Anthem X 29, summering

Fan. Sista dagen idag på 29an. Passade på att damma av några referensrundor för att se om den är obotligt långsam eller hur snabb som helst. Kroppskrället har inte varit på topp sedan den avbrutna Finnmarksturen men jag tänkte att det går ju att se något iaf. Facit blev att jag tangerade mitt pers uppför Södra berget på asfalt och åkte 4 s långsammare på Nordströms bana mot mitt eget pers. Jag kände hur lungor och luftrör gjorde revolt upp mot Stora bergssvängen och i EKG-backen tappade jag garanterat mot mig själv i rekordvarvet. Utför körde jag nog ikapp en del, om det beror på cykeln eller ett ökat självförtroende till följd av tillit till den låter jag vara osagt men den rullar fint. Det skojsiga är att den väger 12,2 kg, min Anthem X Advanced vägde nog en bit under 9,6 kg under rekordvarven.

Jag skulle tippa på att de bästa cyklisterna i Sverige/da World nog inte åker snabbare på en 29a mot en 26a. De har ju tekniken och modet att åka snabbt på vad som helst och tjänar nog mer på att släpa runt mindre vikt. För min egen del så tjänar jag nog fler sekunder på att kunna bibehålla flytet på stig och utför än vad jag tappar på att ha en tyngre cykel uppför. Sen ska man kanske inte underskatta effekten av att sitta mer avslappnat på en tävling med tider över två timmar. Att cykelskrället nog skulle överleva de lättare lederna i Åre mm gör ju inte saken sämre heller. De flesta motionärer kan nog också dra större nytta av en cykel med ett bredare användningsområde än en råräser-XC på 8,5 kg. Jag tror att en 100 mm FS 29a någorlunda kan ersätta allt ifrån 26" HT till FS-dito med 140 mm slag. Hade jag haft mer tid med hojen skulle jag provat den med lite maffigare däck och kanske några rundor utför Skönviksberget. Sen är det ju det där med hur en 29a ser ut, alla gillar det ju inte. Man dela upp det i två läger; de som har rätt och de som har fel. Ungefär.