Aptrött

När Kent och jag igår satte oss i snabbmercan fylld med dyrplast från Taiwan så tyckte nog vi bägge att det var jäääääävligt långt till Sundsvall. Vi härdade ut i en timme ungefär innan vi kastade oss in i depå vid Gyldene Måsen. Vart vet jag inte, men jag kände mig klen och väldigt ödmjuk inför det faktum att det fortfarande var sju timmar kvar innan jag skulle få släpa min Trans Germany trunk uppför trapporna här hemma. Men som med precis allt så har det ett slut, även resan mellan Jönköping och Sundsvall. Den gick ganska fort, det underlättar att kunna snacka skit. Skitsnack är det som får tiden att gå ffw. Idag har tiden inte gått lika snabbt. Om man vill ha roligt på jobbet, så ska man inte ha roliga fritidsintressen. Samma sak gäller när man åker bort, eller går på semester. När det väl är dags för sådana aktiviteter så tänker i alla fall jag ofta att " det känns nog bättre att komma tillbaka till jobbet, efteråt, när jag väl haft roligt " eller nåt i den stilen. Men faktum är att för mig blir det tvärtom, kontrasten blir så knivskarp och tydlig för vad som verkligen är roligt och vad som inte är det. Helgens resa, var ju jobb, skulle man ju kunna säga, i alla fall för en del. För mig var det fritid. Alltså roligt. Inte jobb. Skoj, skoj, vakna upp på morgonen och känna sig laddad. Se fram emot en arbetsdag, eller vad jag nu ska kalla det. När jag vaknade i morse var jag mer sugen att hoppa från balkongen, inte skoj, skoj... Alltså. Något borde göras åt detta.