Jag är trött

Jag är nog lite klen. Några resor, jobb och låtsasträning räcker för att ta ner mig på jorden. Den där dagen jag spenderade haltandes i Sthlm hade jag kunnat hoppa över. Var ju ner och besökte en knäspecialist. Han måste vara riktigt grym. Han böjde mitt ben två gånger, bände det lite i sidled och tog på knäskålen. Det hela resulterade i ett utlåtande om att det inte var något fel på knäet. Jag påpekade då, att jag inte har något korsband i mitt knä, varpå han nödgades att bända en gång till. Det reviderade utlåtandet lyder nu att troligen så saknar mitt knä korsband. Detta trots att det finns läkarjournaler som visar på att jag verkligen saknar det... Ibland när jag har en riktigt dålig dag på jobbet brukar jag tacka min lyckliga stjärna att jag inte hade hjärna nog att bli läkare. Fan. Tänk när du har en sån där rövdag på jobbet och allt går fel... Fyfan att behöva ta emot en massa sjuklingar då. Dessutom tvingas ge korrekta diagnoser. Jag hade haft ett gäng Lex Marior på mig, eller vad de heter, vid det här laget... Men åter till mig och mitt eget lidande. Jag fick ingen diagnos. Inte heller blev jag friskare av besöket hos privatklinikerna. Det senare i pluralis då det brann litet för mig efter min tio-minuters sejour hos farbror specialisten vilket resulterade i en remiss till magnetröntgen, en annan dag, i Stockholm... Efter en smärre humörsjustering från trött till dreglandes så lyckades de trolla fram en icke-existerande tid på en annan klinik. Tänk vad smidigt allt går bara man tar sig tid att bli lite obekväm.

Fan jag är besviken på den här hösten. Har ett par jättefina nyinköpta trail-skor jag hade tänkt nöta ut nu bland löv och hög höstluft. Fan. Hade inte alls tänkt att tvingas sitta i skrubben och fintrampa. Jävla satans skitkropp.

Passande

Jaha ja, sitter på tåget igen. Obruten förpackning. De hade slut på vassa knivar... Vilket mörker. Blev skickad tvärs över stan för röntgen... Har gått många km idag, tur att jag inte är skadad...

Published with Blogger-droid v1.5.8

SJ

Ah, åka tåg... Bättre än bil men ändå, inte skitkul. Det blir en lång dag idag, hemma vid tio. Hoppas de är laddade på kliniken, det är jag. De får fan ta och styra upp det här nu. Undra om hemresan blir lika skön om de gör som jag vill och skär bort lite skräp? Bara en sån sak, jag blir alltså lättare av den här resan...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Mot Hufvudstaden

Igen alltså. Sthlm revisited, liksom. Denna gång blir det ett besök hos farbror ortopeden. Hoppas han har vässat kniven för jag vill ogärna åka dit en gång till. Hatar städer med fler än tvåfiliga vägar. Helt meningslöst att samla så många människor på en sån liten yta när Sverige är så glesbefolkat. Helt allvarligt, varför bo så nära varandra när vi teoretiskt skulle kunna bo såpass att vi kunde slippa se varandra? Usch för folksamlingar större än två st åt gången.

Mässan då? Jaaaa, vad ska jag säga. Anthem X 29an var nog showens stjärna. Iofs såg jag en nittiotals-Merlin med Manitougaffel som jag nog skulle ranka i topp, men den var ju inget nytt.

Minimässa

En helt vanlig ovanlig racer. Den stora nyheten är den bakom, en kolfiber i alu... Iaf nästan. Ramen ser mycket bra ut. Är alu det nya svarta?

Published with Blogger-droid v1.5.8

2012?

Nostalgi... Tänk om den varit blå...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Äntligen

Tillsammans till sist...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Tillbaka till stenåldern

Ett uppgivet samtal med en naprapat senare ringde jag och sökte hjälp hos en medicine doktor i ortopedi. Ja, kanske inte riktigt, fick bara tala med någon mottagningssköterska. Men hon lovade att återkomma med en tid. Just det känns lagom lovande. En tid. Hon frågade när jag inte kunde; imorgon svarade jag. Det trodde hon turligt nog inte det var någon risk för. Att "tiden" skulle sammanfalla med morgondagen, alltså. Nu är det bara att luta sig tillbaka och låta administrationens kugghjul sakta få mala.

Men, imorgon sätter jag mig i Giant-mobilen med destination Hufvudstaden och mässlokal. Livet kunde vara sämre, helt enkelt.

Mässdags

Jävlar vad jag ska mässa på mässan nu till helgen. Eller nåt. Men skoj ska det bli att snacka cykel. Anthem 29an är med, det blir ett kärt återseende. På riktigt alltså.

Sissy line

Jomen visst. Var och förhandsgranskade Höstrusket-banan. Till min fasa ser jag att de valt att inte använda mitt "drop"... Inte ok. Se så fint det är. Handskrapat av en nyligt knäskadad gamling. Till råga på allt så kan man ta en Sissy line 10 meter längre ner så att alla kan vara med... Annars är den kanon, banan. Den börjar bli uppåkt, så nu flyter den mycket bra. Men utan "droppet", eller roten så saknar den helt svårigheter. Alltså, Norbergs CX-bana från 2008 är mer komplicerad. Men det är en riktigt måbra-bana med sväng i sväng och berg och dalbana-känsla. Jag rullade några varv med ett heltaskigt knä, lätta växlar och låg fart. Inget utmanande och så men det där på bilden åkte med.

Jag har haft rätt

Folk är dumma i huvudet. I alla fall ca 5,7% av Sveriges befolkning. Jag har gått i samma gymnasieklass som det partiets ekonomiskpolitiska talesman... Herrejävlar att de ska sitta i vårt lands maktkorridorer. Jag menar, det finns människor som är välutbildade och intelligenta därute, som inte ens har ett jobb. Men de som sitter "på toppen" behagade inte ens att närvara under gymnasietiden. Logiken i det? Det borde vara inträdesprov eller i alla fall en lägsta nivå för dem som ska styra landet, på minst en doktorshatt. Nu skulle i och för sig sådana krav drabba rätt många partier... Men det kanske skulle vara bra det.

Fullt hus

Ofan, kikade lite resultatlista och kom fram till att de Svenska Giant-cyklisterna tog nr ett och två i elit herrar och nr ett elit damer. Nilsson ville väl också ha en sån där fin gulblå tröja han med...

Fyrtiofem miuter

Rekordlångt pass idag, ute därtill. Inte dåligt alltså. Baby steps nu men jag inbillar mig kunna köra lite längre intervaller i skrubben på lagom belastning. Tror att ett kontrollerar rörelsemönster är av godo.

Åker på mässa nu till helgen; I like 2011. Tror att den heter så. Jag lär stå och snacka giant 29er, om någon är sugen på att snacka skit, så...

Val 2010

Herrejävlar vad jag flyttar utomlands och byter nationalitet om Mona Sahlin blir statsminister. Sitter och lyssnar till någon slags debatt på TV4. Det enda jag kan tänka på när jag ser henne är köksfläktsrökning och bag in box. Att de andra i den rödgröna ligan verkar ha laddat upp med starkare tabletter än Voltaren gör det hela inte ett dugg mindre obehagligt. När och hur fick Miljöpartiet luft i lungorna och VPK, när började deras röst att räknas? Jajävlar. Fast en kamrat till mig sa något klokt; om de rödgröna vinner då kan man blir arbetslös och ändå tjäna skapligt. Bara en sån sak. Proffs alltså. Slänger man bara ut TV'n och bara lyssnar på webradio från utlandet så borde det gå att överleva i fyra år.

Nu har jag inte sagt något elakt om den andra sidan. Men det är nog mest för att de inte fått säga nåt, än. Ibland är det bra att inte öppna munnen och bekräfta sin egen dumhet. Men moderaterna har ju helt klart snyggast logga:

Voltaren

Ingen skräll, inga chockbesked hos naprapaten idag. Broken. Ät Voltaren och cykla. Precis som vanligt mao. Säsongen är härmed helt avslutad. Alla låtsastankar om en majestätisk resa ner till H-holm kan nu med all säkerhet läggas till handlingarna och jag kan till fullo koncentrera mig på att bli tjock. Vilket är en smal sak med ett skafferi fyllt med kalorier och en kropp som inte tillåter mer än ett par tre minuters aktivitet åt gången. Funderar på att simma. Näää skojade bara. Någonstans måste till och med jag dra gränsen.

