2010

Ja, vafan ska jag göra då? Har ju inget bättre för mig än att cykla, än så länge. I fjol den här tiden ville jag bara lägga av, i år känner jag mig toktaggad inför nästa år. Den här sommaren har gett mig några sköna upplevelser, jag har hittat tillbaka till stigcykling på riktigt. Inte bara vara ute och nöta långloppsträning med en massa grusvägar och sånt, utan helt enkelt gnugga en kortare slinga en jävla massa varv. Känner mig också ganska så avslappnad när det gäller att tävla, längtar faktiskt till tävlingen i Mjölby. Tänkte även få i ordning några riktigt roliga rundor på LV5. Där finns hur mycket som helst att göra, det skulle säkert gå att anordna en ganska så trevlig XC-tävling här i stan, kanske även med cup-status. Eller det är klart att det skulle gå att göra det, här finns då stigar och höjdmeter för sådana tilltag, om nu det är vad som krävs. Skulle vilja köra etapplopp igen, det är fränt, meckigt men riktigt fränt. Sen så skulle det till med ett norrländskt lag. Kanske en ny klubb. Vore fränt att ha lite organisation, åka omkring med ett sånt där tufft depåtält och försöka se frän ut. Fränt. Kanske hyra in någon temporaket, köra med radio på seniortävlingar, eller varför inte på motionslopp?? Vad ska jag hitta på mer då? Jag gillar ju material, material är bra för motivationen i min bok.

Så, vilka vill vara med i min klubb för inbördes beundran?

Mediabevakning

Ja jag är dålig på att skriva till tidningar. Tur att min klubb sköter detta på ett fantastiskt sätt:
Sundsvallscyklisterna Jag fick till slut vara med på ett litet hörn, som tillägg. Det kittlar ju extra fint de gånger då det gått riktigt åt helvete, då vill varenda jävel skriva något. Nästa år blir det något nytt, egenkontrollerat. Tror att jag ska tävla under klubbnamnet compositemannen nästa år. Helsvart, vit text, svarta knästrumpor, riser och eventuellt fladdershorts. Då blir det ingen lek.

Dagen efter

Var bjuden på trettiårskalas igår kväll. Jag lyckades frambringa så pass mycket kraft att jag ringde och ursäktade mig för att jag inte lyckades ta mig till kalaset. Har lite svårt att beskriva hur trött jag blev tror jag. Kan tänka mig att det är lite klurigt att sätta sig in i, inte för er som vet alltså, men för dem som inte vet. Jag tror svininfluensan blir en barnlek i jämförelse. Eller så är det jag som är klen. Vilket är sannolikt. Men det är fint att inte kunna sätta sig ner. Allts inte kunna göra hela rörelsen. Jag böjer benen så mycket det går, vilket inte är mycket, sen får jag lita på att gravitationen gör jobbet och att underlaget jag ämnar placera ändalykten på är mjukt nog. Kliva i en bil är fint mao. Men det är ju ändå en barnlek. Visst överdriver jag lite men jag blev trött igår.

Lyckades på något sätt bli fjortonde man i elit. Det är jag nöjd med, blev nog några pinnar till totalen. Nu är det läge att gräma sig över att inte ha åkt till Eksjö och på så sätt fyllt kvoten av antalet tävlingar som räknas. Till Varberg är det långt, jättelångt ifrån Sundsvall. Min lanagre de Luxe, farsan, sa i ett svagt ögonblick i somras att han nog kunde hålla handen i Varberg om så krävdes. Tror faktiskt att han ångrar de orden nu. Fast jag tror knappast att jag pallar. Vilket är synd, jag skulle väldigt gärna åka Bockstensturen någon gång. Nu skulle jag haft Lance-ekonomi och tagit privatjeten till södra Sverige...

Trött i kubik

Tänkte skriva i kvadrat men det räcker inte. Såg aldrig Öijers kommentar på mina automatben från igår, jag kan bara instämma i att det brukar vara så. Automatben ska man ha på tävling inte dagen före, inte heller dagen efter. Men mina ben var bra idag. Jag kände mig löjligt med i matchen. Synd bara på krampkänning i samband med skylten som säger att det är 80km kvar. Synd också att jag tokväggar ungefär där jag alltid tokväggar på Finnmarksturen. Blev inget sopbilsåkande idag, idag var det jag som fick titta över axeln och hoppas på att det skulle vara klart bakåt. Motvinden på sista asfaltsmotlutet innan mål kan mycket väl vara mitt snart trettioettåriga livs värsta idrottsögonblick. Panikångest över att det snart skall komma en klunga på hundra man och dundra förbi samtidigt som jag får ta i precis det som finns kvar för att behålla styrfart. Idag svor jag över enduråkare, banmarkeringar, lera, vatten, kramp och världens längsta tävlingsbaneavslutning. Helvete vad trött jag var där på slutet. Finnmarksturen är Sveriges nu enda långlopp. Att den har tappat motionärerna är helt glasklart, den är för tuff, för grisig och alldeles för underbar för att gemene man ska få njuta av den. Jag hatar skittävlingen, men någon gång där efter fyra timmar har passerats, så nära mig själv och så levande är jag aldrig annars. Nästa år är det tjugårsjubiléum. Tur att den bara går en gång per år.

Nedräkning

Jaha. Har precis ätit efter avslutat sista-pass-innan-tävling. Hade självgående ben idag. Har jag inte haft på ett tag faktiskt. Senast för ett år sedan eller nåt. Spännande, bara känslan är skön att ha, alltid något. Sen om det innebär att de är snabba, det är ju en annan femma, men det är skönt när de snurrar på sömlöst och, känns det som, utan friktion. Åkte Lillhällomstempot med tio, femton slag under tröskel, 1,7 bar i däcken och en mysig känsla i kroppen. Hoppas det håller i sig, då kan ju de där 11 milen imorgon bli en helt ok upplevelse.

Ladda

Ja, det gick ut på jobbmejlen att vi inte får spara så mycket semester och så i år. Vad bättre kan då ett par lediga ladd-dagar innan Finnmarksturen vara? Jo, jag har tagit ledigt. För en tävling. Eller kanske så är det bara skönt att vara ledig. Helgen går ju liksom bort ledighetsmässigt. Fyra timmar bil ena dagen, dag två 4 timmar, styvt, cykel och så fyra timmar bil igen. Det är ledighet det! Jaja den ena dagen är en fredag och den andra en lördag. På söndag förutspår jag mig själv vara mer död än levande. Finnmarksturer brukar ha den inverkan på mig. Förutspå även nästa vecka i zombieland, har förvarna min ena chef. Jag tar inget ansvar för mig själv nästa vecka. Allt jag säger kan tas med en nypa (skottkärra?) salt. Allt är alltså som vanligt.

Nu har jag genomfört någon slags preparation inför stundande prövning. Förra veckan blev ju ankskit träningsmässigt. Likaså helgen. Den här veckan har jag utövat vissa S/M-lekar med mig själv och Monarken. Alltså igår och idag. På måndagen kom jag på Andreas med att tjuvträna när han kom på mig att i all hemlighet Ryskträna. Ryskträna förresten låter illa nu med all deras doping. Men fan, inte vårat fel att de uppkallat ett helt land efter vår Sundsvalliska träningsform. Imorgon ska jag smygtröskla, om nu inte något virus tar min kropp i besittning. Men jag kände inte för att fega mig in i Finnmarksturen. Hellre sjuk än oändligt dåliga ben.

Salt

Jaha. En dag till närmre döden. Fan, alltså någon gång så ska väl den här tillvaron se till att bli löjligt rätt? Jag har en hatkärlek till det monotona i vardagen. Den där då jag vet vad som ska hända och som jag till rätt stor del har kontroll över. Men ibland. Fan. Så skulle jag vilja att det hände nåt som skakade om. Försökte skaka om mig själv i skrubben med 430W. Jag blev lite skakad. Men inte på ett bra sätt. Tappade lite periferisyn och huvudet började värka där på slutet. Troligen, mycket smart att köra så hårt i en lägenhet med en sjuk tös i som är uttråkad över att ha varit ensam en hel dag. Men fan det regnade ute och jag ville inte bli blöt, kall och grinig. Nu blev jag bara matt.

Visste ni att salt är det nya?

Best of Sundsvall

Jaja bättre sent än aldrig... Känner ju några av tjejerna bakom sidan...

http://bestofsundsvall.blogspot.com/

Före Finnmarken

Satan alltså. Det var några år sedan jag genomförde Finnmarksturen. Ifjol var jag kass med luftrörsinfektion, året innan tidernas djupaste avgrundshosta samt det mest segdragna virus jag någonsin stött på. Såhär dagarna innan känns det "lagom" harmoniskt med en tokförkyld flickvän samt ett gäng smittobärare på jobbet. Människor... Vår tids råttor. Rätt lustigt vad livrädd jag kan bli för allt och alla, bara för att någon nyser eller hostar. Idag försökte jag förklara för några på jobbet att det inte är så smart att sitta inne hos farbrorn med halsfluss halva dagen. Det är klart det kanske inte spelar någon roll, men varför i hela helvete utsätta sig för onödig exponering? Men det är väl bara jag som oroar mig. Har fått utstå en de hånfulla kommentarer för min flaska sprit jag har stående på kontoret. Men vafan, nu rekommenderar ju varenda jävla tidning det så jag vet inte, kanske har jag rätt, kanske fel. Men jag kan inte för min själ förstå varför folk tvingar sig på jobbet när det är sjuka, OCH anser att det är beundransvärt!? JA jätteduktigt att du kommer hit och gör ett dåligt jobb samtidigt som du smittar kollegor som därmed också kommer att vara rejält nedsatta arbetsmässigt ett tag. Så det kanske inte är så bra för företaget som helhet att någon "offrar" sig och går på jobbet och lider?

Landsvägstävling = regn

Sundsvall Classic. Vi får väl se om det blir nåt. Jag gillade starten, Masterbilen gjorde allt den kunde för att skaka av oss. När det var klart så var vi sju man kvar. Bra start på en landsvägstävling, nästan mtb-klass. Hade inga förhoppningar på att jag skulle må bra av tävlingen, benen rullade ändå på fint och jag kände mig med i matchen. I Matfors började både huvudet och magen värka igen, så jag cyklade hem. Kände efter fredagens lättare skrubbövning att energinnivån i kroppen är under all kritik och tänkte att det är bättre att komma upp i nivå till Finnmarken, vilken jag håller litet högre än SC. Tror det var ett bra beslut med tanke på hur sliten jag var efteråt ändå igår. Fattar inte hur jag kan bli så jävla justerad av lite magproblem. Fast det är klart magen är ju en rätt stor del av systemet...

Min giant tcr advanced tål inte vatten. När jag släpat mig hem och skulle bära upp cykeln så tyckte jag att de 7,9 kilona vägde väldigt mycket. Så jag vände upp och ner på den... Det rymdes några dl vatten i den ramen tydligen. Får gå loss med en borr under vevlagret för sådär kan det inte fortsätta. Eller så får den bara tjänstgöra som solskenscykel. Annars är den grym, SnikRabon. 105 duger gott åt mig och med ett par finhjul på den där så kan den nog tjänstgöra ett tag till. Inte för att jag har några större problem med RS20-hjulen men högprofil är ju fint.

Förresten köp min Garmin 405 HR för 2500 kr. Pengarna kommer att gå till välgörande ändamål; nya prylar till mig.

Sömn

Känns lite sjukt att gnälla över att jag är trött. I alla fall när jag läser Toms blogg. Men jag kan inte hjälpa det. Jag har varit livlös den här veckan. Somnat framför datorn på jobbet, vilket aldrig har hänt tidigare, somnar sen efter middagen och vaknar lagom tills det är dags att sova igen. Tror inte att det enbart är Cykelvasan som gjort mig såhär trött. Kanske var tur ändå att jag inte kunde vara med på Timrå GP, då kanske graven blivit djup. Imorgon är det Sundsvall Classic. Sundsvall Classic... Sundsvall Classic! Sundsvall Classic? Vad blir sträckan nu igen, ca 10 mil? För omväxlings skull verkar det ska regna i samband med landsvägstävling, en ny företeelse i sommar. Kan bli fränt, kanske till och med bra. Arrangören har tagit sitt förnuft till fånga och skippat Birsta-delen. Arrangören säger jag... Min klubb är ju med-arrangör. Jaja.

Om en vecka är det årets viktigaste tävling; Finnmarksturen. Säga vad man vill, men där har vi anmälda alla chanser i världen att bli trötta på riktigt. Det är en utmaning att åka Finnmarken, ingen lek, inget man gör hur som helst. Om det nu var Vasan som knäckte mig så pass att jag inte kunnat vara vaken på en vecka så lär jag inte leva nästa vecka.

Ska jag åka FS resten av säsongen?

Råkade provrulla Andreas Innolite-hjul i söndags. Skulle nog inte gjort det. En elak liten röst i mitt huvud säger: "KÖÖÖÖÖÖP"... Om nu bara de dära SUN-hjulen kunde ta och komma någon gång så är ett par SLR till salu.

Bitter 2.0

Jag initierade ju Timrå GP ikväll. Kände att jag behövde lite fart, lite döda och vind på näsan. Vad händer? Alla dyker upp, även Tom. Vad som också dyker upp är jobb, kvällsjobb för att vara mer exakt. Eller jobb och jobb, sitta och vänta, på att andra ska jobba klart så att jag kan få jobba. Jag är SBs svar på Cavendish, utan uppdragare inte mycket till resultat. Det var lite drygt att sitta och vänta 1800 när alla andra fick röra på sig, jag kom hem senare. Är riktigt less faktiskt. Men inte läge att gå hem med ofärdigt jobb i dagsläget då finanskrisen gräver sig än djupare. Men jag var bra nära, att gå hem och skita i allt. Helvete.

Nyfunnen smärta

Låg och tittade på VM i Berlin, skulle bara kliva upp från ryggläget, då smäller det till i högerknäet. Inte så ofta jag skriker av smärta, inte i soffan i vart fall, men det här gjorde ont på riktigt. Inte en varm gosig smärta, inte heller en torr sträv smärta utan smärta i sin renaste och mest destillerade form. Frågan är om jag upplevt något liknande, när jag bröt armen gjorde det ju ont, men då var jag ung, när jag vred knät så korsbanden rök så var det väl inte så farligt. Det var mest jobbigt efteråt. Det här var en sån impuls som skulle kunna göra mig sömnlös några nätter faktiskt. Just att det bara händer är lite läskigt, svårt att förebygga liksom. Tror banne mig att jag ska ringa någon som vet något imorgon. Det här var inget vidare skojigt.

Tror jag fortsätter på linjen självömkan. Min mage har inte varit sig lik den senast veckan. Har faktiskt lite svårt att äta, känner mig kvalmig mest hela tiden och kan inte dricka kaffe. Verkar också satans lovande. En sak är då säker, jag dricker aldrig mer rödbetsjuice...

Bara så ni vet.

Logistik

Jag har läst några terminer logistik. Det hjälpte ändå inte. Vi var fortfarande tvungna att åka tillbaka till Sälen för att hämta en av två bilar. Skönt att vi hade en av två bilar ståendes i Mora så att inte en av en stod i Sälen. Det var en dryg resa måste jag säga. Tycker att Vasaloppet som har så mycket pengar borde kunna flytta Sälen till Mora och sen dra Vasaloppsträckningen som en rundbana istället. De lägger ju ändå ner en massa pengar på markbearbetning och sånt. Kanske kan nån ge dem telefonnumret till nån i Kiruna som är duktig på att flytta städer? Stad förresten, Sälen borde gå rätt fort att flytta.

Insåg idag varför stigarna på Cykelvasan var eller är två meter breda; de har ju tänkt att göra TV-produktion av skiten. Ett gäng fyrhjulingar med kameror och MTB blir större än fotboll. Så jag kanske ändrar uppfattning idag, igår gillade jag inte att cykla Vasan. Men den har potential. För det större bra!

Cykelvasan

Ja är jag inte bättre på att cykla ska jag fan ha som straff att cykla skiten själv. Var med de snabba uppför första backen, första lilla svårighet vilket var lite blöta och sunkigt underlag gjorde att jag lyckades tappa tillräckligt mycket mark för att inte gå ikapp igen. Tur var att Emil Lindgren hade otur, för när han kom ikapp mig igen så väckte han liv i mitt söndertrasade psyke och jag fick lite rytm i benen. Kunde inte gå med honom jättelänge men det var trevligt så länge det varade. Sen körde jag själv. Blev ett ovanligt hårt långt pass i min ensamhet, jag körde sopbil och plockade dem som punkat eller väggat. Inte så sexigt, men tydligen halvskapligt effektivt då det ledde till en sjuttondeplats. Jag gav fan bort sextondeplatsen, körde ikapp ett par milen innan mål, drog lite halvtamt, kändes nog som om jag kunnat ställa av litet om jag bara gett mig fan på't men väntade till spurten, i vilken jag såg till att bli slagen. Skyller på växelskrället behagade ge fan i att växla till nåt tyngre så jag hade inte skitmycket att skicka. Tänk om jag vetat att Andreas bara var minuten framför, med trötta ben... Jag som kände mig så pigg men ändå uppgiven sista milen. Helvete, jag var nästan säker på att ligga runt trettiondeplats en timme efter alla andra. Men som sagt, det är i början det gäller och att vara med när tåget går.

Vasaspinning

Japp, redan mitten av augusti. Känns som det bara var för några veckor sedan jag satt och funderade hur tävlingssäsongen skulle se ut och att marken då var täckt av snö. Det går fort i hockey som vissa skulle ha sagt. Formmässigt har jag inte den blekaste, jag körde mina fyror uppför Södra tio sekunder snabbare i torsdags än jag gjorde tidigare i sommar. Har inte kört Monarken på ett tag, den är ju det bästa sättet att se utveckling, annars kan ju Sundsvalls Finest vara en bra värdemätare. Jag fick pisk av både Micke och Andreas på Lillhällomstempot, vi var å andra sidan rätt jämna, med individuell start låg vi alla inom 5 sekunder... Kanske att vi borde träna med andra hellre än tillsammans... Andreas ska sälja sig dyrt på söndag. Jag? Jag är inte till salu.

Flinbanan

Alltså jag har fortfarande inte släppt den där Vålådalenresan, och helst då inte Blanktjärnsturen. Fyfan vad rolig cykling, med en massa fotgängardoserade svängar med tuvor som rundningsmärken, vattenövergångar och spångar. Ja, jag vet, Flinbanan är nåt annat, en sväng som ligger på Skutan. Men innan jag cyklat den så vet jag inte om den verkligen kan klassas som lika mycket Flinbana som den här. Fotot togs sekunderna efter det att jag pratat med en litet lätt irriterad flickvän, jag hade lovat att vara borta en timme, en timme som precis passerats och med halva sträckan kvar till stugan... Fyfan vad jag försökte åka fort... Faktum är att jag åkte den andra timmen på en halvtimma... Turligt nog så var den delen den bättre och den snabbare av de två. Men lite stressad blev jag allt, det visste jag ju inte när jag fotade att jag hade en så snabb sträcka framför mig alltså.

Jag måste erkänna att det går otroligt trögt att sälja min small XTC Advanced ram. Först var det ingen som hörde av sig, sen lossnade det, men det har hela tiden gått i stå. Så här kommer ett litet försök till.
Pris: 9500.- vilket nära nog är halva priset. Bloggrabatt utlovas.
klajmber snabela yahoo.com

Roten till allt ont

Ja nästan i alla fall. Nu har jag ringat in vad som orsakar mig oändlig knäsmärta; de ergonomiska Specialized-skorna. Hur i helvete är det möjligt? Har åkt i ett par S-Works under två säsonger, inga problem, men med dessa så får jag ont. Så går det när jag nöjer mig med sång som ligger näst högst upp i näringskedjan. FAN.

När jag var i Vålådalen fick jag tips om en finfin 4x4-backe. Det är en sån där backe som lutar konstant och rymmer ett par fyror med aktiv vila i ett svep. Sånt är bra. Utsikten gjorde inte såå ont den heller...

