Det här går åt helvete. Semester är det jävligaste som finns. Lite som att låta en innekatt vara ute i ett par dagar och sen låsa in den, för resten av sitt liv. Inte bra. Har inte suttit i skrubben sen i torsdags så mina referensramar börjar förskjutas över mot fel del av "livet-ska-inte-vara-roligt"-skalan. Alltså, mitt sinne börjar bli mjukt. fluffigt och mosigt. Som tur var drabbades jag och mina kollegor av en tant på vägen till lunchen. En tant på väg någonstans. En tant i färd med att göra ett filbyte mitt i en dubbelfilig korsning, till den plats i rummet där vi just vid den tiden uppehöll oss. Trots att jag, medelst signalhorn, påkallade om uppmärksamhet om vår existens i tant-tangentens riktning så hjälpte det föga. Inte alls för att vara mer precis. Hon måste ha chockats svårt av att svängen svängde, att det finns ganska så tydliga indikationer på att där just är tvåfiligt passerade henne obemärkt förbi. Jag skulle vilja vara utrustad med en blodtrycksmätare, det hade varit intressant att kunna avläsa det, just då, när tanten nära nog skickar oss en bredsida. Jag tar inget som helst ansvar för vad som hände efter incidenten. Det enda jag beklagar är att jag inte cyklade. Som cyklist har du inget signalhorn men du har fötter, händer och allehanda kastvapen i fickorna på cykeltröjan.
Nästa gång tar jag regnr och hälsar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar