Ångest

Vem har sagt att det är roligt att idrotta och försöka prestera? LA sa att han inte cyklar för nöjet utan för smärtan. Visst måste det vara så? Det finns inget som kan vara så motiverande som lite ångest. Ångest över att ha tränat för lite, varit vaken för länge eller druckit ett par öl för mycket. Det är den sanna drivkraften. Det enda som kan döva ångesten är smärtan i låren och utmattningen av långa hårda träningspass. Det är så enkelt och så grundläggande. Just nu har jag ångest över att jag inte har ångest för Finnmarksturen till helgen. Har inte tränat på ett par dagar nu men kanske är det så att vetskapen från tre turer tidigare gör att ångesten håller sig lugn. Den vet ju att benen får sin smärta innan lördagen är över...