Kent har lyckats att bli sjuk så jag gjorde ett bejublat återtåg som spinnledare ikväll. Eller jubel och jubel, det var mest "är det du som ska leda? Hade jag vetat det hade jag stannat hemma" En stackare såg mig inte genom fönstren i lokalen utan gjorde misstaget att med en något sen entré oförsiktigt öppna dörren, sen var det ju för sent, allt ljus på honom liksom. Så kan det gå. Schysst image jag skaffat mig bland motionärerna, folk pratar om passet på jobb, till och med min mor hade hört någonstans att jag hade ett jobbigt pass. Ja, det är fan jobbigt. Tjugor på TC i skrubben är semester.
Livet är annars jävligt hårt och orättvist just nu, precis som alltid och som det ska vara. Måste se till att fixa några grejer innan sommaren, tur att det är många månader kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar