Kylma

Fan. Vi har sveriges bästa Långloppsterräng här. Och då är jag överdrivet självkritisk. Ja iaf nästan. Den fina turen är något för kort, korsar en järnväg och någon bilväg för mycket. Annars vore den nästan för bra. Fan, avslutningen är så sjukt kul att man nästan, nästan vill köra den flera gånger. Törnbergs stig?? Brinkens special är det skit. Det sjuka är att man glömmer bort att det är jobbigt. Tre timmar är över på en fem tio minuter liksom. Sen att vi stannade och käkade kaninballe och kaffe gjorde väl kanske inte saken sämre. Men jag frös om fötterna och när jag fryser om fötterna brukar jag bli gnällig som en tjej, så det går på ett ut. Jajävlar. Inte ens gnekandet från sadeln och Kråssmaxhjulen kunde sabba dagen. Fan. Hatar att vara överdrivet posititv.

I veckan har jag varit lat. Har bara kört mitt spinningpass, annars har jag varit en sån där vanlig arbetare som blir bjuden på en massa gratis mat och öl. Inte mycket att stå efter, ganska värdelöst helt enkelt om man jämför med den tillfredställelse som ett riktigt träningspass ger. Men ibland måste man väl ställa upp... "Du måste väl få ha riktigt kul nån gång du med" Sa vår receptionist på torsdagen. Va? Jag har inte haft så kul som jag hade i Åsarna när det knappt var 10 plus och regnet vräkte ner med kramp fulla låren sen, ja jag vet inte när. Och nej dricka öl är inte ens en tusendel så roligt som att cykla Långlopp.