Har precis kommit hem efter en snabb comeback som spinninginstruktör. Jag säger snabb för jag har som ambition att lägga av igen. Det är ju skoj och så att leda pass men jag hatar att vara låst till måndagar 19:15. Så vill ni smaka på 75 minuter intensiv och se en trött cyklist bli så pass trött att balansen sviktar efter passet så har ni nu två veckor på er. Snor, slem och konstiga ljud utlovas. Troligen kommer jag även tappa tråden i passet och börja improvisera. Hittills har inget av mina pass varit det andra likt, de är alla individer och jag är en stor konstnär... Fan vilket skitsnack... Ska bli skönt som fan att bara besöka pass och slippa fundera på hur mycket av andhämtningen som stör träningskamraterna.
Apropå att lägga av... Jag försöker hela tiden att lägga av med den här skiten. Det går "sådär". Gjorde det tappraste försöket 1997 sen har det bara gått utför. Hade jag inte kört sönder mina knän när jag just åkte utför kanske jag hade lyckats, men knappast troligt. När doften av fuktigt gräs/jord/sol/grönma når näsan kan jag riktigt känna känslan av att stå i en startfålla igen. Det var en sån "dos" som fick mig att börja igen, 2003. Jag och Bodil var ute och gick, då slog det mig att jag ville börja cykla igen. Satan vad dum jag är. Men i september var det riktigt nära att jag la av på riktigt. Men det kanske jag kan skylla på det norrländska mörkret?
Lustigt som fan ändå, skulle jag lista topp fem träningsupplevelser så vetifan om ett cykelpass skulle ta sig in topp tre ens. Undra varför? Etta, tvåa och trea skulle helt klart beslagtas av olika former av skidträning, alla skate. Ett i Åre, ett i Sollefteå och gårdagens. Alla på morgonen i samband med soluppgång och klarblå himmel. Det finns inget som slår det! Inte serpor på Mallis eller Tyska dalgångar. Knappast månlandskap på Lanzarote eller Pinjeskogar på Gran Canaria heller. Förstår det inte. Det var vackert i Canada också men jag väljer Svenskt landskap 7 dagar i veckan. Ok, ett cykelpass var grymt. Ensam i Kovlandsskogarna och trollsk dimma, det var ok. Kanske femma på listan. Fyra blir nog löppasset i Loningsskogarna när nån klantjägare skadeskjutit en björn, där jag sprang. Såhär i efterhand helt klart det med mest skryträttigheter... Fast nu när jag ändå är inne och yrar om Gudmundstjärn så kommer jag ju på ett fantastiskt mtb-pass, första dagen på semestern för ett par år sedan. Ok, det är topp fem. Kanske före gårdagens skidpass. Cykling kanske inte är så dumt ändå? Satan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar