Nytt inlägg

Var ut på förmiddagen och  rastade kroppen med avsikt att bromsa förfallet. Samma resa gjordes på fredagskvällen efter pizzan, chokladbollarna och chipset. Jag har drabbats av känslan. Känslan att vilja lasta på, att släcka mig själv med för långa och alldeles för hårda träningspass. Jag vill somna, på vägen till sängen efter en serie 30-sekundare och kanske rent av kräkas litet. Det går inte, det här. En god vän till mig sa att vi är förstörda, vi som gått den här vägen och sett ljuset med långa turer på fjället, i skogen eller på vägen. Läste en rubrik i tidningen; träning orsakar depressioner. Inte då. Men väl avsaknaden.

Då ska vi se...

Fan, det var längesedan vi sågs!

Jag skulle ljuga om det har hänt stora saker sen sist jag skrev något. Eller stora och stora, Thor har blivit döpt, det var stort, helst för släkten. Jag gillade buffén vi bjöd på, den var också stor. De cyklar jag åker omkring på nu har uteslutande stora hjul. Äntligen.

Årstiden är trevlig nu, kolsvart, kolkallt och i bland även fuktigt. Min träning bedrivs på vardagarna uteslutande i  lysdiodens sken. Jag blev mäkta förvånad den där gången jag gick över styret. Det är lätt att glömma bort hur svart det är i skogen utan lampan.

Höll på att glömma bort det andra stora som hänt här i Sundsvall: Vi har börjat med CX-träning!!! Onsdagar på Stockviks skidstadion. Helvetes-jävlar vad det går att få dubbelsag och hosta ur sig lungorna. Ordet roligt är väl passande, tror jag. Jag har provat att rejsa på både 29" HT och dito FS. HT'n kändes överjävligt rätt för ändamålet, statistiskt säkerställt med 100% utdelning mot ynka 50% för FS'en.

Av någon mindre intelligent anledning så anmälde jag mig till CykelVasan. Målet är att förbättra min bästa placering. Den som lever får se.