En timme kvar

Sen sätter jag mig på den smutsvita monarken för att undersöka hur det känns på "andra sidan". Jag ska, förutom att bli trött, försöka mig på lite högre belastning än innan Finnmarksturen. Det ska bli jättespännande. Eller inte. Första två intervallerna kommer säkert att gå bra, två minuter in på tredje ber jag en stilla bön om att något ska gå sönder på cykeln, två minuter in på fjärde spelar det ingen roll om det är på cykeln saker går sönder bara det tar slut. Sen kommer jag att förvåna mig själv, mitt i lidandet, efter tre minuter på sista att ett flyt infinner sig och jag kommer att härda ut och frågande undra vad den inre gnälliga rösten egentligen gnällde om. Så blir det. Så enkelt är det.