Hatar dagsform. Dagsform är ju icke-existerande sägs det. Skitsnack. Igår morse gick jag på vad jag hade tänkt mig vara en karbonkopia av tisdagens pass. Jo jävlar. Det kändes ganska så snabbt på styrkestaket att det inte skulle bli någon vidare upplevelse. Stirrade på en punkt på väggen och försökte intala mig själv att det bara var i mitt huvud som den dåliga formen existerade. Det gick inget vidare. Efter passet har var jag enormt hungrig, kände mig helt tom och skakis. Säkert bra. Jag tänkte för en sekund att nu kommer Svinis, men nä. Honom skiter jag i. Faktiskt var jag så pass slagen att jag vid åttasnåret på kvällen funderade på ryggläge. Hur är det möjligt att bli så trött på så kort tid??
Jag har återgått till det fantastiska Nicke Welin-Berger-upplägget från 1997, vilket betyder tröskel och åter tröskel med treveckorsstegring och en återhämtning. Funkar bra för mig. Kör på det. Slagvolym ska jag jaga på skidor, det är bra, skidor är fint. Håller mitt knä ska jag åka SkateVasan. Den som lever får se.
2 kommentarer:
Nicke är kung
All träning på tröskeln är bra träning!
Skicka en kommentar