Blåmärken och rivsår

Jasatan. Tuff dag idag. Försökte tvinga mig själv att cykla lite svårare stigar lite fortare. Det var stimulerande att inte ha kontroll. Men gjorde bara ett par vurpor värda namnet plus lite annat skit som inte är värt att skriva hem om. Kan konstatera att frihjulsmekanismen i SLR-hjulen behöver kärlek. Trampar jag till och chock-frihjular, vilket händer en eller två gånger under fyra timmar i skogen, så hänger skiten inte med utan matar kedja vilket leder till slack och blåmärken på knän efter samröre med styrstam. Nu kanske det ska vara så. Kanske. Kanske har jag otur när jag köper SLR-hjul, mina förra som gjorde debut på Trans Germany gav upp efter tre etapper. Som tur var ju Mavic där då och servade. Han trodde mig inte när jag sa att de var tre etapper gamla... Lagren var helt slut. Kan ju fan inte vara jag som misslyckas så kapitalt med lagerjusteringen?? Eller ?? Njaa, jag vet inte. Micke och Andreas har aldrig problem med sina. Kanske är det för att jag är baktung och äter bakhjul som ingen annan. Fan, American Classic naven var ju för fan driftsäkrare. Dem hade jag inga problem med, alls. I motsats till vad samlad självutnämnd Internetforumsexpertpanel säger. Undra om jag ska gnälla lite på XTR-bromsarna medan jag ändå är på hugget?? Nä, de funkar ju fint. När de inte fastnar i calipern. Eller vad var det som hände Micke när du brände fast din i Tyskland?? Har hört att räddningen finns i stan iform av ett par vita Tyska magnesiumbromsar. Kanske ska sensäsongpimpa Svarten. Många tävlingar kvar ju.

Men jag fick inga blåmärken av att cykla. Dem fick jag när jag var på blåbärsjakt och slogs med mördarkantareller,