Lalla

Fan, det är inne att lalla. Jag är en grym lallare. Alltså en sån som inte gör saker så strukturerat och exakt. Jag menar, regnar det en dag och jag hade tänkt köra distans, så är det inte alls säkert att jag kör just distans. Kan tänkas att jag gör något helt annat, cyklar intevall eller nåt. Blåser det åt helvete för mycket kanske jag inte kör intervaller där det är platt heller, kanske inte ens blir långa intervaller utan korta uppför en grusbacke i skydd av en massa träd och sånt. Om jag mot förmodan skulle fått för mig att köra distans även fast det regnar är det ju absolut inte säkert att det blir distans utan kanske nåt annat, typ 90 min eller liknande. Nää nu ljög jag, skulle aldrig cykla 90 min utan att klämma in några intevaller. Sen kan jag stanna för att fika på mina pass, äta lunch till och med om så skulle vara. En del av min formtoppning består i att få i mig av en australiensisk druva, sydafrikansk duger den med ibland. Men fan jag gillar den något mera tillbakalutade stilen från Australien. Sen kan jag få för mig att köra hårt nån dag jag tänkt ta det lugnt, och tvärt om. Men ändå tycker jag att jag har en slags struktur, mer en grov för varje årstid, aldrig en detaljplan. Hatar detaljplaner. Man måste få friåka litet som huvudet vill annars blir det bara skit. Och som nån skrivit, hjärtat känner inte av vad man gör bara det får slå hårt och ofta så blir det bra. Hade under tretti i vilopuls igår, det var första gången någonsin. Lallallallalla.
Bara en sån banal sak som formtoppning, fan jag har ett jättefint schema här hemma skrivet av nån som kan. Detaljerat in i minsta detalj. Men fan, inte orkar jag följa sånt skit. Idag skulle jag ha kört tre-fyra timmar varav en hårt, det blev två timmar ungefär, tog aldrig tid. Två intervaller plus en del lång rysk träning. Fan, vet inte om det var rätt men tanken var att bli trött, och det stadiet når man rätt lätt när man anstränger sig. Jag blev trött, var helt utslagen hela dagen faktiskt, vilket känns bra.