Ikväll drar jag ut till de stora skogarna, alltså Loning. Kanske kan jag ut och lufta kroppen lite också men det är nog att hoppas för mycket. De senaste dagarna har jag bekantat mig med innesjukdomen Vinterkräksjukan. Förstår inte varför den är inne, finns absolut inget roligt eller häftigt med den, tvärtom. Men jag packar Buggarna utifall att. Givetvis ska jag göra mitt yttersta att ta den sedvanliga julaftonsmorgonlöpturen, men orkar jag inte knyta skorna så gör jag inte.
Fan, det går rätt fort, tiden alltså. Inte länge sedan det var samma tid i fjol känns det som. Sommaren -08 är lätt den kortaste i hela mitt liv. Jag blinkade sen var den över. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Svårt att greppa att min bästa tävling blev XC och SM, samtidigt alltså. Det har aldrig hänt tidigare. Jo, jag är lite nöjd med Billingeracet med men Trans Germany tog priset. Allt annat har känts som en gäspning. Det känns otroligt avlägset att jag och Micke har cyklat tvärs över Tyskland, mest som en dröm faktiskt. Att få dyka ut ur skogen in Oberwiesenthals dalgång är något jag tar med mig för resten av mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar