En jävla massa intervaller

Eftersom de senaste dagarna har känts som ren öken, i alla fall fysiskt, så var min plan att bryta trenden med en jävla massa korta intervaller. Det gick nog rätt bra. La på det jag körde senast dvs 7 kg, sen dammade jag ett gäng 10s med 20s vila. Efter 30 st kändes livet rätt bra, efter 50 st kändes livet mindre bra men efter 70-strecket började det kännas hoppfullt och de sista skickade jag det jag hade. Det funkar otroligt bra att köra dessa med viktkorg bara att trampa så fort det går och sen trampa baklänges på vilan. Jag siktar alltid på 110 i kadens på alla intervaller, de sista körde jag nog i någon slags glädjeyra på runt 120. Fast det är ju en sanning med modifikation, det tar ju några tramptag att nå 110 och visst, den dalar nog ett par rpm de sista sekunderna. Fint är det, pulskurvan blev grymt snygg med en fint avslut på runt 170 bpm. Helt klart mycket bättre att använda en TC med viktkorg än en med pendel för det här ändamålet.

Det går bra nu!

Igår en espressobryggare idag ett par nya slalomskidor ifrån Salomon... Undra vad jag vinner imorgon?

Fick ett paket ifrån Cyklig också med ett par FEEETA tubdäck.

Knapp styrfart

Jag har haft en otroligt seg/dålig känsla i kroppen i helgen. Inget roligt, inget att skriva om heller. Inledde nytt avancemang mot en toppform igår kväll. Hade tänkt 20or på 330W, lugnt och fint alltså, men det gick käpprätt. La mig på 250W och körde tior istället sen siktade jag på 1000 kcal. Fan alltså, jag har haft en fin viktnedgång fram till förra veckan och nu. 2 kg upp på några fjuttiga dagar! Bara att lägga ner. Fast det är ju inte alltid det sämsta, att lägga av alltså! Se på Andreas, SM-brons på femmilen. Palmberg har lagt av han med, SM-guld XC 2009. Lägga av är alltså det nya lila.



Just fan, när jag kom hem från jobbet fanns där en lapp om att jag vunnit en espressobryggare. Känns bra. Äntligen cyklist på riktigt!

Svanebo 3a på SM 50 km

Inte mycket mer att säga va?

Fredag

Jaha? Fredag, ingen träning, vad fan ska jag göra då? Lutar åt kaffe och musikeftermiddag, kanske ska väcka liv i vinylsvarven och lyssna till Crosby, Stills, Nash & Young. Déjà Vu kom tydlingen i mars 1970. Ett givet val då idag, fyrtio år senare...

Idag beställde jag lite däck, nu saknas inte mycket, bara gaffel, bromsar, styre, stam, sadel och stolpe...

Skrot till salu

Hittade en massa skrot i skrubben när jag städade förra helgen:
http://happymtb.org/annonser/index.php?page=view&id=44896
Alltså en tusenlapp billigare än vad S-Tec i Düskland tar för sin XTC ...med XT... Den som köper och refererar till min blogg får extra uppsättningar däck med på köpet...

70g

Fan, mina gamla vevar är 70g lättare än XX. Sådärja. Hade kunnat spara in några gram och tusenlappar där genom att ge fan i att köpa... Kassetterna är fina i alla fall, nu har jag så pass många hemma att jag lär hinna tappa bort någon av dem innan de ens är använda. Har gått loss nu med beställningar och för första gången gett mig på en sånt där tyskt vajerhölje. Beställde faktiskt vita men de var slut så det fick bli blå. Hoppas nu de matchar nyansen hyfsat i ramen. Jag ämnar budgetlätta min Anthem X, 1x10 med Race Face vevparti och lätt singelkaka med tillhörande styrare. Fan. Antingen så får jag träna på att hålla hög kadens, eller låg. Men jag tvivlar på att större framklinga än 40 kommer att få plats så det kanske är bra att jag når 200 på 30-sekundersintervallerna. Mer effektiv lättning hade givetvis varit ett par Innolite tub-hjul... Men jag tror de "gamla" FRM-fälgarna får duga, de har ju inte hunnit rulla så många meter ännu. Undra vad eländet kommer att väga? 9,5 kg gissar jag på.

Betongskalle

Fan, det här är en seg period av året. Mörkret har börjat att släppa sitt grepp om vår värld men solen har ännu inte hunnit få fart på min gammelkropp. Den här dan har varit oändligt jävla seg. Inte mycket att skriva hem om och absolut ingen träning idag.

Igår försökte jag skejta, föret är viktigt, 135 i medelpuls och genomsnittsfart på 3:30 min/km. Planen var att damma på och öka slagvolym men när jag anlände till berget stod där en hel klunga med skidåkare och "tränade". Jag gick omedelbart in i syraväggen och gav blanka fan i min slagvolym. Svarvade varv, på varv, på varv på de stackars 2,5 km som inte bestod av alltför mycket blankis. Efter ett tag så stänger systemet liksom ner all kvarvarande CPU-kraft och det är bara att fortsätta med en "mörk skärm" och absolut avstannad tankeverksamhet. Kanske att 24-timmarstävlingar på en kort varvbana skulle vara något som är tillräckligt intellektuellt utmanande för mig?

Kort och gott

Oj, den senaste tidens träning kan inte annat än beskrivas som kort. Kvällens pass var över på strax under 90 min och då hann jag med 80st intervaller. Inte illa. Gick därefter loss på en balansboll sen var det dags att hyra film, 2012... Fan, har inte sett klart den än, gick i väggen av alla effekter, får sikta på att se återstående imorgon.

Bluebird from hell

Jaha, det var ju fint. Att den enda morgon de senaste tre dagarna som startar med klarblå himmel och torra vägar är en måndag. Jag bojkottade utecykling i helgen till förmån för skate, 30s och helvila på söndagen. Helt otroligt skönt att vila en helgdag, jag brukar ju passa på att träna när jag är ledig, att vila när jag är ledig är nåt nytt men helt klart nåt att göra till tradition.

Jag har fått i uppdrag att skriva litet och uppdatera om alla som cyklar giant eller i vart fall skriva nåt när någon gör något värt att skriva om eller liknande... Vi får se hur det går med det, en har jag ju koll på och det är Andreas, han vinner mest en massa mästerskapsmedaljer såhår års, guld oftast. Team Kalas är ju grymma på uppdateringar så de är ju självgående, Palmberg har väl lagt av ett fyrtiotal gånger de senaste åren så han vinner väl SM-guld i år igen. Emmy Thelberg har ingen hemsida vad jag sett så där får jag väl gräva lite mer. Emil, ja han är ju ingen Team Giant Sweden han är ju RaboGiant... Tanken är att jag ska skriva under TGS fliken vad det lider under säsongen mm. En kamera måste jag skaffa också... Satan.

Skrubbslakt

Träffade grannen idag. Han frågade om jag hade obalans i cykeln, han och frugan kände att det vibrerade i soffan när jag körde mina 30s... Det är bra. Det ska kännas. Då har jag kommit långt om mitt arbete räcker för att sätta saker i rörelse en våning bort. Jag har försökt att dämpa bort lite mer nu, körde några ikväll igen så jag får väl höra med honom hur det blev. Fast han var ändå rätt positiv, de hade tänkt köpa en massagefåtölj och det slipper de ju nu, ett par, tre kvällar i veckan. It's on the house liksom...

Jag befinner mig annars i ett slags chocktillstånd. Fick en fråga av en klubbkamrat om vi skulle ut och nöta väg i helgen. Alltså vinterväg. Klubbkamraten, jag nämner inga namn, har annars deklarerat att cykling inte bedrivs under vintertid, om än alls. Det återstår att se om det var ett skämt eller ej.

Träningen då? Javafan. Ska inte klaga, tror jag. Dagens ritual belönades med utökad tid på tröskel till 15 + 5 min. Varför vet jag inte, borde ha kört hela tjugan men får väl erkänna att det var lite surt kanske. Sen körde jag 5st 30s på bra varvtal och "härlig" känsla. Nu vill jag att våghelvetet ska visa mindre än tidigare imorgon men det kan jag nog fetglömma med tanke på all buffémat jag ätit den senaste veckan. Hittade en restaurang som serverar GI idag, dvs ingen pasta/potatis/ris osv till. Fint. Kompenserade med pasta/bulgur/potatis och bröd ifrån den kalla buffén...

Känsla

Rätt känsla under träning är ju väldigt viktigt, alltså att hitta rätt intesitet/belastning/längd osv i förhållande till den egna kapaciteten. Något jag inte tidigare tagit så stor hänsyn till är känslan mellan passen. Alltså jag har inte brytt mig om jag slaktat mig så pass att jag knappt är vid medvetande på jobbet, hemma eller någon annanstans. Oftast när jag dammat på sådär fint så är jag så grinig och allmänt folkilsk att jag borde spärras in i ett rum med mjuka väggar. Det var Aktivitus träningsupplägg som fick mig att fundera en smula på min egen inställning till saker och ting, maken till antal vilodagar per vecka hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig, å andra sidan så har jag aldrig heller kört så hårda träningspass... Min filosofi har nog varit lite för slapphänt de senaste åren när det gäller särskilja träningspass, hårt har varit bra, hårdare bättre. Detta är något jag verkligen försökt råda bot på i år och jag har kört väldigt många "roliga" pass för att stjäla en Norsk kommentar. Måttstocken är även att få uppleva en väldigt speciell belöningskänsla som varit i stort sett frånvarande de senaste åren. Den kommer oftast dagen efter träning, som sockerdricka i huvudet, lätt kittlande och mycket avslappnande. Välmående helt enkelt. Ska pricka in många sådana belöningar innan det är dags att sätta nummerlapp på styret. Fyfan.

Tretti

Det var en annorlunda känsla i gårdagens trettiosekunderspass. Jag var helt inställd på att vara ett kolli hela kvällen och gick in för det med kropp och själ. Till min stora besvikelse uteblev den absoluta dödskänslan, det enda jag fick som belöning var suddig syn. Tyckte till min stora besvikelse att det inte var lika jobbigt som tidigare, vilket naturligtvis inte är bra. Försökte att kompensera med att köra 7 intervaller men det gav varken till eller ifrån. Knepigt, säkerligen en förrädisk trygghet och på nästa pass står Liemannen och väntar. Men det kluriga är ju nu om jag ska öka belastningen eller bara fortsätta att skicka på 7,5% av kroppsvikten? Jag har ju faktiskt för enkelhetens skull avrundat uppåt till en jämn och fin siffra för att slippa fundera så mycket. Men det sjuka är att jag faktiskt blev besviken på allvar över att inte vara stenad efter passet. Det är en så fin känsla att inte kunna röra sig på grund av träning.

Vita eller blå vajerhöljen till en Anthem?

Repris

Jag hade exakt samma snittpuls och distans på både gårdagens och dagens pass. Lite fränt ändå med tanke på att jag körde två helt olika rundor. Så, nu har jag en hygglig 6-timmarsrunda till sommarens toppning. Det finns på denna långrunda goda möjligheter till fika med havsutsikt, vid flertalet tillfällen, så hungerhammaren borde kunna hållas stången, kanske.
Var gravt omotiverad innan start idag, lite sådär att Biggest Loser på Kanal 5 kändes GRYMT intressant och spännande, helst de pianoackompanjerade snyftsekvenserna och väl räckte som anledning till att inte sticka ut. Lite som en OS-femmil eller så. Men jag lyckades slita mig och ge mig ut på asfalten. Hade preppat en pannkaka med honung som färdkost, planen var att köpa en kaffe någonstans och njuta i solen men det sket sig. Åt den när jag kom hem istället, en helt igenom fantastisk njutning att få äta en kroppsvarm dagsgammal pannkaka med för mycket honung på, jag är tämligen lättroad... Helvete vad bra jag är förresten när jag får cykla i min ensamhet utan andra som referenser. Idag hade jag lätt vunnit ett par tre SM-guld, XC, LL och kanske Tempo.

Kaffetur

Hade bestämt mig för fyra timmar i solen idag. Hade en liten fundering på min framgaffel som inte höll luft utan sjönk ihop på förra passet så jag tänkte åtgärda det med en gaffelpump. Det gick inte alls. När jag försökte pumpa så åkte all luft ur gaffeln. En något tråkig tillställning kl 0800 att inte ens komma iväg, så jag chansade och tänkte att jag får väl träna aero idag. Det gick inte, den säckade ju givetvis ihop såpass att skärmen tog i, vilket var tur visar det sig. När jag svärandes för mig själv rycker lite i framhjulet lossnar höger gaffelben ur kronan... Ajaj. Förra passet med den gaffeln saftade jag på så gott jag kunde utför... Lite lätt skakis går jag hem, tänker vila och kaffe idag, men passar ändå på att byta gaffel. Bytet gick så pass fort att jag ändå kom iväg vid nio-snåret och fick ta kaffet efter ett par timmar istället. Nu har jag en SID WC på min vintercykel vilket känns rätt och ganska så lagom.

Fem-milen var slitsam för en nydistansad motionär. Pulsen rusade på slutet så pass att jag började fundera på om jag var med. Northug är min hjälte, snacka om att leverera, och sen göra det.

Delta

Finns inte mycket att orda om, 30s intervaller är påfrestande mentalt. Jag har ju kört dem tidigare utomhus, på skidor, löpandes osv. Inget går att jämföra med hur de känns i skrubben, när den fasta gravitationshanden beslutsamt spänner bromsbandet kring svänghjulet. Det är med en stor förvåning jag kan konstatera att jag idag mår fantastiskt bra, det trodde jag aldrig när jag igår låg i TV-soffan och hoppades på att Liemannen skulle komma på besök.

Det här är ju jätteskoj: http://www.cyclingnews.com/news/giant-set-to-debut-high-end-29er
"Jättehemligt" vad Giant ska debutera för något. Alla ni som läser här vet redan att det är en Anthem X 29a som kommer...

Surt sa räven

Sådärja. 10 min 1,5 kg, 10 min 2 kg, 10 min 3 kg, 6 x 30s @ 6 kg, följt av 20 min dödslängtan med 10 min skärseld och återuppståndelse (nåja, ett avstannade döende). Varvtal vid respektive belastning; rätt olika, framförallt då 30-sekundarna, första sekunderna ca 190 och sen efter 15s ett fritt fall. Frågan som poppar upp i mitt huvud är varför? Varför har jag så taskigt minne? Är det på grund av minnesluckorna som orsakas av intervallerna? Jajävlar.

Försiktigt optimistisk

För första gången denna vinter fick jag smak av den där mysiga känslam jag hade i fjol på relativt hög belastning. Alltså en belastning som för några veckor sedan kändes lika lättbemästrad som en kilometerhög, lodrät bergsvägg, men idag kändes den inte. Eller jao, allt är ju relativt men det var liksom överkomligt. Det roliga är ju att samma känsla ifjol oftast infann sig dagarna efter hårda skejtpass. Mmm i lördagskväll körde jag 32 min lagom plattan i mattan i Duvedsspåret... Skejt natürlich... Jag ska beställa rullskidor inför sommaren... Vill hemskt gärna känna såhär på ett SM, eller på en Finnmarkstur, eller på en...

Fjällterapi

Jag och B tillbringade helgen i Åre. Trots sportlov V9 så klarade vi oss relativt bra undan jeansskidåkare mm. Faktist råkade vi bara ut för en endaste ute på Björnens milslinga. Inte illa att ta sig så pass långt ut i spåret, iklädd jeans. Jag har aldrig förstått Jeanskillen på ett par skidor, de finns alltid där, men varför? Personen i fråga har ju ändå lyckats få på sig rätt material på fötter och händer, men så sket det sig när det kom till byxorna. Hur kul kan det vara att idrotta i jeans? Jajävlar. Inte undra på att det finns dem som hatar att åka skidor, tänk vilka förutsättningar en jeanskilles avkomma får...

Sveriges första Anthem X Advanced?

Så kom den äntligen!

Eller den har funnits här i stan i en månad faktiskt...

2300g i strl Large.

80 reps

Om gårdagen var mental öken så var i alla fall idag något daggstänkt. 80 reps på dubbel FTP eller vad det heter. Som vanligt börjar det lagom men slutar något mindre, lagom. Vilket lyft det blev att göra denna träning på ny-Monarken, pang på bara, rätt belastning sen vila och repetera mot oändligheten. Benen och kärnan fick sig en omgång av det här, hela grejen kändes väldigt bra faktiskt.

Inga trettiosekundare den här veckan, nu blir det långt och lugnt på skidor hela helgen. Kanske att om andan faller på att jag dammar några slalombacksintervaller i Björnen, de gav fin-fin puls senast med Micke, men som sagt jag kommer att njuta mer än att fokusera på absolut träningseffekt. Livet måste få vara roligt ibland också.

Mental soppatorsk

Fan alltså, är inte huvudet med är det småtufft att bita ihop i skrubben. Inte direkt några vackra fjällvidder eller serpentinsvängar kantade med nyutslagna blommor där inne... Ibland dyker den där "frågan" upp i skallen: Varför? Hittade inget jättebra svar idag, kanske kommer jag på ett till imorgon.

På tal om fjäll, vi drar till Åre på torsdag, sportlov ungefär. Räknar med att slåss med mången nollåtta i spåret och kanske i backen. Väl mött om någon känner igen mig.