Ok, när jag cyklade igår eftermiddag på den nya 29an så funderade jag på hur jag skulle skriva här. Bara det är illa, att fundera på vilka konsekvenser ens handlingar får på bloggen, men det är en annan historia. Jo, jag cyklar ju på giant, får lite hjälp av dem osv. Så en recension här, av mig, är ju inte helt transparent. Men, den här nya 29an var rätt trevlig, kommer inte att kosta en hel förmögenhet och är nästan löjligt snygg i det verkliga livet. Om ni gillar stora hjul. Jag gör det. Har gjort det länge. Sen så gillar jag maestro. Men, jag tänkte såhär: "Den här cykeln vill jag vara ensam om". Det överensstämmer ju inte med tanken att marknadsföra den. Men, som sagt den kostar inte en halv miljard så jag skulle kunna såga den, förlora den hjälp jag har, ändå ha råd att köpa den och kanske avskräcka någon från att köpa den... En tanke så god som någon...
En kortis om de första intrycken... 29or ska kännas tunga; inte den här. De ska vara tröga; inte den här; de ska kännas som att åka på styltor; inte den här. Nästan så att jag tyckte att den kändes racigare än min Anthem X Advanced... Den är nog lite som mina Völkl G4or, ju fortare du vågar/orkar åka på dem desto bättre går de. Det sista var något jag kände av, det gäller att rulla på i skogen för att den ska leva upp. Den är helt enkelt byggd för mer fart. Om det är mycket jääättetight stig så kanske den tappar litet, men då pratar vi 180-graders svängar med stillastående igångdrag osv, alltså sånt som inte finns på svenska långlopp. Men jag har bara åkt ett pass på den ännu. Vikten vet jag inte då min våg ger upp vid 10kg, att den är tyngre än så är ingen skräll, men att den känns så pass lätt som den gör, sin standardmässiga utrustning till trots var däremot mer förvånande. Ska leta en våg under dagen.
Tänk om de kunnat utrusta den med Magura-bromsar från start... Aviderna stal mycket av den trygga känslan som borde ha funnits där. Så nu jag sagt det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar