Fan. Spelar ingen roll vart jag är någonstans så nog finns det någon som finner anledning att gnälla på att jag cyklar, just där. Idag fick jag skäll av en hundägare. Jag skulle minsann "ta det lugnt i närheten av hunden". Visst, jag gillar hundar. Denna lilla vovsing sprang glatt löst, mot mig. Jag cyklade på mellanklingan och tvåan bak, uppför en ganska brant stenhäll. Det gick med andra ord JÄTTEFORT. Okända vovvar som springer mot främmande människor ska ju givetvis accepteras. Det är ju fullt naturligt och absolut inte det minsta skrämmande, för någon. Helst inte för matte, hon känner ju sin lilla ullklädda älskling, och mattes lilla älskling skulle aaaaaldrig göra någon något. Förutom då möjligtvis någon dum cyklist, men då skulle ju alla bitmärken givetvis falla på cyklistens eget ansvar, inte på mattes lilla gullegull. Mullenutt. Hundjävel. Jag önskar att jag mött hundfan i en snabb utför så jag inte hunnit bromsat, då hade matte fått två vovsingar istället för en. En endast utrustad med avgasrör och den andra med själva bitanordningen. Men den oväntade twisten och det helt klart bästa i denna lilla rosafluffiga fredagsmysiga historia är att själva utskällningen skedde på ledad och på kartan som finns vid Boklokparkeringen av kommunen markerad MTB-bana. Detta är alltså den enda plats på jorden (Sundsvall) där jag har rätt och fotgängaren, joggaren, matten har fel. Gissa om jag tog tillfället i akt att förklara detta för den spacklade spånskallen vars hund jag hemskt gärna skulle formatera om till moderiktig platt fluffig golvprydnad. Måste jag tillägga att jag avslutade dagen på jobbet med ett alldeles för långt och humörskränkande telefonsamtal med vår Tyske agent och tillika min för året absolut största orsak till förhöjt blodtryck.
Det enda som jag ångrar i detta är att jag lät fanskapet slippa alldeles för lätt undan. Skulle givetvis ringt Polis, tidningar mm.
Nej, jag blev inte biten. Nästan så att jag önskar att jag blivit det...
6 kommentarer:
thats the spirit. Keep it up =)
Haha, så klockrent bittert skrivet.
Här i Skåne har markägaren för våra MTB-spår lagt ut något som punkterar allasa däck. I onsdags 8 punkteringar på 3 personer. Jag skojar inte.
Patrik, leta reda på gubbfans (jag förutsätter att det är en än mer bitter gubbjävel som ligger bakom) uppfart och preparera den efter samma recept som idioten preppat era spår.
Alternativt knyt näven riktigt, riktigt hårt i fickan.
Undrar om AX tuberna håller för att dela på en hund??
//S
Troligen inte, därfär säkrar jag med att köra alu.
Haha, klockrent skrivet. Varenda cyklist kan känna igen sig i situationen. Hundar är helt enkelt inte kompatibla med cyklister. Det måste vara nåt med hjulen som dom inte gillar för dom beter sig alltid skumt.
Skicka en kommentar