Banläggning

Det ska ju bli mtb-tävling i Sundsvall i September. Micke gav sig på att modifiera en gran som var överdrivet kaxig i närheten av några stenar. Synd att jag missade den inledande attacken mot en inte ont anandes gran men jag hann aldrig få fram kameran förrän kampen var igång...

Berg

Har tillbringat en riktig superhelg i Vålådalen. Helt galet bra, avslutades med en topptur på Skutan. Cyklade litet, tittade på när Andreas vann Vertex, Bodil klev in på en tredjeplats på den kortare varianten. Vädret var inte så illa det heller, lagom. Perfekt för en som inte tävlar. Vilket också var grymt skönt. Att få sitta kvar efter frukosten, sakteliga smuttandes på en kopp när de andra laddade inför tävling renderade mer avkoppling än alla fyra veckor semester tillsammans.

Jo, en liten notis till alla ni som läser det här och blev trötta av Vertex, han som vann spårade uppför Åreskutan dagen efter... Fyfan.

Jajävlar, utsikten var iaf hygglig.
Bodil jobbar med att bota sin höjdskräck.
Jämtlands bästa Singletrack stod det skrivet om Blanktjärnsturen i den allt för påkostade reklamtidingen om Åre. Det läste jag EFTER att jag cyklat klart på lördagen. Så jag fick panikcykla lite på söndagen när mina kamrater städade ur stugan... Jo, det kan nog stämma det som stod skrivet, 6 km av skäggigt hånflin blev resultatet av turen.

Mot Vålådalen!

Äh nu skiter vi i det här och drar till Vålådalen för Vertex Fjällmarathon. Jag ska försöka att hålla mig i skinnet men packade dojorna utifallatt...

Niner 2010

http://twentynineinches.com/wp-content/uploads/2009/08/AIRCARB_Main_Vanna.jpg

Japp, dollarn ska ner till sex spänn eller under sägs det. Då blir det kanske en Air9...

EfterApa

Mmm jag är nog lite efter en del andra bloggar i det här avseendet. Men Kabush är husgud här hemma. Inte för jag vet om Bodil gillar honom, men jag gör det. Han säger kloka saker, är lite roligare än grodätande mtb-cyklister, har otroligt mycket bättre smak än grodätande cyklister och dessutom har han sjukt snygga strumpor. Kanske att de är lite väl låga, men det är förlåtet nu när han sopade hem en WC i Bromont. Jag skulle vilja gilla Adam Craig mer, men han är, han är liksom Amerikan, Geoff är ju Kanadensare, världens trevligaste folkslag. Craig ska alltid vara så jävla lattjo och ball i de intervjuer han ställer upp i. Sen har han världens jobbigaste sätt att skriva sina blogginlägg på också, dvs de är sju mil långa och innehåller bara en massa awesome. Kabush är liksom mer rätt. Gillade starkt hans uttalande om att en del Europeiska cyklister tyckte att Mount Saint Anne-banan var för teknisk och att de ville ta bort en del svårigheter:

"They putting in a sissy line around the rock garden. Maybe someone can keep track and see who needs to go to bike camp."

"People are moving rocks, roots to make things easier. Pisses me off to no end. You don't see me hauling logs on the course in Madrid."

"Super pissed off at MSA WC. People want to take out rock section. WTF, I'd be embarrassed to call myself a MTB Pro if I couldn't ride it."

och slutligen:
"Took a leak on the sissy line before the race and told some people in the start box."

VA!?! Hur svårt kan det vara för andra elitidrottsmän att vara sig själva lite oftare!!?

My hero.

Tiden står stilla

Jag som trodde att fyror i skrubben fick tiden att gå sakta. Men... inget mot en dag framför datorn på jobbet. Hade tänkt köpa ett par tubhjul, men de var sålda. Det är nog andra gången nu på raken. Jag ska nog inte köpa cykeldelar på begmarknaden helt enkelt, jag är inte tillräckligt snabb. Känner mig rätt osnabb över lag nu, infektion i vänster öga, inflammation i höger knä. Äh. Knäet verkar då må rätt bra av att resten av kroppen inte mår bra, nu har det gått två dagar där jag inte känt som om det ska lossna. Tror jag kan ha hittat roten till problemet också, kan vara mina fina cykelskor som gör det. Har återvänt till Shimanoskoträsket och förnimmer helt klart en förbättring. Men jag är skeptisk, har inte haft några som helst problem tidigare med Specializeds BG dojor, men någon gång ska väl vara den första.

Har idag läst rapporter från cykelsportens fiender no1 och no2 att Wienerkorven är på G. Vilka är då fienderna? Cyclingnews och Velonews förstås, de gör ju inget annat än att skriva om "comebacker".

Pedaler

Jag hatar pedaler.

Äggvisparna är ju finfint lätta, japp. Lagringen är kanske inte den bästa, inte ur ett hålla-länge-perspektiv. Känslan av att stå på ett par äggvispar är... ja vafan tror du... Jag gillar inte den känslan riktigt. Gillar heller inte att leta efter dem med foten. Vet inte riktigt vad jag gillar med dem förutom vikten. Jo, kanske bredden, jag gillar breda pedaler.

XTR-pedalerna är något att hålla i när det blåser hårt. Odödliga, snygga, fin plattform att stå på, odödliga, japanska, löser inte ur om du ställer pedalens undersida på en sten, odödliga. Trodde jag... Nu när jag lackat ur fullständigt på pedalerna jag nämnde ovan så monterade jag precis på mina old trusty... Men hela handen blev alldeles svart, lagringen går raspigt och jag vetifan vad som tagit åt dem. Någon tätning verkar ha sagt upp sig, jag blir så trött. Varför kan inte skiten bara hålla? Undra vart fan jag lagt mina 737or? De höll ihop även fast de tappat alla skruvar... Nä nu låter jag som ägarna till gamla Volvo 240 när de slår sig för bröstet och frågar varför ingen tillverkar sådana bilar nu... Men allvarligt? Vi har, iaf enligt det där fyrtioårskalaset, flugit till månen, men att bygga pedaler det går fan inte. Eller ja, det är fler saker som verkar vara jääävligt svåra att få att funka inom cykelbranschen... Fattar det inte. Sakerna kostar ofta närmare flera miljarder och så håller de inte alls. Magiskt nästan.

Fick idag en leverans från 3T, fiiin sadelstolpe. Gillar skarpt det som står skrivet längst ner på kolfiberröret: Made in Taiwan, Italian design. Det var då en jävla tur. Att skiten inte var tillverkad i Italien alltså.

Ett år

Nu är det bara ett år till nästa års semester.

Old School

Idag körde vi något så enkelt som ett landsvägspass, utan rysk, tjugor, spurter eller liknande. Eller vi och vi, Micke körde en gigantisk tiominuters rysk i ett försök att köra ikapp den lastbil som sånär tog livet av honom. Mycket, mycket klokt av den chauffören att inte frestas till att stanna och käfta mot den jagande gröne cyklisten. Det hade nog varit det sista han gjort. Tur att radiokommunikation inte är förbjudet för när vi kommit hem till Andreas så överhörde jag att Bodil var i full fart med att städa hemma, så jag taktikskarvade en timme... När jag sedan anlände till hemmet var allt klart. Rutin kommer med åren sägs det. Nu har jag dock lite jobb att göra för att återerövra de pluspoäng som försvann i och med den, i mitt tycke, smidiga handlingen.

Sista måltiden

På måndag är det slut, allt är över, 2009 års semester till ända. Vet inte om jag är jättefrustrerad eller om jag har särskilt mycket ångest, lite oharmonisk är jag kanske men inte så farligt som det borde vara. Men det blir nog värre, på måndag, på morgonen. Helvete. Springer nog iväg och köper mig några lotter, kanske finns räddningen där. Vi har ju ett Casino i stan, kanske tar en sväng dit också, jag har länge undrat hur det känns att sätta en månadslön, säg på nummer fem. Sekunderna innan kulan stannar måste vara något värre än sista dagen på semestern? Kanske.