De sju första minuterna...

Ja, jag talar om de inledande sju minuterna i den andra tjugan. De första pedalvarven känns oftast helt overkliga, ungefär som att försöka flytta en oljetanker själv. Kanske är det lite likt ändå för efter ett tag så brukar det släppa, litet, ungefär efter tolv, tretton minuter men då återstår ju bara upploppet. De sista minuterna brukar inte vara alltför jävliga, oftast då. Jag har varit med om tillfällen då jag slagit med knytnäven i väggen för att kroppen skriker, men det är givetvis en helt annan femma, eller tjuga, då är det inte roligt. Ikväll blev det inga blodiga knogar, bara en lagom smärta, en smärta som är lite speciell dagen efter styrkestaket.