Jag är en skidåkare

Fan, jag valde fel. Skulle ha gett fan i att satsa på cykel och bara laddat för skidåkning istället. Jag säger inte att jag skulle blivit bättre på det, men frågan är om jag blivit sämre? Kvällens övningar har gått i balans och skejtteknikträningens tecken. Skitkul. Faktiskt helt utan ironi den här gången. Det var löjligt skoj att sladda omkring uppe på Ängen. Satan alltså. Kanske ska börja med sånt sommartid med, teknikträning på cykel alltså. Allt hade varit fulländat om det inte varit för mitt trasiga högra knä. Jag behöver kortisonsprej för att kunna andas och Voltaren för att kunna röra mig. Det går sakta men säkert utför... Skiten svullnar upp efter ett par skejtpass på raken så jag tvingas nog in på trainern med jämna mellanrum, vilket kanske är bra.

Jag funderar på att köpa mig en trettiårspresent. Funderar kring Radar med Polaroidiserande linser. Lyxshades. Helt onödigt och därmed fantastiskt roligt. Precis som de Houdiniknickers jag har på mig nu, fick dem av Bodil i present, nästan löjligt sköna att sparka omkring i, helst efter träning. Nu i helgen planerar jag att spendera mången timma i dem, efter träning, mellan träning och absolut framför tjockTVn slumrandes följande våra svenska skidhjältar. Jag prövade lite skidsprint ikväll, ok jag gjorde ett ryck och körde allt jag hade en kort bit. Alla som säger att sprint inte har samma status som traditionell gren pga att det inte är tillräckligt jobbigt ska ha stryk. Jamen ffs det kändes som om jag skulle flyga i bitar samtidigt som jag flåsar upp lungorna. Mycket trevligt. Det ska jag göra igen.