Har i flera år tänkt åka Södra Berget runt utan att komma till skott. I år har jag blivit en doer av rang och skred till verket en söndag morgon någon gång i januari. Vis av erfarenhet från tidigare försök att åka skidor långt med nummerlapp med akut trötthet som enda belöning, höll jag igen en smula. Jag är med andra ord något mindre dum än jag ser ut och lyckades ta mig runt de 40 km på skidor utan att vare sig löpa in i en vägg eller drabbas av någon annan trötthetsrelaterad åkomma. Spåren var fina, mina skidor likaså. All heder till vallateamet som jobbade oförtrutet i det tysta medan jag hade kundbesök och besökte Schweiz.
Åkte med tåget sista biten hem och var i lägenheten ca halv fem på lördagens morgon. Behövde bara torka av skidorna och lägga på hårt och toppa med lite LF6. Satan vad de gick, skidjävlarna. Jag som alltid har skitskidor hade nu superglid och ett fäste som räckte hela vägen hem!
Annars längtade jag, många gånger under vallasessionens slutakt, till sommaren då det räcker med att pumpa luft i däcken och så är jag klar för allt ifrån träningsrunda till mästerskap. Enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar