nu. Halseländet vill inte vara med och jag låter som Bengt Magnusson om morgonen. Måste nog sluta röka Prince utan filter på nätterna... Min kära dator är också sjuk, därav dåligt med uppdateringar. Men nu har vi skaffat en digitalkamera så det finns hopp om intressantare rapporter i framtiden.

Ska testa lite nya däck på GC, Rubena heter fabrikanten och de ser bra ut. Lite låg luftvolym kanske för HT-bruk men ungefär som RR 2,1. De är ju helt ok på de flesta underlag så det ska bli skoj. Mina beställda finhjul lyser med sin frånvaro. Tillverkaren skyller på sina leverantörer. Vart har jag hört det förut? Jo just ja, det är jag som säger det hela dagarna... Men jag skiter i lätta hjul, jag trycker så många W nu så de behövs inte...

Skitsport

Igår satt jag, Brinken (Gullefjun) och pinnen och kikade på den där sporten där man slåss en massa och jagar en liten svart plastbit med en träpinne. I pauserna på eländet så kikade vi på gamla klipp från TdF med Björne Griis omen även klipp på Bodybuildingens gigant Ronnie Coleman. Olikeheterna mellan dessa två sporter är fan inte allt för stor. De är bara liksom på olika sidor av samma mynt eller nåt... Fan vad sur jag blir ibland på de där anorektiska soporna som kallar sig yrkescyklister. Om ännu en stjärna åker dit till sommaren ska jag fan åka ner och sparka in knäskålarna på eländet.

Annars är det ganska bra, åker ju till GC på onsdag. Har fått nästan alla prylar till cykeln. Igår kom skor och transportväska. Jag tror jag ska börja tillverka och sälja den senare, 3600:- för ett plasthölje och några spännband. Hur svårt kan det vara? Hur DYRT kan det vara? Tyvärr så är jag sjuk med, bra uppladdning inför tävlingen... Men det försprånget kan mina konkurrenter behöva...

Svarta Änkan

Hon står lite nonchalant lutad mot väggen här hemma. Svart och vacker. Mjuk ändå stenhård form, matchvikten kan jag inte heller klaga på. Mmm det ska bli fint att gå på första dejten med denna mörka skönhet. Men jag misstänker att hon blir både krävande och dyr i drift, men dubbelt så dyrt och hälften så roligt blir det inte.

Mosade igenom ett spinningpass ikväll, jag var ledare då Kent ville vara ledig ikväll. Det är satans motiverande att kliva upp på podiet och ikläda sig ledarrollen, jag lät piskan vina... Hade bra arbetspuls, över 180 under ganska så lång period. Häääärligt. Samma sak igår då jag körde Gullefjuns backintervall. 8.30 min med vääääldigt hög puls, det blev tre såna. Dan innan blev det dubba fyragångerfyror och maxstyrka. 145kg plus de där låsringarna. Liiiite stolt är jag. Fan vad bra jag är! Förra veckan var jag lite krank, inte alls på bettet men det vände i helgen. Har den där fina känslan av att bara kunna gå på, bli trött och gå på igen. Brukar aldrig känna mig så, någonsin. Nu ska jag snart skaffa mig lite tävlingsform och sprätta litet. Undra just om jag måste börja cykla snart?

Oj då...

Satan vad jag jönsat på med diverse övningar den här helgen! Lite hipp som happ. Först 5x4 på trainern, sen 4x5 på skidor, därefter 4x4 på cykeln efterföljt av 4x4 i kulvertplan och som avslutning lite rodd och maxstyrka. Löpningen kändes skit, fick ingen luft men kom längre på alla 4 min än jag gjort tidigare. Så det var väl bra. Beachträningen gick också bra, körde uteslutande överkropp och drack gainer. Fick bra tryck i bitarna. Nu ska jag äta chips och bulka litet.

Dö trainerjävel, dö!!

Jag har snart klarat min trainer. Det är som dataspel, när man klarat alla banor, dödat alla bossar och räddat prinsessan. Man skulle kunna säga att jag skallat fram en stjärna och blinkar för fullt nu, level 4 är snart klar och snart är det dags för femman. Men den är svår, slutbossen är nog en tuff jävel och jag får ta den nästa vinter, eller? Äh, vem försöker jag lura? Jag är fortfarande för klen och lever i min lilla skyddade norrländska skrubbvärld. Men nån jävel ska jag väl kunna pissa lite på till sommaren? Man ska inte va så jävla ödmjuk jämt och ständigt, det rimmar liksom inte med ordet tävling.

Bättre förr!

Fan, det var bättre förr! Då kunde man åka DH på en cykel som skulle vara för odämpad att åka XC på idag. Jag kommer ihåg den gamla goda tiden då Kent körde med 48 tänder på stora drevet fram, på mtb... Fy fan, den måste ha kortat livslängden på hans knän med typ tio år per tramptag... För att inte snacka om Jimmy Deatons DH-rigg ovan, satan, med barends och lila Ringlé-stolpe. Gissa vad jag skulle offra för den Yetin!!? Undra just vart och hur han trampade ur den utväxlingen... Grymt snygg är den iaf. Fast det har inte hänt så mycket, Yetin vägde tydligen 24,75 lbs, ungefär vad min Anthem från ifjol vägde...

Min rejsrigg för i år blir en trevlig plastcykel, men saknar fortfarande ett par Truvativ-vevar så jag har inte monterat så mycket ännu. Tunehjulen har ju heller inte kommit, de lär väl landa framåt september misstänker jag. Tur att jag har ett par fina MaguraPro hemma nudå. De duger att tävla på, lääänge. Reba WC tillsammans med en XTC Composite kommer att bli nice att gör lyfttest på. Jag räknar med att behålla den här hojen till Juni, sen ska jag ha en Anthem Advanced med SRAM och RS. Det blir säkert bra innan det är klart. Fast helst vill jag ha en Tomac Signature med titanmuffar, graftonbromsar och ett tioga-disc wheel. Det hade varit något det!

Vafan!?

Jag gymmade idag, inte cykelmässigt. Såg inte cykelmässig ut i speglarna heller, orippad och för bred. Körde knäböj på en vikt jag inte trodde var cykelmässig, 135 kg. Sen läste jag att vissa italienska spurtare klarar att skicka på pedalerna med en kraft av 180 kg, så jag ligger i lä. Marklyften på 90 kg blir man väl inte heller så glad av, borde klara mer men självfötroendet sa nej. Fortsatte på temat och körde lite bicepscurl, allt för beach 2007.

Igår dammade jag på fler långa intervaller, kändes väl bra. Men de är tråkigare än att köra 4x4, alltså blir det såna i fortsättningen. Jag har blivit en 95-procentspundare. Vill känna den där rofyllda känslan när man går på med full ventilation. Det är så trevligt att få fylla lungorna till bristningsgränsen med luft, det är ju det de är till för!
Nä nu ska jag sova.

Salt moppe

Min kära trotjänare börjar bli trött. Körde en liten sväng på den igår. Att växla till en lättare växel låter sig inte göras utan ett visst bekymmer. Ibland går, eller rättare sagt, oftast går det inte alls. De japanska reglagen har gett upp, det är inget som hakar i när man ska växla utan det går bara jättelätt. Det är väl ok, att bara köra på en växel men det blir lite tufft ibland. Förutom det var det fint igår, lite kallt kanske. Termometern visade modiga -13 när jag drog ut till strid, men den siffran steg framåt slutet av passet. Så nu har jag testat lite distans med, efter alla dessa korta 4x4 pass var det en annorlunda känsla. Följer givetvis den nyaste trenden att inte äta på distanspasset, det gjorde jag iofs -98 med och inte fan hjälpte det... Det var helt ok, förskte även dricka så litet som möjligt, har hört att det tar bättre då.
Jag var ju så jävla laddad att cykla ute att jag höll på att spricka, satan vad roligt det var! Första utepasset sen mellandagarna, första passet som är längre än 90 min sen mellandagarna. Fantastiskt! Tack vare min ovårdade still fick jag snyggt Wassbergskägg oxå, nice!

Måste nästan ifrågasätta om jag verkligen kan kalla mig cyklist längre. Tränar mest en massa annat, kör knäböj och bänkpress mm. Har inte heller rakat benen på ett tag, bara huvudet. Har inte cyklat så här lite sen 2003. Idag var det kanonväder för distanscykling, så jag åkte skidor istället...

Black Hole Sun

Min kropp känns som en urkramad disktrasa. Sov skitdåligt i natt, har haft oändligt dålig återhämtning de senaste dagarna. Hade planer på quadruppelt 4x4 passande i helgen. Det blev två, och då hade jag fan svårt att sy ihop dagarna efter passen. Smiskade mig själv rätt friskt i slutet av förra veckan, det är svårt att förmå sig själv att köra flera 4x4 pass efter varandra på trainern. Det är klar det går att sitta och jönsa på strax under nittio procent men ska man upp mot 95 får man fan bestämma sig, på riktigt.
Kikade igenom min dagbok från i fjol, körde faktisk 5x3 på trainern med puls över 95%, jag var före mig själv helt enkelt!
Skrev till min gode kamrat att bästa botemedlet mot överträning är ökad intesitet och mängd, så nu ska jag iväg och dunka lite 4x4 på Kents pass!

Skryt!

Idag har jag gjort rätt för både det ena och det andra. Tex så har jag, lämnat in en komplett Remburs till banken, det gör jag iofs ofta men den här var värd en slant och ordern var min. En satans massa dokument som ska färdigställas och presenteras. Vet inte om det är roligt men visst fan ger det en viss tillfredställelse att få göra klart eländet. Har inte bråkat med några Saudier men däremot fått beröm av vår Egyptiske kund, vet inte vad jag gjort men han kallar mig för "friend" och hotar med att besöka Sverige. Det är bra, nästa gång jag åker till Egypten ska jag besöka dem (ni som läst bloggen tidigare vet att det aldrig kommer att ske, fast traktamentet, Business Class och lounger är ganska Ok ändå...). Alexandria ska vara om möjligt ännu värre än Cairo...
Fantastiskt det här med arbete, var totalt sabbad i skallen när jag kom hem, det kändes som om nån kört ett tåg genom huvudet. Satt liksom bara i soffan och försökte fokusera på TV'n efter middan. Inte undra på att många blir sittande så, steget från soffan till trainern i detta tillstånd är väldigt, väldigt långt. Tur att jag har lite ångest att plocka fram ur bakfickan, inget är så pådrivande som lite vanlig hederlig norrländsk ångest. Passet gick väl helt ok, prickade faktiskt min 315W idag, det kändes skönt men den sista satt hårt inne... Såhär efter passet känns det som om ett (kanske samma tåg, tänk Kanadensiskt dieseldrivet malmtåg) kört över hela min kropp och släpat den tvärs över kontinenten, men huvet känns lätt och fint igen. Sååå, trötthet efter jobbet är bara inbillning, det är bara att bryta ihop och komma igen! Undra om det funkar åt andra hållet med? Jag menar om jag är slut i kroppen och går på jobbet, kommer jag då vara fräsch i den men trött i huvudet när jag kommer hem? Isf är det ju förkastligt att vara proffs, då får de ju aldrig jobba och bli pigga i kroppen!

Utfall

Du kan kalla mig för idiot, jag är en idiot...
Jag kände det på en gång. Det här får jag sota för, tänkte jag när först vänster skinka blev sådär livlös som en skinka bara blir innan jul och vid utfall, sen höger. De förstod aldrig vad som hände. Lika bra det. Hela dagen har varit en kamp mot skinkorna, gå på muggen är inte roligt, kliva i och ur bilen är lika illa, trappor suger osv. Det var inga problem att känna att jag arbetade med skinkorna under dagens skidpass, de var liksom stela och väldigt strama dessutom så skickade de signaler av trevlig smärta till hjärnan vid varje frånskjut. Det blev ett gäng såna signaler under kvällens 4x4 pass. Pulsen sticker iväg fint och jag andas som en hel tomtearmé. Inte illa alls faktiskt.
Klurat lite på det här med styrka också. Jag har ganska stora lår, har alltid haft det och de krymper inte. Alltså är det lika bra att göra dem så starka som möjligt, liksom göra det bästa av situationen. Jag kommer aldrig se ut som Dansken från Belsen, lika bra det kanske så jag får behålla det kvinnliga sällskapet...

Har precis avslutat de 5 inledande 4x4 passen. Vet inte hur det känns förutom att det just känns, klurigt det här. Den här omgången har det ju blivit rejält mycket mer styrka också, vilket känns bra. Det är ju trots allt bara 6 månader till Beach 2007!

Prylar

Jag insåg ju genast att mina Alulite var för pinsamma att använda. Efter lite grunnande över hur mycket ett par fina stavar får kosta så bestämde jag mig, eller Björn bestämde åt mig. Tur det annars har jag velat fortfarande... Ett par såna som på bild blev det, bra skit vill jag säga. Liiite styvare än alulite, men bara liiite. Jag gillar prylar! Nåt jag gillar ännu mer är att träna med mina prylar. Det är kul.

Helgen har tillbringats i Kramfors. Har även hunnit göra studiebesök på Räddningshögskolan (?) och lekt med blivande brandmän. Av vad jag kan utröna av de möten jag haft med blivande brandmän så är det två stycken av dem i vars händer jag skulle kunna tänka mig att lägga mitt liv. Resten vill nog bara ha titeln för att kunna ragga på krogen... Jävla sopor! Brandmän ska vara hårda killar som inte drar sig för att ta i lite, inte fan ska väl ett samtalsämne dem emellan vara huruvida man har poletter till solariet eller inte???? Världen är galen...

Vi körde lite 4x4, på ski och rodd. Rodd var manligt, kändes manligt och gjorde ont på ett manligt sätt. Lite maxstyrka direkt på gör en ju alltid glad. Idag har jag suttit i skrubben och kört 4x4 på trainern. Fan! Har räknat på det, jag borde kunna hålla 315W men fixade det inte riktigt idag. Skit, jag tar det nästa gång! Testadade 115kg i knäböj men jag fegade, bål och rygg är för klena ännu, men det kommer!

Det går så jävla bra...

... för alla andra. Lite frustrerande att läsa om allas framsteg, vissa ökar 20W andra kör 6 timmar distans på bara vatten, själv tränar jag sju timmar i veckan, inklusive styrka. Vågen visar 79,5kg på morgonen och framväxeln jag köpt passar inte till min ram. I morgon åker jag till Kramfors, skidor ska tas med, enligt mitt minne finns det ett fint motlut upp mot latberget. Där tänker jag köra några pass 4x4 i helgen, på ski. Förhoppningsvis kan det bli lite styrketräning hos brandmän-wannabeesarna på Sandö. Jag borde fixa 120kg i knäböj nu, får jag lite passning kanske jag vågar 130. Det är en bit till tiorna på 150 som jag klämde tidigt 2000-tal, men då vägde jag nästa tio kg mer och sprang milen långsammare. Inte för att den är så snabb nu heller. När jag blir stor ska jag klämma timmen på tjugo minuter, då får ni det svettigt grabbs! Men först ska jag åka till Gran Canaria och köra långlopp, det blir fint.

Klängåkning

Idag så har jag roat mig med att lufta de gamla madshuslaggen. Satan vilka lagg, har inte vallat dem sen stan brann men all den kärlek de fått under mitten av nitti har nog gjort sitt. De satt som stegjärn uppför, ett genuint Björnfäste, och gick som två Scudmissiler utför. Helvete vad kul! Solen kikade fram och Södra berget visade sig från sin allra bästa sida. Där borde man för övrigt arrangera en Sverigecup i XC. Banan är ju lagd, signerad Henrik Nordström, det finns höjdmeter så att det blir över och även riktigt rolig åkning. Fast tidsavstånden skulle bli stora mellan åkarna på den banan, och det gillar inte jag.
Lite förvånad över att det gick så pass bra att åka skidor idag. Det var ju trots allt några år sedan sist. Men tiden på Idrottspluton tillsammans med Elofsson & Co sitter väl i där under huden. Det var härligt att gå på uppför, att orka växla mellan saxning och diagonalande, fan tom stakningen var ok. Nu ska jag givetvis uppgradera utrustningen, har redan varit och fluktat efter par compositestavar, tydligen var de skit säger kamraterna. Tunga och mjuka. Det funkar ju inte så det får bli de där vingformade Swixstavarna med gjutet kolfibergrepp. De är mera min stil, de ska tydligen kosta som ett bra plastframhjul...

Som vanligt har ju helgjävlen varit för kort, imorgon är det fullt ställ med utskällning från Saudier, Kineser mm. Undra just om de verkligen vet att det är 4x4 som gäller och inte en massa annat skit som stål? Stålpriserna kommer ändå att rasa efter 2008 och då står de där. Men börjar de köra 4x4 nu så har de ju iaf stort hjärta...

Sådärja

Det har helt enkelt varit en bra dag idag. Kanske är det namnsdagen som gör den till en bra dag.

?

Vafan!?
Ibland undrar jag vad jag håller på med. Sitter och stirrar in i den där sovrumsväggen som vanligt. För fem år sen hade jag nog varit i stadsbacken och försökt få så många åk som möjligt på skidor, utför givetvis. Då hade jag som mål att bli så bra som möjligt på att åka stort och försöka lära mig att hoppa stort. Givetvis var jag ju helt insnöad på det. Gjorde inget annat, tänkte inte på något annat. Nu är det samma sak med cyklingen. Ibland undrar vad som hade hänt om jag lagt lika mycket tid och kraft på en yrkeskarriär? Misstänker att jag nog skulle tjäna mer pengar än vad jag gör idag om jag valt den inriktningen. Sånt där är ju klurigt med, har man som jag slängt bort en massa CSNpengar på att utbilda sig och sen vägra ta steget fullt ut på jobbet bara för att det skulle inskränka på träningstiden. Det är nog inte så smart. Jag har iofs aldrig påstått att jag är särskilt smart heller, vilket nog är tur.

4x4 suger. Det är sant. Dagens pass var inte heller roligt. Benen surnade fullständigt och effekten sjönk till nån slags konstig nivå, den börjar på 3.. Skitdag.

Sådärja, då har jag fått spy lite galla igen, i övrigt har jag inte mycket att klaga på. 250hk och 4x4 är fortfarande brottsligt roligt på is.

Fan

Det är inte ofta jag lägger in två poster per dag men måste få skriva av mig litet. Fan idag gick det tungt, så jävla tungt. Jag var så jävla klen att de där kärringarna jag skrev om lätt skulle hängt av mig. Helvete, hela passet var en plåga värre än nånsin. Kroppen känns som ett stycke sten och hjärtat vägrar slå snabbare. Hade lägre effekt på datorn idag än jag brukar ha vid uppvärmning, sen la skiten av. Fan vad jag hatar Elite trainern, den är så jävla dålig att man skulle vilja mörda fanskapet som designat den. Hur kan man konstruera en traienrdator som inte tål svett????? Va? Ska man inte använda den??? Fan. Typiskt italienskt skit, eller vad det nu är. Nästa år ska jag fanimej köpa en SRM-trainer. Jag skiter i vad den kostar, den summan ska jag gladeligen pissa på.

Träning light

Fan vad lite jag tränar nu. Ångesten är fullständig, kikar på andra cyklisters hemsidor där står"5 timmar distans" eller "6 timmar distans". Helt sjukt ju, ska jag då som tränar 7h i veckan kunna konkurrera med dessa? Det är så att man blir en smula skeptisk. De lär ju träna 3 gånger så mycket som jag vissa veckor. Spännande, tänk om man står på startlinjen till sommar och är tvärsämst? Kärringar med cykelkorgar hänger av en uppför eller än värre, cyklister med orakade ben!! Det blir nog en utvärdering av 4x4 efter nästa vecka, sen får jag se vad det blir. Kanske blir deltold school 9/1 igen, det funkade ju hyfsat förra året.

Idag är det 4x4 som gäller, full snöstorm ute, då är det inget som knäcker 4x4.

Knäad

Var idag på besök hos ortopediska kliniken. Behövde inte vänta en sekund, läkaren dök upp på en gång. Undersökningen tog 15 min. Detta måste tillhöra ovanligheterna på den avdelningen. Han klämde och bände lite på benet och konstaterade snabbt att jag saknar det främre korsbandet, dvs det främre av de band som syns i mitten av bilden. Skitkul, det positiva är att resten av skiten verkar ha klarat sig, således inget akut behov av operation. Lite surt att min landsvägsdebut skulle resultera i detta, men va fan då är ju det avklarat. Då jag inte har något korsband i det andra knäet heller så kan jag ju vurpa obehindrat i framtiden. Så det kanske blir ännu ett besök till Linköping. Ärret tyckte han var snyggt, det framhäver liksom de deformerade delarna av mitt smalben på ett snyggt sätt. Bara för att utsätta mig för lite risker har jag ikväll varit och halkat omkring på en liftgata som egentligen är en kraftigt lutande skridskobana. Men de få hjärnceller jag har tvingade ut mig i själva slalombacken istället, där var det betydligt säkrare att köra 4x4. Så ännu ett pass är lagt till handlingarna.

Testade även Audis 4x4 då den stora parkeringsplanen vid Sidsjön var helt spegelblank. Det var ganska fräckt, fast Bodil ville kliva ur. Förstår inte varför? Bilkörning är som bäst när man får titta ut genom sidorutan för att se framåt. Jag älskar 4x4, i alla dess former.

Jobbigt

Fy fan. Har precis avslutat den mest intesiva veckan i mitt idrottsaktiva liv. Har bara kört intervaller och lite styrketräning. Tidsmässigt som ett långt distanspass, ja jag har faktiskt kört längre tidsmässigt på ett pass än vad jag gjort på de senaste sju passen. Men, jag har troligen aldrig haft så mycket tid i pulszonen över 90% som nu, iaf inte under kontrollerade omständigheter. Det har varit fostrande, jag har aldrig tränat något som ens skulle kunna sägas vara i närheten. Nyckeln verkar vara variation, har kört spinning, löpning, stavgång och trainer. Trodde till en början att trainern skulle innebära ett problem för att nå över 90% men det finns sätt att lura kroppen på. Träningen på den har nog varit mest lärorik om den egna begränsningen, det är ingen lek att bli bra på att cykla. Spinning verkar vara en mer effektiv träningsmetod än jag tidigare trott, det är ju superlätt att få upp pulsen och med Kents kanonpass så är det svårare att hålla igen än att ta i. Snacka om gratisträning!

Mellan passen har jag kikat på Tour de Ski, svenska journalister verka vara det mest bakåtsträvande och skygglappsförsedda släkte som finns. Sverige är inte bättre och jo skidåkning uppför en slalombacke är visst skidåkning. Fattar de inte att de ska vara spekatkulärt? Mäktigt att se Angerer fullkomligt krossa motståndet. Undra om han kört mycket 4x4?

Pulserande

Idag blev det ytterligare ett intervallpass med mottot 4x4. Ganska skönt att bara repetera, om nu denna träningsform är TSTWKT återstår att se. Ska köra några till i helgen, men då blir det nog variation. Lite löpning, stavgång mm sen ska jag lära mig köra 100kg i benböj så jag slipper skämmas när jag ska träna med Micke. Känns lite skumt att passen bara tar precis en timme, men vafan mer tid över till annat!

Compact training

Den nya träningsfilosofin kommer förhoppningsvis att innebära vissa fördelar för en sån som jag med knappt om tid. Ska bli spännande att se hur kroppen reagerar. Körde idag mitt tredje pass i följd med samma upplägg, det första var löpning, igår spinning och idag trainer. Upptäckte att jag måste lura kroppen lite på trainern genom att i början av intervallen "spurta" på lite för hög belastning i ca 15 sek och sen kliva ner strax under den tänkta effekten för att sedan träffa den. Gör jag inte det tar det nästan 2 min innan pulsen når önskad zon. Det känns bra att få ventilera fullt även på trainern, mycket bra till och med, även effekten börjar se lite bättre ut. 2007 är inte helt kört ännu...

Mmmaxpuls

Idag körde resten av Sundsvalls cyklister lite distans. Själv har jag kört rodelträning framför Tour de Ski. Skoj att se lite utveckling på skidnissarna, synd att Peter Larsson inte kan åka rätt väg bara, annars hade han vunnit. Man kan inte annat än förundras över Björgens kapacitet, bäst på sprint och distans. Fränt.
Jag har skickat iväg Bodil att köra lite intervaller, hon kommer snart att hänga av mig på löpningen om den här utvecklingen håller i sig.

Om jag skulle summera julen så kan jag konstatera att jag gick in i den stressad och med magproblem + lite infektion. Några dagar i Loning städade upp i skallen, några dagar på isiga vägar städade upp i kroppen så nu känns det mera normalt. Tycker dock att min prestationsförmåga är lite klen, i fjol innan jag vurpade på Östgöta kunde jag klämma några intervaller med runt 500W (det är inga verkliga siffror, men man ser ju att det skiljer en del...) på trainern, i fredags var jag en 100W kort till den prestationen. Det känns lite dumt. Men kanske att passet jag gjorde på morgonen sänkte effekten på trainern en smula, jag brukar bli lite klen efter löpning. Skitsaksamma, det är en bit till formen. Det som känns positivt är att jag ju i stora drag vet vad som behöver göras.

Mycket spännande att ha med en ny förmåga på gårdagens pass. Ska bli íntressant att se fortsatt utveckling. Kanske vi i framtiden kan vara typ fem stycken på de gemensamma passen!? Då får man ju nästa lite klungerfarenhet och med sådan kanske jag blir tvungen att åka lite landsvägstävlingar med

New Noise

Kropphelvetet börjar kännas som den borde. Jag och Bodil körde lite intervaller runt Ryggis idag. Löpsteg har jag aldrig haft men det skiter hjärtat i. Pulsen svarade som jag hoppades och jag kunde ligga på jämn och hög belastning. Det är rätt skönt där med full ventilation och inte FÖR mycket syra i benen. Mer sånt blir det. Jag hade tänkt öka volymen den här vintern men jag tror jag ska öka intensiteten istället. Det passar en överstressad blekfet norrlänning bättre, tror jag. Målet är att bli så bra som möjligt under rådande förutsättningar. Och tiden är helt klart en begränsande faktor.

Har varit och handlat lite ny leksaker med. Det blir mycket svart plast 2007, allt för att leva upp till mitt namn här på bloggen.

Fat n´ Ass Check

Efter att ha dragits med allehanda skräpåkommor den här senaste månaden, plus en resa till ett land jag aldrig tänker återse. Kan jag lugnt konstatera att det är en bit till toppform. Vågjäveln visar för mycket, likaså pulsmätaren. Det går sakta, jag känner mig tung. Mina kamrater pissar på mig ständigt, är det inte på cykeln så är det under fikat. Jag går aldrig säker. Fan ibland undrar jag om mor och far verkligen betalar dem tillräckligt för att umgås med mig... Ja, skit samma, hellre dem än inga alls.

Igår löste jag ett av de mest svårlösta problem som finns, nämligen om man kan räkna tiden man stannar för att käka kraftacka som träning? Igår var det inga prob då pulsen aldrig understeg 130 = distanspuls, alltså var även den stillastående tiden träning. Resten var enligt pulsklockan intervall eller tempo, i tre timmar. Bra skit!

Idag var det lite trevligare, så jag stannade klockan under inmundigandet av mina vänners krafttackor.

Ser redan nu att Mr N blir satans giftig för alla smalhjulingsmarodörer därute, Mr B kommer att nå oanade framgångar som Hockeybockey-proffs, och jag ska satsa på att bli rodelstjärna.

Livet är bra bra ibland!

Plyschmannens bekännelser

En mycket god vän kallade mig för Plyschmannen idag. Han har rätt. Minusgrader, trötthet och flickvän är ingen ursäkt för att icke vara närvarande vid Alltank 10:00. Jag visste detta när jag vaknade i morse, ändå ställde jag fram väckarklockan med tjugo minuter. Sen ringde inte klockeländet, vilket ledde till att A3an fick yla litet mellan Loning och Sundsvall... Väl framme i stan kändes det som en kopp kaffe var mer lockande än tre timmar distans. Ja jag vet, de orden kommer jag att få leva med, i resten av mitt liv. Men lika bra att ni får höra det från mig än från nån förvrängd källa.

Julhelgen har spenderats springande, promenerande och i fullständigt ryggläge. De aktiva perioderna har varit i gränslandet kring 190 medan de inaktiva nog tangerat 40 vi flertal tillfällen. Jag gillar Julefrid, och i Loningskogarna finner man både lugnet och harmonin. Till sommaren ska jag köra backintervaller upp till grustaget, precis som på den gamla goda tiden. Det har jag gjort förr, och den gamla träningslingan ska jag damma av med. Vet inte hur många höjdmeter varje varv ger, men det räcker och blir över. Garanterat en "riktig tävlingsbana". Jag kommer att bli grymmast.

Cairos fjollor

Äntligen hemma. Cairo är inte min grej. Det hela började med att bussen till hotellet körde i fel riktning på motorvägen. Sen var den resan förstörd. Under onsdagen var jag helt övertygad om att jag aldrig skulle komma hem igen. Trafiken är helt galen, folk kör utan backspeglar eftersom de inte får plats i trafiken! Det är ok så länge det går sakta men på motorvägen är det inget roligt längre när det går 120 och föraren åker slalom mellan bilar/åsnor/traktorer/hål ivägen och människor. Vi såg ungefär tiotalet nykrockade bilar den dagen.
Att landa på Midlanda har aldrig varit så skönt. Hade tänkt köra distans idag men mina nerver behövde vila, så det blev lite löpning med Bodil istället. Mycket bra pass, men mina lungor/luftvägar känns som om jag varit storrökare sen -82. Luften var inte heller nån höjdare. Jag säger som min kollega Göran; "Idag är det 13 december och Lucia, det är första och sista gången jag åker till 6th October City"

Jag älskar Sverige!

Wake up, dead man, wake up.

Jag längtar till sommaren. Jag längtar efter nervositeten av att stå på startlinjen och höra " 30 sekunder kvar..." Känslan av viktlöshet precis när startskottet gått och alla flyger iväg. Att få känna mjölksyran skjuta i kroppen och att få pressa ur sig till det yttersta. Vi får bara en chans att uppleva varje ögonblick! Och vilka ögonblick det kommer att bli!

Nästa vecka drar jag till det förlovade landet Egypten, undra om jag hinner se några pyramider? Ska bli intressant att se något för mig helt nytt. När jag kommer tillbaka är det snart vinterläger, f'låt Jul...