Så var den avklarad, det obligatoriska "inför-tävling-gris-mecket" medelst en "få-kn-llputs-på-dyrplast-procedur". Jag har blivit mycket bättre på det här nu på äldre dar. När jag var yngre sket jag fullständingt i putsen, i motsats till min namne som kunde lura folk att den två år gamla Cannondalen var ny. Eller kanske inte det att jag struntade i den, jag var nog mer oförmögen att få till det. Lat. Men, då jag är en eftertänksam och analyserande människa så har jag förstått att ren cykel är snabbare än en skitig. Det tog bara 15 år. Sen gör det väl sitt till att Svarten ska få bo med Jagularverkens prylar och glänsa ikapp med annan dyrplast på mässområdet under Lida. Om det är någon som vill köpa en XTC advanced small-ram så åker den också med ner i hopp om att finna en ny ägare. Bodil ville inte ha den. Cykling är tydligen inte så roligt.
Hyste även en förhoppning om att orka Stan'sa om Race-hjulen och klä på dem ett par Räser Ralf. Det hela stannade vid en förhoppning. Jag klämde på Månåräjlarna och det var ju luft i dem. If it ain't broke...
På söndag hoppas jag på att bli jättetrött, av att ha cyklat 6 mil.
1 kommentar:
Att inte ha kn-llputs på cykeln mellan varje pass och orakade ben är att håna sporten! Typ i alla fall.
Skicka en kommentar