Sådär ja. Mörksuggan avklarad. Jag blev 21a, i år igen. Är alltid där. Men, i år kändes det annorlunda. I vanliga fall brukar jag hitta den placeringen redan uppför Vidablick och sedan vara oförmögen till något annat. I år tyckte jag att jag satt fint uppför, hade så pass mycket dra i benen att jag kunde vara med i andraklungan med placeringar upp till 13e-plats. Tävlingen hade börjat "sätta sig" och jag kände mig bra i klungan. Benen var fräscha och huvudet likaså. Sen så såg jag något intressant på backen och lämnade lite hud kvar på vägen i trakterna kring Rättvik. Blev stående ett bra tag, först av förvåning, för det bara small och allt försvann. Sen fick jag krångla ut en kedja som fastnat på olämpligt ställe samt blänga på några gubbar som skrattade åt mig. Han hade tur att inget på cykeln var trasig får då hade han fått äta upp den. Väl igång så gjorde jag det jag kunde för att få komma tillbaka, men det enda som hände var att jag blev ikappåkt och frånkörd av tredjeklungan. Då dog jag litet inombords och kamplusten försvann. Men det blev bra till slut, hamnade i en klunga med bråttom hem och gott samarbete. Blev trött på riktigt i en sista kraftansamling att nå 20e men hade inte fart nog.
Försökte i efterhand försvara för min Suppport mitt frånfälle och oförmåga att gå ikapp med att: "På den här tävlingen går det inte att åka helt ensam..." Det var något Gustav Larsson helt hade missat fick jag då höra... Det var nog första gången jag så ett så utdraget elitfält uppför Vidablick...
Det bästa med hela dagen var doppet i Siljan efter målgång. Trots att jag är en badkruka utan dess like...
1 kommentar:
Var du inte med för några år sedan då KEssiakoff eldade på och gick solo från start? Då lossnade dock hans styre så han fick slå av på farten.
Skicka en kommentar