tisdag, april 27, 2010

Deprimerande

Finns inget som är så drygt som sätta alufälg mot trottoar och sen känna krispigheten i den uppkomna friktionen med bestämdhet förmedlas genom ratten. Elak blir jag, på mig själv, för att jag inte kan köra bil. Försökte hitta andra syndabockar men jag står ensam på listan med ingen att falla tillbaka på. Triviala problem. Men ack så hjärtskärande.

Lunchen var skit också. Favorithaket Bryner's har en väldigt svängig formkurva inte hel olik min egen. Ibland skit, ibland finfin. Just idag, nu, är den skit. Har jättetrötta ben, var rejält orkeslös igår, kan det vara så att det årliga gröna prestationshämmande stimuli har börjat att gro?

Äh, lite kaffe på det här så.

1 kommentar:

Öijer sa...

Jag tror du bara mörkar och samlar energi inför GP:t då du givetvis släpper lös allt.