Äpplen i mikrovågsugn!

Alltså, jag är allergisk mot äpplen. Det är synd, äpplen är min favoritfrukt. Det tråkiga i detta är att jag faktiskt inte alltid varit allergisk utan det har liksom vuxit fram på senare år. Alltså har jag liksom sett ljuset och blivit berövad av det samma. När mitt äppelpundande var som värst kunde en påse, stora, fina och alldeles underbara ryka på en dag. Lätt. Äpple och banan, samtidigt, är fantastiskt. Alltså en frukt i vardera hand och således momentan fruktsallad. De senaste åren har jag alltså levt frånskild min favorit, ok några "försök", eller kanske ska jag kalla dem för återfall har skett. Vilka jag givetvis snart bittert fått sona med kliande ögon och nysattacker. Men, så en dag säger min livskamrat att hon hört att äppelallergiker som mikrar sina älsklingar kan äta dem utan risk för tidig död. Jag blev grymt skeptisk men ändå något hoppfull. Nu är det så att jag helst avnjöt mina äpplen kalla, varma var inte alls lika intressant, men ändå, helt ok att kunna äta dem, i alla fall något. Så jag mikrar, äter det varma äpplet och väntar på domen. Den kommer inte. Inte illa. De senaste veckorna har jag sakta men säkert återuppbyggt mitt beroende, numer känns inte ens varma äpplen som ett nedköp, jag riktigt längtar efter att få dela ett, tålmodigt vänta de där världens näst längsta 30s (för de längsta, se Rysk) och sedan avnjuta syndens frukt. Eller var det kunskapens? Nåja, varma äpplen är lite som att äta äppelpaj lite då och då, en livskvalitetshöjare i novembermörkret.

Japp, jag är lättroad och uttråkad...