Träningslära

Mycket intressant läsning:
http://oijer.blogspot.com/2009/02/det-har-med-distans-del-2.html#comments

Jag har alltid tyckt att träningslära mm varit väldigt intressant. Nästan så att jag tycker att det blir det mer och mer för varje år jag håller på att cykla. Skoj som fan att prova nya saker och se hur jag reagerar på det. Sen är det faktiskt ännu roligare att se när vi snöar in på något som vi tror på. Ta Micke och jag för ett par år sedan. All träning som tog längre än 60 min var förkastligt och uthållig blev vi at maxstyrka. Med lite mer vatten under broarna så kanske det finns fler vägar till absolut lycka än bara fyror, kanske. Men jag blir otroligt lycklig av att köra dem, på skidor. Hatar att köra fyror på cykel, kan faktiskt gå så långt att jag tycker att de är helt värdelösa, för mig. Och just där har vi kanske pudelns kärna eller nåt. Det finns ju så in i helvete med teorier om vad som är bäst osv. Men fan, vad passar mig bäst då? En arbetskamrat sa något inte helt dumt idag om "dem som vet"; "fråga dem vart universum slutar då!". Detta var som kommentar till att det finns dem som säger sig vara helt säker på en sak. Ja, backar man tillbaka några steg och flyttar avgränsningarna i sin lilla värld så kanske det finns helt andra faktorer som spelar in. Inte bara att träna på fastande mage för att det gör en uthålligare osv. Jag menar isolerar man varje liten process så nog finns det väl sätt att optimera just denna, men helheten då!? Jag menar naturligtvis inte att alla teorier är av ondo, utan kanske mer att ett något avslappnat förhållningssätt till sin träning kan vara av godo...