Framsteg

Evolutionen går bakåt. Cykeln på bilden kunde lika gärna vara hämtad från 1996. Rakt styre, klassisk diamantram och kortslagig framdämpare. Tror inte ens att den är lättare än min gamla Mongoose IBOC Team SX. Det var en feting det. Kolfiberram med delat underrör och en vikt under 1500g. Judy SL och en massa bra grejer. Den var väldigt fin, kanske den finaste hoj jag ägt. Kommer ihåg premiären, det var skolavslutning, tvåan på gymnasiet. Jag hade fått lite stipendiepengar och hämtat ut pärlan. Monterade ihop den och var väl klar efter klockan nio på kvällen. Istället för att haka på mina klasskamrater på fest, drog jag iväg upp i skogen. Kommer ihåg känslan av att för första gången känna mig som ett med cykeln. Jag tyckte mig ha ett perfekt drag när jag stod upp. Den var snabb som vinden utför och löjligt lätt. Lycklig som en lärka var jag väl ute ett par timmar. Väl hemma så tvättade jag cykeln omsorgsfult (en av de få gånger jag vårdat en cykel som sig bör...). Jag polerade den nogsamt, så noga att jag kunde ana en lite sprickbildning där överröret fogas samman i en muff med sadelröret. Det kunde väl inte vara sant!!!? Jorå, efter ytterligare inspektion av mig och chefsmeken så kunde vi konstatera att ramen nästan hållit i två timmar. Snacka om fritt fall... Men jag hade tur, fick en till cykel!! En IBOC pro i stål, som vars ram vägde 1600g!!!!!! Den ramen var så lätt att bakhjulet tog i kedjestaget när man stod upp... Sen fick jag en till Team ram, den höll i två veckor sen lossnade hylsan som vevlagret sitter i... Men jag har fortfarande kvar den första ramen.

Jag vilar nu. Har läst att det inte är bra. Har hört att man blir seg av det. Likaså bra det. Det känns rätt fint och imorgon ska jag hämta ut lite medikament och se om det hjälper. Ikväll blir det Transformers på Bio. Såg att min gamla Optimus Prime från genartion ett är värderad till 300 dollar på nätet. Måste nog hem och gräva i de gamla gömmorna och se vad som finns kvar av samlingen...