Före Finnmarken

Satan alltså. Det var några år sedan jag genomförde Finnmarksturen. Ifjol var jag kass med luftrörsinfektion, året innan tidernas djupaste avgrundshosta samt det mest segdragna virus jag någonsin stött på. Såhär dagarna innan känns det "lagom" harmoniskt med en tokförkyld flickvän samt ett gäng smittobärare på jobbet. Människor... Vår tids råttor. Rätt lustigt vad livrädd jag kan bli för allt och alla, bara för att någon nyser eller hostar. Idag försökte jag förklara för några på jobbet att det inte är så smart att sitta inne hos farbrorn med halsfluss halva dagen. Det är klart det kanske inte spelar någon roll, men varför i hela helvete utsätta sig för onödig exponering? Men det är väl bara jag som oroar mig. Har fått utstå en de hånfulla kommentarer för min flaska sprit jag har stående på kontoret. Men vafan, nu rekommenderar ju varenda jävla tidning det så jag vet inte, kanske har jag rätt, kanske fel. Men jag kan inte för min själ förstå varför folk tvingar sig på jobbet när det är sjuka, OCH anser att det är beundransvärt!? JA jätteduktigt att du kommer hit och gör ett dåligt jobb samtidigt som du smittar kollegor som därmed också kommer att vara rejält nedsatta arbetsmässigt ett tag. Så det kanske inte är så bra för företaget som helhet att någon "offrar" sig och går på jobbet och lider?