måndag, januari 28, 2013

Tävlingspremiär


Har i flera år tänkt åka Södra Berget runt utan att komma till skott. I år har jag blivit en doer av rang och skred till verket en söndag morgon någon gång i januari. Vis av erfarenhet från tidigare försök att åka skidor långt med nummerlapp med akut trötthet som enda belöning, höll jag igen en smula. Jag är med andra ord något mindre dum än jag ser ut och lyckades ta mig runt de 40 km på skidor utan att vare sig löpa in i en vägg eller drabbas av någon annan trötthetsrelaterad åkomma. Spåren var fina, mina skidor likaså. All heder till vallateamet som jobbade oförtrutet i det tysta medan jag hade kundbesök och besökte Schweiz.

Åkte med tåget sista biten hem och var i lägenheten ca halv fem på lördagens morgon. Behövde bara torka av skidorna och lägga på hårt och toppa med lite LF6. Satan vad de gick, skidjävlarna. Jag som alltid har skitskidor hade nu superglid och ett fäste som räckte hela vägen hem!
Annars längtade jag, många gånger under vallasessionens slutakt, till sommaren då det räcker med att pumpa luft i däcken och så är jag klar för allt ifrån träningsrunda till mästerskap. Enkelt.

lördag, januari 19, 2013

Propaganda


Hade det bara varit 10 grader varmare så hade blått varit perfekt fästvalla. Vackert var det. Slet på luftrören gjorde det också. Träningstid fanns tillgänglig och vädret behövde upplevas så jag offrade andningsorganen på träningskåthetens altare. Väl värt. Jag skulle önska mig sådana där google glass så att jag enklare kan fota min träning med tillhörande livsutvecklande upplevelser. Har jag kameran i en ficka under skaljacka, tumvantar på och bökiga kontrollremmar ska det mycket till innan jag får fram den för att fota. Oftast är jag så stressade när jag tränar att jag kommer på efteråt att jag borde fotat det jag sett. Inte bara för att lägga upp på nätet, utan mer för att få tillgång till dessa upplevelser senare, kanske när jag sitter i nåt hotellrum på valfri tjänsteresa. Det är bra att påminna sig själv om vem man är.

Det fanns däremot inget behov av att varken fota eller på annat sätt föreviga kvällens skrubbpass. Gjort är gjort, men inte mycket mer heller.

På måndag är första föräldraledigheten slut med Viggo. Han ligger på mitt bröst nu när jag skriver det här. Jävlar, det blir åka av med två barn...

tisdag, januari 15, 2013

Gör som Northug

Lägger ut en bild på mig själv framifrån för resten av elitklungan att beskåda.

Jag var grym på 300W idag. Man blir stärkt av att vara tvåbarnsfarsa. Inte många som har både Viggo och Thor i samma stall. Det krävs naturligtvis maxprestation varje dag av mig för att inte bli avhängd av dessa gossar.

torsdag, januari 10, 2013

Allemansrätt


250 m hemifrån börjar ett område med inofficiella skoterleder. Grannarna verkar utnyttja allemansrätten en smula här och det passade jag idag på att dra nytta av. Så klart. Det var skoj. Tänkte för mig själv: "29-tummare skulle funnits när jag var ung". Den går så fint över snö, med ganska lite i tryck i däcken så driver det fint och flyter på bra även där grannarna varit lata och kört för sällan. Skänkte även en tanke till 27,5". Funderade på varför jag skulle vilja ha en cykel som är nästan lika bra som en tjunia?

Annars så är det ju lite av fusk att ha roligt under träning. En timme flyger iväg och så kommer jag hem och är trött utan ha förstått varför. Så skulle det väl alltid få vara?

Under träningen på min mtb så tänkte jag en smula på arrangemang jag tycker om. Mörksuggejakten flög genom huvudet. Långa lugnet är en annan favorit från svunna tider som nu gör comeback. Ett sammanträffande som är för bra att låta gå obemärkt förbi. Långlopp på mtb med fullgas är inte helt ofostrande och kan mycket väl bli ett inslag i min sommar.

tisdag, januari 08, 2013

Min träning

Här kommer det textmassa:

Det ska bli intressant att se vad jag kan komma upp i för nivå med väldigt rimlig mängd träning. Sedan ett par år tillbaka har jag tränat regelbundet men väldigt lite. Allt började med att mitt knä slängde in handduken, sen så kom Thor till familjen och så var det med det tidsöverskottet. 
Första vintern, dvs 2010/2011 körde jag i princip uteslutande stakträning då kroppen inte klarade annat. All träning bedrevs i form av maximal insats i förhållande till tid. All-in-träning. Vallade skidor för första gången på många år förra vintern då jag vågade mig på att diagonala litet. Sommaren 2011 började jag så smått att cykla och till min stora glädje får jag säga att knäskrället ställde upp på mina böner och höll ihop med hjälp av lite underhållsövningar, så pass att jag kunde överföra All-in-konceptet till mtb-cykling. Mestadels bedrevs träningen på en runda två minuter från förrådet och jag körde intervaller, i platt terräng med extremt många igångdrag varje varv, om tio minuter. Satt mig ned och räknade dem och för er intresserade kan jag säga att dessa intervallers upplägg stämde nästan på intervallen när in på 10/20-konceptet. Hela känslan i passet stämmer även den då det blir ett tillslag på några sekunder efter varje kurva, inbromsning inför nästa, sväng och så på't igen. Gör jag detta, med fyra intervaller och rullar hem är jag klar på ca 50 minuter, och har blivit trött. Klarar jag varje intervall på 09:30 min kan jag översätta det till att ha 350W's kapacitet i 20 minuter på Monarken. Inte två tjugor, men väl en. Men det räcker ju inte. I min värld, om jag ska översätta ftp till prestationsförmåga på cykeln, så behöver jag klara 2x20 min på en för mig hög belastning för att känna mig "åkstark". Alltså, åka igenom en 20a på 350W gör mig inte 350W stark, 2x20 min @ 350W däremot. Jag tycker även att det är den andra tjugan som gör hela skillnaden och som sätter systemet på prov, tvingar fram förbättring mm.

Känslan av min cykling 2012 är ändå positiv trots 2-4 timmars träningsmängd per vecka. Började cykla landsväg lite väl sent, mitt i sommaren, men tycker att benen kom igång på en månad. Besvärades av kramper under de första tävlingarna och det kan nog tillskrivas den ringa träningsmängden, brist på längre intervaller, tävlingsbrist och allmän ohårdhet.

Som ni förstår kommer basen i min cykelträning inför säsongen 2013 föga förvånande eller för den delen revolutionerande vara 2x20 minuters träning. Däremot ska jag försöka akta mig från att gå över gränsen utan försöka finna den "underifrån". Har för många gånger ansatt belastning och vida överstigit min egen kapacitet vilket bara resulterat i att jag blivit sliten och trött med utebliven prestationshöjning som följd. De gånger jag ska gå över gränsen kommer träningen att se annorlunda ut och jag kommer att göra det rejält, dessutom hoppas jag nå sommaren såpass ofärdig att jag för nöjet att bli bättre under varma sommarkvällar. Jag räknar iskallt med att det räcker gott med två sådana långa intevallpass per vecka. Därutöver har jag tänkt åka Vasaloppet och vara tvåbarnsfarsa, vilket borde räcka till för att påverka VO2max och smärttröskel i positiv riktning.

fredag, januari 04, 2013

Cykling som träning

Burry Stander, en fantastisk mtb-cyklist avled igår efter en trafikolycka när han var ute på cykeln.

Ska jag vara helt ärlig är nog inte cykel en idrott jag önskar att Thor ska börja med när han blir äldre. Otaliga är de incidenter jag varit med om efter vägarna som mycket väl kunnat sluta på ett mycket sämre sätt. I vissa fall bara turen som gjorde att jag kan skriva det här idag. Det finns egentligen inget som talar för att föräldrar ska släppa ut sina barn efter vägarna, inte ens tillsammans med en klubb och ledare. De kan ändå inget göra när det finns bilister utan respekt ute efter vägarna. Givetvis är det mycket tråkigt då cykling är den idrotts/fritidsaktivitet jag tycker bäst om och önskar att fler ska få uppleva. Gärna då min familj. Men inget är värt att offra liv och lem för bara för att några bilister ska slippa ödsla de 5-25 sekunder det tar att bromsa in bakom en cyklist för att kunna väja undan säkert. Värst är ändå de som inte kan stå över en omkörning när man ser en mötande cyklist. Helt livsfarligt. Har tvingat mig i diket mer än en gång. 

Trist, men det är farligt ute på vägarna!

onsdag, januari 02, 2013

Härskarcyklist


Alnö Race Team är en helt fantastisk företeelse i Sundsvalls cykelhistoria. Ingen kunde väl någonsin tänka sig att det skulle samlas knappa 70 cyklister kl 18:00, måndagar under sommaren. För mig som är uppvuxen i ett cykelsundsvall där en stor klunga bestod av fler än två stycken cyklister som var på väg åt samma håll. Där ser man vad ett gäng entusiaster och en gynnsam tidsanda kan göra åt en anemisk cykelsport. 

I ärlighetens namn måste jag nog säga att jag det är en smula komiskt att jag och några andra nyfrälse är medlemmar. Skulle nog vilja påstå, att vi är en del av anledningen till att det samlas så många cyklister där på ön. Har jag nu inte missförstått allt, så bildades föreningen för att slippa cykla och bli avhängda av drygjävla cyklister i den andra stadsklubben. Där i krokarna av 2000-talet...

Så länge jag cyklat, sedan 1993, får jag nog lov att erkänna att de vackraste stunderna varit de gångerna jag från spets av en klunga sett skuggorna av medcyklister falla av bakåt och att få vända sig om, vara ensam och bara se små prickar av dessa slagna människor är minnen som verkligen värmer. Inte ofta. Men bilderna i huvudet har hjälpt mig genom mången tjuga.

Jag är ju uppvuxen med en sådan klubbatmosfär såsom att man tar med de nya och stöter av dem när man är längst hemifrån. Inte skrivet i klubbstadgarna, men tanken har nog funnits under fler hjälmar än min. Det fostrar och härdar. Bara de som riktigt brinner för sporten eller är tillräckligt dumma kommer tillbaka. Eller nåt. ART är tvärtom. Käka korv efter passet och prata om vad som hänt med dina kamrater. Ha roligt, tillsammans!? Nu verkar det inte bättre än att ART kommer ha ett elitlag i år, förmodligen till antalet större än många andra anrika Svenska klubbar. Vilket tankesätt som är mest framgångsrikt överlåter jag till någon annan att bedöma. Nu är det bara att hoppas att vi kan lägga band på oss under träning så att vi inte trillar ned samma gamla hjulspår från förr. Det är liksom lätt hänt efter en vinter som gett starka ben.