Med smärgel och fint polerpapper har jag nu räddat investeringen och har alltså fått tyst på Frankenstein. Otrolig lättnad då den till en början lät som en bandsåg, jag skämtar alltså inte, det tjöt i öronen efter första passet... Liten yta och högt ihållande ljud är finfint, till saken hör att I-poden var urladdad så jag körde mina 90+ utan nåt i öronen. Terapi. Det kanske var tur att Andreas lurade upp mig på Södra som förstapass idag, fyror. Äntligen tog hotellbacken mindre än fyra minuter i anspråk. I fjol åkte jag den på 4.20 i år har jag åkt den på 3.45. Helvete vad snabb jag ska bli! Södra berget runt är det som gäller till helgen, ännu en 20km motionstävling med stora möjligheter att bli trött/elak. Apropå det, när jag var snoris förstod jag aldrig Wassbergs storhet utan gillade mer Gunde och Mogren, W var för elak och tvär... Nu har jag förstått vem som nog ändå var min undermedvetna förebild...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar