Mmmaxpuls

Idag körde resten av Sundsvalls cyklister lite distans. Själv har jag kört rodelträning framför Tour de Ski. Skoj att se lite utveckling på skidnissarna, synd att Peter Larsson inte kan åka rätt väg bara, annars hade han vunnit. Man kan inte annat än förundras över Björgens kapacitet, bäst på sprint och distans. Fränt.
Jag har skickat iväg Bodil att köra lite intervaller, hon kommer snart att hänga av mig på löpningen om den här utvecklingen håller i sig.

Om jag skulle summera julen så kan jag konstatera att jag gick in i den stressad och med magproblem + lite infektion. Några dagar i Loning städade upp i skallen, några dagar på isiga vägar städade upp i kroppen så nu känns det mera normalt. Tycker dock att min prestationsförmåga är lite klen, i fjol innan jag vurpade på Östgöta kunde jag klämma några intervaller med runt 500W (det är inga verkliga siffror, men man ser ju att det skiljer en del...) på trainern, i fredags var jag en 100W kort till den prestationen. Det känns lite dumt. Men kanske att passet jag gjorde på morgonen sänkte effekten på trainern en smula, jag brukar bli lite klen efter löpning. Skitsaksamma, det är en bit till formen. Det som känns positivt är att jag ju i stora drag vet vad som behöver göras.

Mycket spännande att ha med en ny förmåga på gårdagens pass. Ska bli íntressant att se fortsatt utveckling. Kanske vi i framtiden kan vara typ fem stycken på de gemensamma passen!? Då får man ju nästa lite klungerfarenhet och med sådan kanske jag blir tvungen att åka lite landsvägstävlingar med

New Noise

Kropphelvetet börjar kännas som den borde. Jag och Bodil körde lite intervaller runt Ryggis idag. Löpsteg har jag aldrig haft men det skiter hjärtat i. Pulsen svarade som jag hoppades och jag kunde ligga på jämn och hög belastning. Det är rätt skönt där med full ventilation och inte FÖR mycket syra i benen. Mer sånt blir det. Jag hade tänkt öka volymen den här vintern men jag tror jag ska öka intensiteten istället. Det passar en överstressad blekfet norrlänning bättre, tror jag. Målet är att bli så bra som möjligt under rådande förutsättningar. Och tiden är helt klart en begränsande faktor.

Har varit och handlat lite ny leksaker med. Det blir mycket svart plast 2007, allt för att leva upp till mitt namn här på bloggen.

Fat n´ Ass Check

Efter att ha dragits med allehanda skräpåkommor den här senaste månaden, plus en resa till ett land jag aldrig tänker återse. Kan jag lugnt konstatera att det är en bit till toppform. Vågjäveln visar för mycket, likaså pulsmätaren. Det går sakta, jag känner mig tung. Mina kamrater pissar på mig ständigt, är det inte på cykeln så är det under fikat. Jag går aldrig säker. Fan ibland undrar jag om mor och far verkligen betalar dem tillräckligt för att umgås med mig... Ja, skit samma, hellre dem än inga alls.

Igår löste jag ett av de mest svårlösta problem som finns, nämligen om man kan räkna tiden man stannar för att käka kraftacka som träning? Igår var det inga prob då pulsen aldrig understeg 130 = distanspuls, alltså var även den stillastående tiden träning. Resten var enligt pulsklockan intervall eller tempo, i tre timmar. Bra skit!

Idag var det lite trevligare, så jag stannade klockan under inmundigandet av mina vänners krafttackor.

Ser redan nu att Mr N blir satans giftig för alla smalhjulingsmarodörer därute, Mr B kommer att nå oanade framgångar som Hockeybockey-proffs, och jag ska satsa på att bli rodelstjärna.

Livet är bra bra ibland!

Plyschmannens bekännelser

En mycket god vän kallade mig för Plyschmannen idag. Han har rätt. Minusgrader, trötthet och flickvän är ingen ursäkt för att icke vara närvarande vid Alltank 10:00. Jag visste detta när jag vaknade i morse, ändå ställde jag fram väckarklockan med tjugo minuter. Sen ringde inte klockeländet, vilket ledde till att A3an fick yla litet mellan Loning och Sundsvall... Väl framme i stan kändes det som en kopp kaffe var mer lockande än tre timmar distans. Ja jag vet, de orden kommer jag att få leva med, i resten av mitt liv. Men lika bra att ni får höra det från mig än från nån förvrängd källa.

Julhelgen har spenderats springande, promenerande och i fullständigt ryggläge. De aktiva perioderna har varit i gränslandet kring 190 medan de inaktiva nog tangerat 40 vi flertal tillfällen. Jag gillar Julefrid, och i Loningskogarna finner man både lugnet och harmonin. Till sommaren ska jag köra backintervaller upp till grustaget, precis som på den gamla goda tiden. Det har jag gjort förr, och den gamla träningslingan ska jag damma av med. Vet inte hur många höjdmeter varje varv ger, men det räcker och blir över. Garanterat en "riktig tävlingsbana". Jag kommer att bli grymmast.

Cairos fjollor

Äntligen hemma. Cairo är inte min grej. Det hela började med att bussen till hotellet körde i fel riktning på motorvägen. Sen var den resan förstörd. Under onsdagen var jag helt övertygad om att jag aldrig skulle komma hem igen. Trafiken är helt galen, folk kör utan backspeglar eftersom de inte får plats i trafiken! Det är ok så länge det går sakta men på motorvägen är det inget roligt längre när det går 120 och föraren åker slalom mellan bilar/åsnor/traktorer/hål ivägen och människor. Vi såg ungefär tiotalet nykrockade bilar den dagen.
Att landa på Midlanda har aldrig varit så skönt. Hade tänkt köra distans idag men mina nerver behövde vila, så det blev lite löpning med Bodil istället. Mycket bra pass, men mina lungor/luftvägar känns som om jag varit storrökare sen -82. Luften var inte heller nån höjdare. Jag säger som min kollega Göran; "Idag är det 13 december och Lucia, det är första och sista gången jag åker till 6th October City"

Jag älskar Sverige!

Wake up, dead man, wake up.

Jag längtar till sommaren. Jag längtar efter nervositeten av att stå på startlinjen och höra " 30 sekunder kvar..." Känslan av viktlöshet precis när startskottet gått och alla flyger iväg. Att få känna mjölksyran skjuta i kroppen och att få pressa ur sig till det yttersta. Vi får bara en chans att uppleva varje ögonblick! Och vilka ögonblick det kommer att bli!

Nästa vecka drar jag till det förlovade landet Egypten, undra om jag hinner se några pyramider? Ska bli intressant att se något för mig helt nytt. När jag kommer tillbaka är det snart vinterläger, f'låt Jul...

Typiskt... V47

Åhå, ännu en helg till arkivet. Träningen rullar på, det är varmt ute och livet leker. En typisk träningsvecka i compostitemannens liv ser ungefär ut så här:

Mån: 90-120 min, Intervaller 6-8/2
Tis: 90 min intervaller, lite lägre ansträngning 9/1
Ons: 60-90 min styrketräning/
Tors: Intervaller 90 min 9/1 eller vila
Fre: Intervaller 90 min 7/3 ellet 3/7 beroende på vecka sen fredagsfika
Lör: 180 min distans
Sön: 180 min distans med inslag av fartökning, beroende på vecka + 60 min löpning

Mer än så har jag inte tid med, mindre gör mig uttråkad... De senaste åtta veckorna har sett exakt så ut, förutom den där söndagen from hell...

Coaching

Nu kan jag bli din coach! Jag har precis genomgått en tvådagars utbildning i ämnet coaching. Nu kan jag ännu mer än tidigare om allt. Så pass mycket att jag kan coacha allt och alla till vad som helst. Det är bara för mig att ställa frågan "vad" hela tiden så löser sig allt. Det var ungefär vad jag lärde mig...

Sthlm är ett jävla skitställe, att bo på hotell är skit. Sen att bo på hotell mitt i Sthlm gör inte saken bättre, och om då frukostbuffén är tråkig då är misären fulländad. Fy fan vad konstiga människor det finns! De verkar bo i den där jävla stan allihopa, och alla har bråttom. Obs! Jag är inte bitter eller cynisk bara observant!

Undra just om der är värre att bo på hotell i Cairo? Det får jag veta den 12 december då jag ska göra mitt första kundbesök. "Undvik folksamlingar" står det på UD's hemsida, låter lovande då jag inte gillar människor.

Träningen går bra, körde så att jag blödde näsblod i söndags, det är bra!

Poor man's memory

Jag gillar musik, verkligen. Har säkert plöjt ner alldeles för mycket pengar på det, mycket mer än på cyklar, lite mindre än på bilar. När jag var yngre och oförstörd lyssnade jag mest på hårdrock. Genom farsans hembyggda högtalare, dynamik var ordet. Han påstod alltid att skivspelaren var bra som fan och att PU (pick up) som satt på var riktigt bra. Trodde nog aldrig riktigt på honom. Vi körde på med vinylen ett bra tag, polarna på skolan hade alla cd, inte jag. Köpte Poison, Bon Jovi, men tjuvlyssnade även på farsans skivor så det blev riktig musik med som Led Zeppelin, Crosby, Stills, Nash and Young (Almost cut my hair...). När vi väl skaffade cd blev det en Philips (CD914?) och vi tyckte alla att ljudet blev sååå mycket bättre... Livet rullade på och mitt ljud/musikintresse bara ökade, läste allt jag kom över, har för många ljudtidningar. Pluggade El och signalbehandling på högskolan för att lära mig mer om prylarna. Jobbade ett tag på Hifi-klubben , åkte på mässor och lyssnade på utrustning värd miljoner. I ett och samma rum. Det dyraste jag lyssnat på måste vara en uppsättnin JMLab Utopia BE matade med Tysk elektronik, lätt värt för mycket... Fast bästa ljudet jag hört får nog bli ett par JBL, 250000:- högtalare, fast matade med "billig" elektronik. Även TACT och Dali demade på Hifi-klubben ligger nära till hands att vara bland det bästa. Men ska det bli riktigt bra så måste det vara vinyl. Jag har lyckats komma över en gammal fin DENON vinylsvarv och en Ortofon Kontrapunkt A pu till riktigt humana priser, det kan rädda en mörk höstkväll det. De och farsans gamla skivor som numer står i min garderob. Fyfan vilken tur jag har!
Hifi är som cykel, det tar tid att bli nöjd, har köpt och sålt så många prylar att jag nästa skäms. När jag vuxit ur pojkrummet blev det, marantz cd och en sony förstärkare, den senare blytung och solid. Efter dessa har jag haft en classé cd, ett par JMLab Electra högtalare och en riktigt specialare, en cd med rör, livsfarlig. Fick rejäla stötar av den... Nu står det en gammal cd (från 1991) de var som bäst på den tiden, låt ingen säljare påstå något annat och en Marantz förstärkare, högtalarna har jag och farsgubben byggt själva, det är TSTWKT!

Hur var det med farsans gamla prylar då? Jo det visade sig att den där gamla PU fortfarande var rankad bäst i sin klass och nu kostar närmar 4000:-, Shure V15 är bra skit.

First breath after coma

Det är så det känns för mig efter träning. Så jävla skönt att varva ner med lite Explosions in the sky. Underbart enformig musik, ingen text att haka upp sig på, bara vackra toner. "The earth is not a cold dead place" heter skivan och bästa spåret är nog "Your hand in mine", "Six days at the bottom of the ocean" är inte så dum den heller. Äh, hela skivan är grym, en perfekt söndagsmorgon är; den skivan i spelaren, nybryggt kaffe i ena handen och en cykeltidning i den andra. Vad som skulle ha varit ännu lite bättre är om jag haft skivan på Vinyl, jag är ju lite ljudnörd med, Ortofon kan verkligen göra pick-uper. Men det är en annan historia.

Den nakna sanningen

Det är inte så många som lockas till cykelsporten. Under min uppväxt har jag fått höra att jag inte är som alla andra. På jobbet är det samma sak, många undrar vilket fel jag har som tycker att det är intressant med fem timmars cykling när de knappt står ut med att promenera sträckan mellan hemmet och bilen, bilen och jobbet. De kanske har rätt, man måste nog vara lite justerad i huvet innan man ger sig på något dylikt. 8 minuter intervaller där man kliver över 185 i puls är väl kanske inte så skönt, 3 timmar distans på sunkiga grusvägar är väl inte heller det så enkelt att tycka om. Men, när man väl börjat uppskatta dessa ting är det svårt att vara utan. Det är som musik, det som är lätt att gilla blir man snabbt less på. Jag som alltid undrat varför man lysnnar på Jazz, har faktiskt numer några skivor och har lite svårt att sluta lyssna på dem när de väl börjat spela.

Ikväll blir det en sammankomst att skriva hem om. Många kamrater som förvillat sig långt från det Västernorrländska lugnet är tillbaka och det verkar bli en hel del äppeljuice i omlopp. Imorgon blir därför första dagen på en vilovecka, de är lätta att tycka om...

Återhämtning de luxe

Har ändrat mitt intervallstuk en smula i år. Kör lite längre och ibland en hel del hårdare och mer varierat. Det känns i benen och jag har börjat hata trappor, lunchpromenader och allt annat som inte är stillasittande eller går att göra liggandes. Ett tag tänkte jag börja promenera till jobbet, har ju trots allt bara dryga kilometern och det tar nästan lika lång tid att gå som att åka bil, skulle jag cykla sparar jag nog några minuter. För att råda bot mot dessa vilsna tankar köpte jag mig en ny bil, en liten pärla. Fyrhjulsdrift med en lagom trimmad sexa på 250hk, ja det är skitkul att koppla ur ESP'n nu på vintern. En DSG-låda gör att jag kan göra oroväckande snabba starter vid rödljusen om jag vill, mycket roligt! Det är numer en fröjd att få sätta sig och åka bil till jobbet varje morgon, så kul att det ofta blir en omväg både till och ifrån, bara för att det låter så roligt med plattan i mattan. Det är som lite själslig massage varje gång varvräknare skenar förbi 4500 rpm. Livet ÄR underbart. Undra just om samma regler som gäller för hur länge man får äga cyklar gäller för bilar? Isf blir det dyrt, men pengar de ...... jag på!

CBS 60 min (of pain?)

Det är lite vridet det här vi håller på med. Sitta hemma, stirra in i en vägg och försöka få kroppen att generera effekt mot en gummirulle. Ja, ja idag gjorde det lite ont på ett trevligt sätt, inte riktigt som i starten på en tävling men nästan. Lite som om att ha sällskap under träningen, lite smärta i benen kan göra att tiden går snabbare, mycket smärta kan få tiden att gå jäättesakta. Jag gillar den här varianten av smärta mer än "startsmärtan", den senare får en att vilja bryta ihop och aldrig mer komma igen medan den trivsammare varianten får en att vilja köra mer, komma lite närmre gränsen, bara lite till och lite hårdare, håller man på så kommer den trevliga smärtans elaka kusin och tar över och allt blir till ett helvete. Men det är rätt roligt det med...

På spåret

Det är som en ritual. Uppvärmning, intervall, vila, intervall, ansträngning, avslappning, hitta rytmen, komma ihåg att andas, slappna av. Dagens pass kändes som om jag sattes på ett spår och jag bara gjorde. Precis som förut men ändå lite annorlunda, lite bättre, lite mindre dum... Nu jävlar!

Gårdagens pass var en ren styrkedemonstration. Inte av mig utan av min flickvän, Bodil. Regn, skitväder på riktigt. Det är såna dagar som skiljer ut de som har det från de som inte har det. Det var fostrande 12 km löpning och jag blev allt lite trött jag med...

Så det var sååå det kändes...

Hade tydligen glömt bort hur det är att frysa under träningspassen. 70 min naturlig intervall ledde till fingrar och tår utan känsel. Nu blev jag påmind om hur det känns att få tillbaka känseln igen...
Passet flöt på som vanligt, försökte hålla ett jämnt tempo, körde några inslag med "bära cykeln på axeln" övningar. Ja nu tror säkert folk runtom i Sundsvall att jag blivit ännu galnare. De har så rätt...

Men ta i då för helvete!

Jag bli så jävla less! På stress, sukdomar, skador och annat skit. På människor som tror att de äger världen för att de kör bil. Eller på alla de andra som tror att de äger världen för den delen. På de som saknar ödmjukhet, på de som inte har nån koll, jag hatar människor helt enkelt.

Nåt jag inte är less på är fina höstturer i lagom temperatur. Idag kan ha varit sista dansen med Anthem. Sen ska jag dricka kaffe, och äta en ostmacka. Det är jag inte heller less på!

Dagens hösttur handlade om en för mig äcklig belastning, körde tills det blev suddigt sen lite till, varvade detta med lite för dålig återhämtning. Det är så jävla skönt att ta i när man är less!

Fan, fan, faan...

HATAR hösten, alla är sjuka och jag är käsnlig. Skulle behöva ett vårläger, NU! Motivationen är så körd i botten att jag skulle kunnat lagt av igår, sålt cyklarna och aldrig mer klommit tillbaka. Kombinationen av höstmörker och idiotstress på jobbet gör väl sitt till. Kanske ska ta en vilovecka snart, eller vilomånad... CX-tävlingen till helgen hänger löst, fast det kanske skulle kunna vara kul med... Ja den som lever får se!

Btw kika in på www.greatsports.se under ambassadörer... Toppcyklist är lite att ta i... Har sagt till om att det ska ändras men det händer inget... Efter nästa säsong kan det får stå toppcyklist, hoppas jag!

Nya tider

Äntligen höst! Då är det snart vinter och när den är över är det ny säsong.
Ibland kan det vara skönt att påminna sig om det som varit, tex sommaren som "snart" tar slut. Det har helt enkelt varit en bra sommar, massa roliga lekar och övningar. En hel del kaffe har det blivit med, precis som det ska vara.
Igår kväll provade jag en Cyclocross, rätt läckert, misstänker att tävlingsformen är jobbig. Duh! Har även tjurat på med löpningen och kan nu ärligt säga att jag springer ifrån överviktiga 60 åriga tanter. De som är 50 och yngre klarar jag inte riktigt att hålla rygg på, men det kommer!

TSTWKT

Här ser ni stans absolut läckraste hoj! En Anthem i XS, ramen är så slopad att dämparen knappt får plats. Snart får Gunn-Rita se upp...

Dödstest

Det är idag exakt nio år sedan jag gjorde mitt dödstest hos Nicke Welin-Berger. Det tog 81min och är det jävligaste jag gjort till dags datum. Det var en fantastisk upplevelse.

On/off?

Ok, det är lågsäsong.
Japp, mitt knä är inflammerat.
Jag har vilat sen i fredags? Vet inte riktigt men orkar inte kolla.
Snart drar den igång igen, vinterträningen. Fem månaders underkastelse till grundträningsguden innan nästa säsong börjar. Jag längtar till början av april, då dubbdäcken åker av och man börjar känna doften av jord och gammalt blött gräs igen. Då vaknar man till igen. Innan dess väntar många timmar stirrandes på en punkt i väggen, då är det bara att stänga av, koppla bort allt utom rörelsen och andningen. Det är inte bara Buddistmunkar som mediterar, norrländska cyklister i vinterdvala är inte mycket sämre. Jag ser verkligen fram emot den här vintern, ska absolut göra det bästa av den. Det gågna året har gett bra erfarenheter och motivation. Men först och främst ska knät få läka sen blir det lite pannlampscykling och löpning. Nu får fan vilan vara över!

Val

Hela livet består av val. Idag blev jag tex tvungen att välja om jag skulle köpa en kexchoklad eller snickers till kaffet. Väldigt traumatiskt blev det, första träningskaffet på hela säsongen. Helt sjukt! Jag som trodde att cykling gick ut på att dricka kaffe i solen!! Nån har fört mig bakom ljuset!! Det är ingen som sagt att cykling är, tex:

Tre timmar i -2 och snöslask en februari-lördagsförmiddag!

Att man måste stå över den där goda muffinsen på Wayne's bara för att man endast kört treochenhalv timme på förmiddagen!

Att man får skavsår i skrevet!

Att man efter fyra timmar får vara glad om man känner att man är man!

Att det tar sån jävla tid att bli bättre!

Men livet ska inte vara roligt så jag känner att jag är på rätt väg!

Gubbvarning

Jag har alltid varit förespråkare till styrstammar med negativ vinkel. Det har ju sett mycket läckrare/snabbare. Det tycker jag nog fortfarande men jag undrar om jag kanske mår bättre av lite mer rätt upprätt åkstil. Har märkt att jag säckar ihop vid hård ansträngning och jag har lite dålig rörlighet i ryggslutet vilket medför en mindre gynnsam miljö för andningen. Nu har jag investerat i nytt styre och stam. Ett riserstyre dessutom!! Kanske overkill men vafan! Anthemen ser riktigt frirajdig ut nu med 2.25" och riser. Passar bra nu när vintern närmar sig och det blir utförsåkning på schemat. Då blir det fet midja (inte en mm under 90 i midja), stora svängar och förhoppningsvis en massa sorbetslaskand framåt våren. Det borde jag hinna med om jag dunkar trainern på veckorna... Mmm jag längtar till våren...

Fried...

Jag är slut, finito, done, the end. Har inte varit så däckad sen hösten -98. Man vet att något är fel när man blir slut av att snacka i telefon... Nästa år ska jag bli Norrländsk mästare, kom ihåg det!

Finnmarksturen, nu utan ångest

Sådärja, då var det avklarat. Finnmarksturen är genomförd. Senast jag fick uppleva avslutningsbackarna var 1998. Då var jag betydligt tröttare vid målgång, mer kramp och världen upplevdes som suddigare. I år gick det bra, 19.e man. Spurtslagen av två man, skit händer men det är helt ok då jag bara skulle "åka igenom". Nästa år ska jag ta i... fotot från velo.se

Ångest

Vem har sagt att det är roligt att idrotta och försöka prestera? LA sa att han inte cyklar för nöjet utan för smärtan. Visst måste det vara så? Det finns inget som kan vara så motiverande som lite ångest. Ångest över att ha tränat för lite, varit vaken för länge eller druckit ett par öl för mycket. Det är den sanna drivkraften. Det enda som kan döva ångesten är smärtan i låren och utmattningen av långa hårda träningspass. Det är så enkelt och så grundläggande. Just nu har jag ångest över att jag inte har ångest för Finnmarksturen till helgen. Har inte tränat på ett par dagar nu men kanske är det så att vetskapen från tre turer tidigare gör att ångesten håller sig lugn. Den vet ju att benen får sin smärta innan lördagen är över...

Mjölksyra och utmattning

Nu har jag fått min dos av mjölksyra. Torsdag, fredag och lördag. Fartlek, intervaller och tävling. Mysigt. Broarna Runt blev en rejäl genomkörare med en hel del vind och medvind. Hoppas det här ger en god form inför Finnmarksturen som jag bävar inför. Vet hur det brukar kännas sista halvtimmen, med ormar i låren som kryper under skinnet. Det är kärlek det!

Tre pass med kamera = 0 bilder

Helt otroligt har tränat som aldrig förr i veckan. Kanonväder och kameran har varit med på alla pass ändå har jag inte tagit några bilder. Kan det bero på att jag inte ens slutat trampat utför måntro? Många mil har det blivit, det här skulle jag kunna ha som heltidsjobb... Ikväll stundar ännu mer bloddoping. Förstår inte varför proffsen måste lägga smink i armvecken för att dölja sprutmärken? Själv tar jag min bloddoping oralt i sällskap av goda vänner och gärna en nymördad kyckling/lax...

Falun i bilder

Fy fan, hade jag vetat att målet var så nära...

Dumjävel

Jag har aldrig påstått att jag är smart, trevlig eller snygg. Men tjurig är jag. Och dum. Borde ha lagt av med cyklingen 1998 när jag hade chansen, fick ännu en chans 2001. Provade båda gångerna. Försöket 1998 var nog det bästa med hjälp, total överträning och studentliv. Suget efter något jobbigt kom dock krypande och jag började träna igen 2000/2001. Tyvärr så kom en otrevlig sjukdom ivägen och farbror doktorn sa att jag inte skulle kunna cykla mer. Efter ett år av diverse behandlingar så prövade jag att stretcha(!!) och symptomen la sig. En frirajdmoppe inhandlades men det gjorde inte tillräckligt ont så enda vägen att gå var att köpa en XC-hoj och köra långlopp. När jag körde Mörksuggan för två år sen och närmade mig målgång hade jag svårt att hålla tillbaka känslorna. Det var förbannat ballt att vara tillbaka, trots alla hinder, gick i mål som 84 tror jag, hur nöjd som helst. I lördags var ja 18.e på Långa Lugnet, ingen speciell placering egentligen men en seger för mig.

"Cyklist är inget man väljer att vara, det är man" -H. Nordström

Nu ska jag raka benen och köra fyra timmar distans. Satan vad snygg jag kommer att bli...

Da Crew

Det är inte lätt att vara Norrländsk cyklist och pyssla med MTB där antalet aktiva i normala fall understiger antalet drev fram. Och då kör jag 2x9... Det innebär ju att antalet frivilliga som kan hjälpa till vid tävlingar också blir rätt få. Bilden visar min crew, chefslangare och langarassistent. They are the shit that will kill you! Saknas på bilden gör min "fan base"; Morris the cat och The Mother.

Snart har jag svept en flarra Vitargo, vilat i två dagar. Om några timmar tar jag min ride och drar till Falun. Ikväll blir det doping á la Landis (den lagliga, sociala delen...) och en massa chillande. Sen imorgon ska jag köra så att lungorna brinner.

GBG

Semester är bra, framförallt då man kan träna fyra timmar om dagen... Jag och Mr Nordström har varit ute och eldat upp en och annan vällagrad fetteserv så nu börjar vi bli snygga. Undra just när resten av världen ska fatta att den enda diet som funkar för viktminskning är: lite mat, och minst 4h cykel med bara vatten i flaskorna. Han Atkins och GI kan babbla hur mycket de vill om vad man ska äta när det enda som gäller är att ha ett minussaldo varje dag. Ok att man blir otrevlig, skriker åt bilister och uppfattas som allmänt dryg, men för mig som redan är grundelak är skillnaden försumbar...

Rekord

Floyd Landis. Så där gör man bara om man kan.

Mitt rekord är att jag aldrig varit lättare inför en tävling. Hoppas att det gör något positivt för resultatet. Om jag kan prestera samma effekt som under vintern så börjar siffrorna bli bra nu. Tidigare i sommar så låg effekten betydligt under det jag presterade i april, jag misstänker att allergin spelar mig ett spratt. Nu ska det vara betydligt mindre mängd pollen i luften, men för säkerhets skull så hoppas jag på regn på söndag. Oj, just det snart semester, då får solen skina!

Pollenrapport

Vem behöver den tjänsten? Ring mig och fråga hur träningen gick så vet ni hur mycket "skit" det är i luften... Igår kändes benen lättare än på flera veckor, det var roligt. Nu ska jag be vädergudarna om regn till resterande tävlingar.

Väckelsemöte

Första segern! Nordisk mästare! I multisport! Tror jag... Vet inte om lagklassen omfattas av mästerskapet men vann gjorde vi. Kan ha slagit banrekord, jag var i alla fall nära. Det kändes hyfsat och jag kunde gå på rätt så bra.

Anthem

En liten bild på en heldämpad leksak... Den är snabb men inte jag ;)

Långlopp

Sådärja då har jag fått bli onödigt trött igen. Skönt. Mtb-vättern var en ganska trevlig tävling och jag hade ny cykel. Hur kul som helst. Lite surt att jag försökt toppa formen men slutade som 46.a i elitklassen. Ingen vidare formtoppning... Vilade nog för lite, sen är det nog lite väl mycket gräspollen i luften nu, bara det kommer lite regn så ska jag åka fort. Men va fan, jag fick ju cykla distans bland många andra cyklister och solen sken, så jag ska inte klaga.

Osemester

Första dagen efter min veckas träningssemester avlöpte väl.
Ingen träning idag, bara återhämtning.
På lördag vill jag se sådär <= nöjd ut igen...

Bakiscykling

Igårkväll inmundigades bloddoping. Några glas rödvin, pizza och öl med hopp om underhållning från vårt kära landslag. Det gick åt helvete. Inte rödvinsdrickandet dock...
Idag stod backintervaller på menyn. Det är tredje dagen jag kör likadana intervaller. Mycket enkelt, uppför södra, nedför södra, repetera, igen och igen. Toppade 190 bpm, 4.37 min och ja, jag trodde jag skulle dö! Det bästa är att jag gillar att tro att jag ska dö... Idag var återhämtningen mycket bra. Det är skönt att se att alkoholen, jag menar träningen, ger resultat...

Söndagscyklist

Jag ska bli söndagscyklist. Bara tänka på att ha rakade och brunbrända ben... Snygg är snabb!

Fredag

Sådärja, en riktig dag.
Fredag, det är ett bra namn det.

Skakiga ben

Oj, oj. Skandis är 199km... Ok jag kommer att bli trött. Lika bra att förlika sig med tanken på riktigt, bryta ihop och aldrig mer komma igen. Hoppas bara jag får ha headset då gör det inget.

Istället för tävling, förvirring

Så det blev träning istället tävling. En liten tur till Liden och Ljustorp. Förbannat trevliga människor i Ljustorp. Vägen var usel från Liden till Bredsjön men sen så blev den bättre. Blev omkörd av två!! bilar på en sträcka av fem mil... Ja, den är asfalterad... Tyvärr så (eller vem bryr sig egentligen?) så blåste det motvind från Liden och hem. Snittade 30+ nästan 1000 summerade höjdmeter.

Knärapport

Ok, det är inte vackert men det läker... Så blir det om man lägger sig på grov asfalt i 45 km/h...

Satan

Det blir inga tävlingar i helgen, för mig alltså. Skit. Får köra distans och ladda inför Svenska Cupen...

Snart fredag = kaffe

Zoega, mmm Zoega Forza, I like...

Vad är väl en arbetsdag utan en lugn stund efter middagen med en kopp svart kaffe och bra musik? Det kan möjligtvis bli bättre om det är Tdf på TV.

Va ut och rullade för första gången sedan Östgöta igår. Stelbent men med fräscha muskler. Få se om jag ska gör Västerås osäkert i helgen.

Onsdag

Jävla knä, satans jävla knä. En gratis biljett till 70 års ålder.

Leksaker

Sommaren ska avnjutas på en GIANT TCR ZERO. Lätt, rapp och styv.

Trasig hud

Tre dagar efter vurpan på Östgöta loppet och rörligheten börjar komma tillbaka. Sweet. Snart kan jag ut och dra i kolfibret igen.