En mycket god vän kallade mig för Plyschmannen idag. Han har rätt. Minusgrader, trötthet och flickvän är ingen ursäkt för att icke vara närvarande vid Alltank 10:00. Jag visste detta när jag vaknade i morse, ändå ställde jag fram väckarklockan med tjugo minuter. Sen ringde inte klockeländet, vilket ledde till att A3an fick yla litet mellan Loning och Sundsvall... Väl framme i stan kändes det som en kopp kaffe var mer lockande än tre timmar distans. Ja jag vet, de orden kommer jag att få leva med, i resten av mitt liv. Men lika bra att ni får höra det från mig än från nån förvrängd källa.
Julhelgen har spenderats springande, promenerande och i fullständigt ryggläge. De aktiva perioderna har varit i gränslandet kring 190 medan de inaktiva nog tangerat 40 vi flertal tillfällen. Jag gillar Julefrid, och i Loningskogarna finner man både lugnet och harmonin. Till sommaren ska jag köra backintervaller upp till grustaget, precis som på den gamla goda tiden. Det har jag gjort förr, och den gamla träningslingan ska jag damma av med. Vet inte hur många höjdmeter varje varv ger, men det räcker och blir över. Garanterat en "riktig tävlingsbana". Jag kommer att bli grymmast.
3 kommentarer:
Backintervaller?! Jag satsar på rodelträning framöver...
jag vet att du kommer bli grym.. livet börjar vid 4x4
Jag har alltid haft uppfattningen att kaffe kan leda till fördärv.
Skicka en kommentar