Ok, jag är inte bara rädd för Bodil när hon är sockerlåg, jag är alltid rädd för henne. Fick precis på käften för att jag skrev att jag var rädd för henne som hungrig. Så det är bäst att jag gör bot.
Faktum är att hon faktiskt gick iväg och handlade mat, trots att hon redan var hungrig samt att hon lagade lunch som nästan var klar när jag tränat klart.
Så nu slipper jag sova på balkongen i natt.
Jag har förutom att varit livrädd idag investerat i ett par klassiska längdskidor. Längdskidåkning är en grymt avslöjande idrott. För cykel kan det ibland finnas maxvikter, ta tex mina Race-hjul. Med lite god vilja kan jag, ibland, iaf någon gång ha klämt mig in under den maxvikten. Pröva att mörka din vikt när du köper längdskidor... "Jag väger hrm 77-79" säger jag till säljaren... "Right" säger säljaren och plockar fram skidorna. "Ställ dig avslappnat på dem"... Det där jävla plattjärnet sitter som nitat under foten och säljaren tittar misstroget på en och går efter styvare skidor, för tyngre åkare dvs... Sen när säljarskrället gått igenom hela butikens skidor och det finns 1 par(!!!!) som inte var så pass mjuka att fästvallan skulle släpa i snön hela tiden oavsett viktfördelning är det bara att stå med skammen och se otroligt korkad ut... Men de blev fina. Det tragiska är att de kanske blev FÖR hårda, men det får framtiden utvisa. Men nu är jag klädd för en hård vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar