Ingen diamant på topp men i alla fall en bra bit på väg... Jag vill påstå att min hittills största idrottsliga bedrift har skett i år. Jag kan inte på något sätt tänka mig att jag någon gång tidigare gett mer än vad jag gav i Tyskland. Det var en fantastisk upplevelse att vara så pass vältränad att jag kunde ge allt, varje dag. Att jag och Micke synkade så jävla bra gjorde inte saken sämre heller. Fan, ibland när det känns åt helvete på jobbet så öppnar jag mappen som är döpt Trans Germany och tänker tillbaka, till liftgatan, i motvinden, eller till regnet och min totala fokus på Mickes bakhjul och kassette, för att överleva. Känslan och smaken att efter målgång ta en äcklig salt kringla i munnen och skölja ner med en stor öl och sedan sätta sig i en av Crafts solstolar och stirra tomt på absolut inget i en halvtimma är nog fan det bästa jag fått göra. Fan, jag kan till och med förlåta Tyskjäveln som tyckte att han var så mycket bättre att han skrek och trängde sig förbi oss uppför den där dagen. Men fan, vi ställde skåpet på den dumme fan till slut. Det var skönt. Det var också skönt att se att en av världens bästa skidskyttar var en jävligt trevlig och förbannat normal kille som absolut inte vägde den mat han åt. Tror inte han åt sånt som var tänkt att hindra mjölksyra och bättra prestationen heller. Han var bara helt tillbakalutad och rätt snabb.
Men, samtidigt tror jag TG tog luften ur mig. Urladdningen och ansträngningen har satt sina spår. Nu vet jag inte om jag vill göra om det längre, vet inte ens om jag vill sätta en nummerlapp på styret någon fler gång. Har haft som mål att försöka bli så bra som möjligt, utifrån mina förutsättningar med hänsyn till arbete och sånt. Tror nog inte jag kommer så mycket längre. Talang är inte min grej och tiden till att träna kommer att minska, tror jag. Kanske dags att raka mig och skaffa ett jobb. Hade ju tänkt köra CX, har en som står i ett garage och ser ledsen ut. Det skiter jag nog i. Får inte ordning på luftrören och orkar inte lägga någon energi på att stressa upp mig för det. Som det känns nu är det skitsak samma. Det ska bli skönt att ta det lugnt. Men fan, det blir inget jävla lallande, det får andra stå för. Jag bara lyssnar.
7 kommentarer:
Det är okej, Henrik. Det är så här års dessa inlägg brukar skrivas.
Du umgås för mycket med en kille som lägger av ganska ofta själv men på något mystiskt sätt ändå presterar bra :)
/Svanebo
Det är väl ingen dum livsstil!?
Nä fasen heller, jag har gått över för länge sedan, även fast jag ibland funskar från hans "schema".
Härligt med en till som lägger av! När ska vi köra MTB i lera? ;)
Vi har lagt av med MTB i lera :)
Vi går ej ut om det är minsta moln på himlen, klarblå himmel och fladdershorts före är det som gäller, helst också med camelback och orakade ben.
Det går att lalla fram i CX-cupen också... jag gör nog det, för inte tränar jag mycket ´heller, och nu finns det ju en klass för nästan alla
Skicka en kommentar