Jobbigt

Jag står i bakgrunden med 112 slaget på mobilen...

Jag har slutat jaga timmar. Slutat räknat dem med. Hade jag inte gjort det så hade jag varit nöjd nu. Första gången jag cyklade med Micke sen Tyskland. Inte för att jag inte har tjatat på honom, mer en totalvägran från hans sida, kanske dags för mig att fatta piken... Men dra åt helvete vilken tvåtimmarstur vi har haft idag!!! Helt jävla magiskt! Vädret alltså, sen att vi matade min favvoterräng, slakmot spikrak grusväg gjorde inte min dag sämre. Fattade inte att det var tråkigt förrän grabbarna påpekade att det nog var väl mycket spikrak grusväg vissa sträckor, sisådär i nio mil, sånär som på fyra vänstersvängar. Perfekt. Undra hur många höjdmeter vi samlade? Micke? Jag var bra sugen att förlänga men Micke ville inte köra distans och John aka Ljustorparn skulle jobba, igen. En parantes är att vi startade nio, och han hade då arbetat förmiddag. . . !!!! Jo han är bonde och har gett ordet hård ett helt nytt ansikte. Jag som brukar tycka synd om mig själv när jag måste släpa mig till skrivbordet en måndag efter ett långlopp. Undra hur det känns att göra 60 knäböj vid korna eftermiddagen direkt efter tävlingen? Så gnäll inte. Han var lite stressad över att tvåtimmarsrundan Micke lovat tog fem timmar.

Indalsälven, när det inte blåser så mycket.

Så jävla jobbigt vackert.

Finn ett eller flera fel.

I och med att jag inte räknar timmar så glömde jag bort förmiddagens cykling och sprang en timme med Bodil nu på kvällen av samma anledning har jag heller ingen aning om att jag kört dryga 21 timmar, de senaste fem dagarna.