Förfall

Det är nära nu. Det är nog som med gamla bilar. När något litet som kanske blinkers börjar jävlas så rasar också snart växellådan, eller mer. Jag och Badbollen tog oss en regnig Rehabpromenad. Det gick till en början snudd på fantastiskt. Mitt livs form kom och hälsade på och ingen hängde med i mitt promenadtempo, trots att jag hade väldigt tunga påsar med flera årsprenumerationer överprissatt Hifi-lektyr. Nu är den borta, både formen och prenumerationen. Vi tog oss an branta motlut upp mot Norra, just när jag tänkte längtasnfullt på den mysiga metalliska smaken man bara får av att köra 30s direkt vid hemkomst så smäller det på insidan av knäet. Därefter smäller det på baksidan och de efterföljande stegen var som ett smatterband. Smärta. Fan så drygt. Nu ska jag ta en påse Lös-Ipren och sova.