Stolpskott

Jag är ett jävla stolpskott. Brukar anklaga andra för att vara det, oftast andra i trafiken eller möjligtvis på jobbet, men i själva verket är det största och mest rungande stolpskottet jag själv. Jag kör samma tugg, varje vinter, varje vår och varje höst. Enda gången jag är hyfsat lugn är när det är tävlingssäsong, då har jag fullt upp med annat att vara oroad över. Men annars är jag väldigt jävla enfaldig och otroligt jävla enkelspårig. Jag gillar cyklar, och cykelrelaterade prylar. Skulle hemskt gärna jobba med det på något sätt, eller i alla fall med nåt som är relaterat till detta. Har varit på g ett tag, eller i alla fall låtsats vara på g att hitta på något. Mina kamrater hann ju före och startade försäljning av Stevens, men jag vill vara i ledet innan... Hade nu inte dollarhelvetet varit så satans högt hade jag nog sett till att plocka hem något som i alla fall jag tycker är riktigt fränt. Men, som vanligt när allt är grönt kommer jag vända mig som en satans jävla vindflöjel. Inte för att jag någonsin haft problem med materialet, tvärt om, men fan nåt eget skulle ju vara lite lajbans liksom. Nu ska jag ha ångest över finanskris och skenande valutor innan jag gråter mig själv till sömns... Om jag fortfarande håller på nästa år så har jag säkert exakt samma funderingar även då...

Igår satt jag ju i skrubben; 333W. Ikväll åkte jag längd. Jag har skit i luftrören och hostar som en som har någon frän bokstavskombo. Alltså kommer mitt efterlängtade möte med mina demoner att dröja en vecka till tror jag, trots att jag nu har en sån där lyxig ställbar deluxesadelstolpe till Monknarken.