Äter glass nu. Igår 70 mil i en Santa Fe. Fantastiskt mycket över förväntan. Den bilen alltså. Hinner fundera en del ensam i en bil. Spenderade fem mil till ensam på kvällen, för egen maskin. Funderade inte lika mycket då. Koncentrerad på att ta mig framåt. Försöka gömma mig för vinden. Hitta flytet, ta mig framåt utan att försöka för mycket. Jag gör mitt bästa nu, dels att hinna träna samt att träna på att gömma mig för vinden. Det ligger inte för mig, det senare. Gillar att sitta upprätt och umgås intimt med vinden. Inte alls främjande för hastig framfart. Vilket är målet. Livet verkar än en gång spela mig ett spratt, nu med mitt SUB 7.15-deltagande. Arbetet kallar mig till utlandet. Tänka sig, att det alltid slumpar sig så att något viktigt sammanfaller med sådant jag planerat göra. Någon sa till mig att det inte är så, att slumpen spelar en ett spratt, det är bara så att det är för mycket att göra, hela tiden. Alltså är det inte slumpen utan sannolikheten som gör mig besviken.
Skönt är det att få cykla utomhus i ett behagligt klimat. Jag ser verkligen fram emot resten av våren och sommaren. Jag dröjer nog ett tag till med att deltaga vid gemensamma klubbträningar då jag fått uppfattningen av att nivån är löjligt hög bland klubbkamraterna denna vår. Tur att jag har sena kvällar på tomma vägar och skrubben som gömställe, där håller jag mig ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar