Whohohooo

Tjooptjoo jag har varit till Rättvik. Jag gillar Rättvik, fin by, fin vy och trevlig tävling. Har ju mått rätt kasst de senaste veckorna (månaderna??) så jag hade inga förhoppningar om nåt överhuvudet taget på tävlingen. Provade till och med en ny cykel, ju... Hade en bättre inställning till det här med tävlande, vilket var bra. Kände att jag vill vara med och ta i. Så efter att jag hittat en fin placering bakom masterbilen, där skulle jag givetvis stannat på en typ tjugonde plats, men jag tänkte att ligga först kan vara kul så jag la mig där bredvid Calle Friberg och Mikael S. Easy peacy. Men Vidablick är för lång och brant och alla i elit är alldeles för snabba för mig så jag surnade ihop. Rättare sagt jag tvärstannade... Höll knappt på att ta mig upp. Men vafan jag kom igång igen, tyckte att det gick snabbare än vanligt att vakna till liv. Tyvärr så är väl kanske Suggan lite för snabb för att man ska kunna göra alltför mycket på egen hand, vilket det blev för mig. Hade inte många sekunder i rygg på någon annan, skulle gissa på typ trettio. Men jag hade ganska kul där i min meditativa ensamhet, trött blev jag tillslut. Precis när jag fick vittring på min klubbkamrat. Såg dem i en ganska lång uppförslöpa som jag gick på för fullt i och hade nog ganska bra fart, såpass att jag missade en snitsel och körde lite fel. Det var synd.

Men ett gäng kan man inte klaga på och det är supporten, de är helt överlägsna. Fattar inte vad jag gjort för att förtjäna sånt stöd. Eller så kan man undra vad de gjort för hemskt i tidigare liv som måste ställa upp på alla tokigheter?? Skitsamma, ni är bäst!