Triss

Fan, nu har jag kört tre tävlingar på fyra dagar. Två Långlopp och ett XC. Det hade varit otänkbart för ett år sedan då jag brukar känna mig som de där grävlingarna som ligger längs E4.an efter varje tävling. Nu kändes det aldrig så. Så jag tog väl i för lite. Ok lite rapporter och bortförklaringar:

XC, torsdag. Har inte kört ett XC på ett tag så jag tänkte att jag skulle se och lära. Upptäckte genast att jag saknade fart och så. Had inget flyt i banan heller utan var mest bara där. Körde igenom och kände att benen snurrade bättre och bättre för varje varv. 22.a

LL, fredag. Tänkte att det här är ju kanon att åka rulle på de stora grabbarna ett tag. Ville inte gå in på rött så jag släppte av och körde på i mitt tempo. Men det är lärorikt att cykla med de som är bättre. Benen kändes bättre idag och lite mer fart och fläkt infann sig i trampandet. Upptäckte att jag måste sänka sadeln en smula för att flyta bättre. 5.a

LL, söndag. Billingehus ligger på toppen av ett berg. Dit skulle vi cykla några gånger. Jag var nästan först att lägga min cykel i startfålla ett så jag fick stå vi repet. Lite övermodigt kanske men det sorteras rätt fint upp mot Billingen. Jag försökte ligga med så långt upp jag vågade utan att gå dum stum. Nådde krönet kring 25 plats och kände att idag blir det åka av. På vägen utför berget kändes det helt plötsligt lite konstigt i ett gupp, i nästa så vek sig styret. Spännande. Jag funderade på vafan som händer, styret satt inte fast helt enkelt! Skit. Som tur var har jag en snäll klubbkamrat som langade ett nyinköpt multiverktyg och jag justerar till eländet och börjar jaga. Kör som en idiot på grusvägarna och i skogen, plockar succesivt placeringar tills jag känner en kraftig överstyrning i en kurva, satan, punka. Jag hatar slangar. Byter ut skiten och hamnar sist i en jättekö av bromsklossar. Satan vad sakta de kör i skogen! Jag är inte snabb men de är fan långsamma. Jagar livet ut mig i backar och på grusvägar tills styret lossnar igen. Fan. Stanna och skruva och sist i kön igen. Det är bara att bryta ihop. Farsan slutade räkna vid plats 89, träning tänkte jag och dunkade på. Plockar samma gubbar igen tills varvning på Billingen. Jag vill ha en pump, det blir missförstånd och jag får vänta in farsgubben som kommer med min fina minipump. Gubbarna passerar. Det brinner för mig, jag gör en "kontinental" omkörning alla skriker, det skiter jag i ingen kommer ikapp mig när jag är elak, på riktigt. De sista fyra milen går jag det jag har, plockar till 48e plats totalt, väggar i princip till Strupen och tappar två killar. Men det blev bra träning och var riktigt kul.