Förfall

Det är nära nu. Det är nog som med gamla bilar. När något litet som kanske blinkers börjar jävlas så rasar också snart växellådan, eller mer. Jag och Badbollen tog oss en regnig Rehabpromenad. Det gick till en början snudd på fantastiskt. Mitt livs form kom och hälsade på och ingen hängde med i mitt promenadtempo, trots att jag hade väldigt tunga påsar med flera årsprenumerationer överprissatt Hifi-lektyr. Nu är den borta, både formen och prenumerationen. Vi tog oss an branta motlut upp mot Norra, just när jag tänkte längtasnfullt på den mysiga metalliska smaken man bara får av att köra 30s direkt vid hemkomst så smäller det på insidan av knäet. Därefter smäller det på baksidan och de efterföljande stegen var som ett smatterband. Smärta. Fan så drygt. Nu ska jag ta en påse Lös-Ipren och sova.

Träben

Jaha ja. Måndagmorgon bjöd på inte bara måndag utan även knä-schmerzen. Lite annan karaktär idag, inte längre sporadiskt utan nu mer konstant ihållande. Strax innan lunch funderade jag på att lämna in, Ipren gav inget. Provade att röra mig men haltade som en mycket gammal 31 åring. Trots denna dag i molvärkens tecken flög ändå tanken igenom mitt huvud att åka ut och trampa litet. Dum i hela huvudet är jag, det är inte min flickvän som satte mig i flyttjobb här hemma istället. Såhär med lite tid mellan orsak och verkan så var det nog klokt. I alla fall med tanke på att jag fick smärtan av att cykla... Just fan, har nog inte skrivit om flytten... Vi har köpt lägenhet. Liksom. Bottenvåning. Liksom. Vi funderade på hus men då jag har problem att få tummen ur att ens ge mig på väldigt, väldigt små husliga projekt så föll det sig så att vi sparar på förhållandet och går på hus light, dvs lgh på bottenvåning. Idag nåddes jag av mycket positiva besked; den skrubb jag trodde var för liten för en Monark med viktkorg var vid mitt okulärbesiktande utrustad med inte mindre än två st garderober för många!! Denna skrubb ligger också utanför lägenheten, alltså, hörbarhet nolla för grannarna! 30s morgonpass here I come. Happy, joy, joy!

Nu Biggest Loser! Lebensqualität!

Systemfel

Efter gårdagens lättrull på LV5 banorna så kände jag ett begynnande hackande i höger knä. Senare på dagen fick jag till en riktig praktlåsning med tillhörande impuls till hjärnan innehållande information om att benet lossnade, eller värre. Helvete vad det gjorde ont. Sen dess har denna fina upplevelse återkommit med lite lagom jämna men sporadiska tillfällen. Det är väldigt spännande att röra sig till fots just nu, när det smäller är det så att det svartnar. Mycket trevligt. En krydda till vardagens jämna lunk med andra ord. Vad det är vet jag ej, det borde inte vara menisk, men allt tyder på det. Men varför i hela helvete skulle den lossna just nu efter några dagars stillasittande? Jag gjorde absolut inget konstigt igår och har inte stått på öronen den sista tiden. Kanske har jag utvecklat en ledallergi på 26"? Ja, det är litet drygt. Det blir drygt om det är menisk med operation, rehab och annat skit. Jag vill ju kunna springa nu och åka skidor i vinter. Försökte dränka mina sorger i alkohol under gårdagskvällen, men en 33cl folköl hjälper föga. Inte för att starkare saker hjälper mer men ni förstår...

Jag har fått vara med och bestämma en del av höstrusket banan, den blir ooootroligt rolig! Minst i klass med berg och dalbanan i Mjölby. Bor ni i närheten är det obligatoriskt närvaro. Men närheten menar jag allt inom 35 mils radie...

Vad ni ser här, eller inte är ett rotdrop. Man made av undertecknad... Du ska sedan vänster.

Sand bay

Jävlar vad jag kört räser-megane idag. Träsmak grande i gluteus, riktig segskalle med begynnande huvudvärk. Trodde att jag hade marginal i morse, var framme samma sekund som mötet skulle börja... Jävla skittrafik mellan Huddik och Söderhamn. Fan det kommer att bli en sådan befrielse att slippa åka igenom de där skitsamhällena när nya vägen är klar. Då ska jag göra comeback. När den är klar. Jag kommer att tjäna flera placeringar på tävlingarna tack vare den energibesparingen. Nettoresultatet av utebliven träning kommer inte att ha någon betydelse.

Just nu sitter jag mest och funderar på hur pass mycket en höstförkylning suger. Jag var lite orolig igår att jag skulle vara tvärsjuk idag och då tvingas skämma ut mig på mötet idag som den värsta smittohärd. Jag behövde inte oroa mig, min hann aldrig bryta ut och mina möteskamrater var bägge dyngförkylda, i alla fall den ena. Skönt att inte behöva oroa sig för en gång skull.

Så, sannolikheten att jag blir norrländsk mästare är än mindre än tidigare.

Dagen efter

Hade mina funderingar om att outa familjeliv på en sån simpel sak som min blogg. Men B frågade varför jag inte skrivit nåt så då var det lika bra. Men vafan, liksom?

Jaha ja, den här säsongen var slut dagen då bilden togs, det vill säga dagen efter Finnmarksturen. Men, något hände när jag lånade 29an och därefter. Så jag får se vad som händer den närmaste tiden. Kanske, kanske åker jag någon till tävling. Är anmäld till Norrländska, både lvg och mtb. Funderar på att sopa hem hela skiten bara för att dryga mig. Har ju inte tränat på ett tag så kanske är jag i mitt livs form? Fast tiderna uppför Södra skvallrar om motsatsen...

Imorrn ska jag göra nytta, åka till ett stort företag i Sandvikstrakten och höra vad de vill handla för nåt skoj. Hyr-Meganen står och frustar här utanför. Fyfan. Roadrage.

Nytt om nytt

Knepig höst det här. Helt plötsligt är det högsommarvärme igen, synd bara att de släcker lampan litet för tidigt nu. Värre lär det bli... Den här dagen har varit "sådär", fick lufta kroppen något på kvällningen. Provade den nya höstrusketbanan lite snabbt. När jag inte behöver träna lika mycket själv ska jag försöka engagera mig i att förverkliga mina egna bandrömmar. Men det får nog dröja ett tag, inte för att det lär bli så mycket mer träning än tidigare utan kanske mer på grund av det faktum att vi ska bli fler i familjen, nu i vinter, vilket lär inverka på mängden effektiv cyklingsbar tid. Bara en sån sak. Liksom. Stackars värld som blir befolkad av fler griniga norrlänningar. Ja jävlar.

Vi hittade ett hopp mitt ute i ingenstans, nästan, B verkar fundera på hur långt och hur högt hon skulle kunna hoppa med lill-anthemen. B står numera för Badboll.

Biggest loser vs Valet 2010

Vilken fantastisk TV-underhållning att få se människor som saknar självförtroende förnedra sig själva på bästa sändningstid. Fan just nu gråts det mer på TV mer än när systrarna Kallur hoppat häck. Helt magiskt. Jag har även fått se en glimt av mitt drömjobb, tränare på Biggest loser. Fyfan vad roligt. Det skulle studievägledaren kläckt ur sig där i mitten av nittiotalet så hade jag sparat in några hundra tusen kronor i studieskulder. De har tränat i en vecka nu, de på TV, och det låter som om de slitit hund i ett helt liv. Bara att gratulera TV4. Partiledardebatten fick vika ner sig mot det övermäktiga motståndet.

Oj, this just in. Trailern inför nästa veckas avsnitt avslöjar: En deltagare har problem att få i sig mat...

Tack TV4.

Anthem X 29, summering

Fan. Sista dagen idag på 29an. Passade på att damma av några referensrundor för att se om den är obotligt långsam eller hur snabb som helst. Kroppskrället har inte varit på topp sedan den avbrutna Finnmarksturen men jag tänkte att det går ju att se något iaf. Facit blev att jag tangerade mitt pers uppför Södra berget på asfalt och åkte 4 s långsammare på Nordströms bana mot mitt eget pers. Jag kände hur lungor och luftrör gjorde revolt upp mot Stora bergssvängen och i EKG-backen tappade jag garanterat mot mig själv i rekordvarvet. Utför körde jag nog ikapp en del, om det beror på cykeln eller ett ökat självförtroende till följd av tillit till den låter jag vara osagt men den rullar fint. Det skojsiga är att den väger 12,2 kg, min Anthem X Advanced vägde nog en bit under 9,6 kg under rekordvarven.

Jag skulle tippa på att de bästa cyklisterna i Sverige/da World nog inte åker snabbare på en 29a mot en 26a. De har ju tekniken och modet att åka snabbt på vad som helst och tjänar nog mer på att släpa runt mindre vikt. För min egen del så tjänar jag nog fler sekunder på att kunna bibehålla flytet på stig och utför än vad jag tappar på att ha en tyngre cykel uppför. Sen ska man kanske inte underskatta effekten av att sitta mer avslappnat på en tävling med tider över två timmar. Att cykelskrället nog skulle överleva de lättare lederna i Åre mm gör ju inte saken sämre heller. De flesta motionärer kan nog också dra större nytta av en cykel med ett bredare användningsområde än en råräser-XC på 8,5 kg. Jag tror att en 100 mm FS 29a någorlunda kan ersätta allt ifrån 26" HT till FS-dito med 140 mm slag. Hade jag haft mer tid med hojen skulle jag provat den med lite maffigare däck och kanske några rundor utför Skönviksberget. Sen är det ju det där med hur en 29a ser ut, alla gillar det ju inte. Man dela upp det i två läger; de som har rätt och de som har fel. Ungefär.

Anthem X 29, del 3 ett hopplöst fall

Här kommer lite rörliga bildevis om att den faktiskt rullat i Sundsvallsskogarna. Vi tog en klassisk stenbacke där vi nött oss trötta tidigare och inte kommit hela vägen. Så med det i tanken så är ju skidåkarjävelns resultat efter första försöket mer förståeligt...



Norrländsk motionär i "toppform" :



Den är så sjukt jävla bra den här cykeln. Jaguarverken, Team Kalas och Pedalogerna kommer att få bryta den ur mina händer för att få lägga vantarna på den!

Detaljer:

Anthem X 29, del 2

Ok, när jag cyklade igår eftermiddag på den nya 29an så funderade jag på hur jag skulle skriva här. Bara det är illa, att fundera på vilka konsekvenser ens handlingar får på bloggen, men det är en annan historia. Jo, jag cyklar ju på giant, får lite hjälp av dem osv. Så en recension här, av mig, är ju inte helt transparent. Men, den här nya 29an var rätt trevlig, kommer inte att kosta en hel förmögenhet och är nästan löjligt snygg i det verkliga livet. Om ni gillar stora hjul. Jag gör det. Har gjort det länge. Sen så gillar jag maestro. Men, jag tänkte såhär: "Den här cykeln vill jag vara ensam om". Det överensstämmer ju inte med tanken att marknadsföra den. Men, som sagt den kostar inte en halv miljard så jag skulle kunna såga den, förlora den hjälp jag har, ändå ha råd att köpa den och kanske avskräcka någon från att köpa den... En tanke så god som någon...

En kortis om de första intrycken... 29or ska kännas tunga; inte den här. De ska vara tröga; inte den här; de ska kännas som att åka på styltor; inte den här. Nästan så att jag tyckte att den kändes racigare än min Anthem X Advanced... Den är nog lite som mina Völkl G4or, ju fortare du vågar/orkar åka på dem desto bättre går de. Det sista var något jag kände av, det gäller att rulla på i skogen för att den ska leva upp. Den är helt enkelt byggd för mer fart. Om det är mycket jääättetight stig så kanske den tappar litet, men då pratar vi 180-graders svängar med stillastående igångdrag osv, alltså sånt som inte finns på svenska långlopp. Men jag har bara åkt ett pass på den ännu. Vikten vet jag inte då min våg ger upp vid 10kg, att den är tyngre än så är ingen skräll, men att den känns så pass lätt som den gör, sin standardmässiga utrustning till trots var däremot mer förvånande. Ska leta en våg under dagen.

Tänk om de kunnat utrusta den med Magura-bromsar från start... Aviderna stal mycket av den trygga känslan som borde ha funnits där. Så nu jag sagt det också.

Anthem X 29

Skitcykel, köp ingen sån här!
Eftersom jag är en omtänksam person så kan jag tänka mig att förbarma mig över dem ändå...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Mobilblogg

Provar att träda in i 2000-talet med min nya Samsung. Test av fs-29 kommer kanske senare...

Published with Blogger-droid v1.5.8