Dödstest

Ni vet vad jag talar om... Eller i alla fall ni som bor i närheten av Sundsvall, eller Birsta rättare sagt. Vi har besökt Birsta City och IKEA varje dag de senaste fyra dagarna. Undra hur mycket träningstid det kan konverteras till? 30 h i sträck på VO2max? Eller är det rent av det samma som 1 timmes trettiosekundare på intervall nummer sju?

Jag har i ett mycket svagt ögonblick beställt en Force-grupp. Eventuellt har jag köpt mig en ram också. Detta leder till att jag måste avyttra en Medium/Large TCR Advanced Rabobank å det snaraste; ska vi säga 18000?

Skamliga prisförslag och bildförfrågningar skickas till mig

Alnöit

Jag gör omtag till 2011 och byter klubb till ART. Det ska bli mycket spännande att hitta på något nytt så här helt plötsligt. För min egen del tror jag det är bra med miljöombyten men jämna mellanrum och det tror jag kan göra att träningslusten ökar en smula. Dessutom så blir det nog ganska så bra tryck i den klubben nu med forna proffscyklister, Världsmästare i vintertriathlon och Svensk mästare i draghundscykling... Vad jag kan tillföra låter jag vara osagt. Jag tillbringade ju mina första levnadsår på Alnö så kopplingen är ju inte helt tokig heller. Jag tackar Sundsvallscyklisterna för den här tiden och givetvis så kommer jag att finnas tillgänglig medlemmarna även fortsättningsvis på tävlingar och träningar om så behövs.

Bifogar givetvis det bästa med Alnön; bron...

Helvete vad dålig jag är

Det är helt sjukt. Känns som om jag inte gjort annat är klämt ett par-tre paket Prince utan filter dagligen. Troligen har jag mindre hjärta än en blåmes. Det är omänskligt lidande att behöva känna såhär. Det måste finnas någon konvention i FN, EU, BRIS eller åtminstone IKEA mot detta. Det där klimatmötet de höll i Mexico borde handlat om nedsmutsandet av mina artärer eller lungor. Det här är hårt mot en klen jävel som jag.

2 x Fysik

Det var inte igår jag städade av två pass i rad, än mindre ofta på en och samma dag... 10 km statisk benföring runt Sidsjön. Försökte så döda stavarna varje stakning. De vann. Jag dog. De grannar som inte hade TV'n på för hög volym vet nu att en idiot har flyttat in grannskapet.

Det är fantastiskt vad långt det är till en grundform ens. Jag är i ett otroligt dåligt skick rent fysiskt. Har svårt att tänka mig att det varit sämre sen den där tiden i Ö-vik i min tidiga studentkarriär. Men som sagt, för varje sekund träning kommer jag längre ifrån min egen fysiska Marianergrav.

En plan

Jag har 65 inlägg kvar fram till 1000. Dessa skall i stora drag fyllas med en del inlägg om rehab-styrketräning framåt jul, sen lite maxstyrka i början av januari. Därefter har jag svårt att spekulera om vad som kommer att hända... Kanske kommer jag igång med någon slags cykelliknande träning i slutet av februari/mars vilket i sådana fall kommer att betyda att min ständigt återkommande maj-formtopp fördröjs ett par-tre månader. Troligt är att min första tävling blir Mörksuggejakten och kanske även den enda som blir av till sommaren, i alla fall söder om Gnarp. Men det gör ingenting. Det finns mycket skoj att göra norr om Gnarp...

Just nu rullar jag på 15-20 reps på alla styrkeövningar förutom biceps. Där kör jag 4 det jag orkar. Har ju ingen nytta av annat än maxstyrka i dem ju för att överleva Timrå GP. Benböj gör jag så djupt jag bara kan, dvs jag tvingar ner skinkorna så nära hälarna jag bara orkar. Vikten just nu är 40 kg på stången. Det är med andra ord en bit kvar både här och där. Ändå mår jag rätt kasst efter dessa, bra med puls och lite lätt snurrig i skallen. Tänkte mig att lura lite muskelceller mha 35 reps inom en inte allt för avlägsen framtid. Det har jag aldrig provat. Kan omöjligt vara en trevlig upplevelse.

PB

Idag var en sån där dag då man inte riktigt kan förutse hur passet ska gå. Känslan i kroppen var trött och seg både innan, under och efter uppvärmningen. Segt var det även i huvudet, det kändes helt enkelt inte som en bra dag. Men, så började jag lasta på, sträckte ut och fyllde lungorna med luft. Hjärtat pumpade ut det syrerika blodet i mina arbetande muskler samtidigt som fokuset ökar i takt med aningen om att ett sensationellt personbästa finns inom ett suddigt räckhåll. Det var en obeskrivlig känsla att nå målet. Större än det mesta jag upplevt. Ett fullbordat varv runt Sidsjön. 3 km i rask promenadtakt. Utan vila.

Road Rage

Vi har haft diskussionen på jobbet, bland kamrater mm. Varför blir vi elaka av att bli omkörda i våra bilar? Jag har en enormt lång stubin i trafiken... Idag blev det lite konstigt. Jag och B ska till Birsta. I korsningen från Universitetsallén ut på E4an så står en polis i vänster fil, jag ställer mig bredvid i höger. Vi kör parallellt vänster ut på E4an, varpå farbror blå helt plötsligt kör över i min fil, utan att markera med blinkers. Alltså, vi ligger parallellt i kurvan.Vart tar jag vägen när en XC70 fäller över i min fil? Jag brinner av, naturligtvis. Har ju blivit, först och främst, orätt behandlad i trafiken, vilket givetvis måste markeras. Nu är det ju även vår institution för upprätthållande av lag och ordning som gjort mig orätt, i trafiken... Jag lägger mig lagom nära bakom den vitblå bilen. Farbror polisen markerar sitt ogillande genom att bromsa, jag bromsar och smyger upp igen, den vitblå bromsar igen osv. Riktigt önskar att han ska stanna mig och prata litet... De håller sjutti på nittioväg tills jag ska köra om, då ökar de farten... När vi sedan närmar oss Birsta och det stårdrygt 110 på min mätare blåser de om igen, kastar sig in framför mig lagom till att avfarten till köpcentret börjat och gör en finfin förflyttning tre filer in framför mig. Tänk om det ändå varit lite halare i den där feldoserade högerkurvan... Tänk att få stanna till bakom en lätt tilltufsad XC70 och kanske räcka en hjälpande hand... Till lagens långa arm...

Inför Road rage står vi alla lika...

Norge

Min första tanke när jag kikade på  listan för trakt i Norge var att det skulle bli fint att tjäna närmare 2000.- rent lite snabbt på två dagars besök i grannlandet. Ett fint tillskott i juletider/CSN/familjetillökningstider. Men, så tänkte jag mig äta något under besöket... Nåja, jag kastade mig ur i den extrema vinterkylan och letade upp en Kinesisk-Italiensk restaurang... Bara en sån sak. En nästan självklar kombinationsrestaurang. Det finns inget som är så likt varandra som just Italiensk mat och Kinesisk. Billigt var det också. 150 kr. Norska. Jag firade när jag kom tillbaka och  tog en affärslunch på Arlanda och  riktigt kände hur prisvärd måltiden var. Läste lite biltidning därborta också; 550' får man hosta upp för en Mini Cooper.

Gjorde bort mig å det grövsta. Insåg på Arlanda att Höydahl's butik ligger i Drammen. Jag skulle ha bott i Drammen, som jag passerade på vägen, och gjort ett studiebesök, för att titta på den där hemliga dyrplast-29an från Giant...

Marknadsvärde

En bild(eller länk) säger mer än tusen ord...

Bröllopsfoto

Holmestrand

Stället som får Kramfors att framstå en plats full av framtidstro. Sen att det är sjutusen grader kallt här och blåsten kyler en ända in i märgen gör väl inte stället mycket fräckare. Men det är nog fint här. Hav och branta klippor. Som Kramfors med andra ord. Fast maten är billigare där.

2 W/kg

Det var tur att jag inte körde något Testcykel-SM... Försökte att trampa knävänligt i den nu kupévärmarutrustade träningslokalen. Det här var första passet på väldigt länge.

Om vädret och min klena fysik vill så ska jag prova det där skidspåret som de dragit utanför vår dörr. Vi bor förmodligen centralast i hela Sundsvall. Utanför dörren kan vi kliva på skidspåret som ansluter till hela det fantastiska spårsystemet på Södra. Helt sjukt. Bra alltså.

Idag har vi varit på dop. Våra kära vänner Linda och Conny döpte sin lilla Alva. Deras familjer var bjudna, och vi. Det är stort. För oss.

The Swedish Privat-Sjukvård

Yes. Jag lever.

Tror att jag ska göra en kortare sammanfattning av den senaste tiden. Det har varit rätt mycket att göra, rätt litet med tid och annat. Mycket av fritiden har i min värld kretsat kring mitt strulande knä och de oljusa framtidsutsikter som min käre ortoped målade upp, eller i alla fall inte bevisade någon motsats. Rätt intressant upplägg. Att tillåta sig ödsla säkert fyra minuter med sparsmakad information på sin patient. Det som fick bägaren att rinna över var den remiss till Sjukgymnastik jag fick. Där stod att läsa: "tacksam för träningsprogram med väldigt låg intensitet". Jag ska visa den jäveln. Det är nära nu att jag anmäler mig hit sen ska jag skicka kopia på segerchecken till dumfan i Sthlm. Det var å andra sidan mycket glädjande att få träffa sjukgymnasten och höra hans åsikter. Ett lätt föraktande fnys åt remissen senare fick jag veta att det är maxstyrka och knäböj som gäller... Inte bara för att de gamla indianerna gjort så i fullmånens sken sedan tidernas begynnelse utan det finns tydligen även en rätt fin förklaring. Det enda sättet att aktivera alla muskelfibrer är att skicka tungt. Och de snabba rackarna är tydligen grymma på att motverka ledslitage samt skydda vid snabba korrigeringar genom att agera surrogatkorsband. Fint skit med andra ord. Mot 200 kg i april. Det är en bit dit nu men nu har jag något att ställa in reptilhjärnan på.

Annars är det mycket förädlrargruppande just nu, och någon enstaka cykelmässa.

Sen måste jag bara fråga: Var det någon som hörde nåt av det som sas på Cykelgalan? Odugligt ljud plus att jag hamnade i absolut närhet till någon SCF-människa som sänkt en vinare själv gjorde att jag bara såg V & A agera stumfilm på scen.

Mästarcykeln?

Published with Blogger-droid v1.6.2

Uppåt

Har precis provkört den nya skrubben, det var skitkallt innan det blev skitvarmt. Måste nog göra en liten insats och isolera eländet. Men sen så.

Jag kan inte påstå att det kändes jättebra att träna, pulsen drog iväg och vänsterknäet var lite ömt. Ja, precis vänster. Bandaget sitter på höger... Har väl påbörjat någon slags överansträngning av vänster då det högra inte fungerat som det ska. Men hursom, det känns ganska bra nu, efteråt. Någon slags gräns som är raderad, jag var lite orolig inför premiären. Är väl det fortfarande, över hur det ska kännas imorgon. Själva passet gjort inte ondare än vad 3 kg brukar göra efter en normal förkylning. Dåligt med blod i kroppen och skrumpet hjärta till trots så rann fyrtio minuter iväg rätt så fort.

En bit kvar

Vi har flyttat en massa i helgen. Jag har haft en otroligt bra timing med mitt obrukbara ben. Som tur är så har jag haft hjälp, både här och där. Det hela flöt faktiskt på rätt bra, fastän jag bara kunde bära kuddar, som mest. Var ändå rejält justerad på kvällningen, eller helt jävla slut skulle jag vilja påstå. Att starta upp dagen på jobbet idag var både vilsamt och precis som en måndag på jobbet alltid är, jobbigt. Kvällen har jag vigt åt att sätta upp lampor mha farsan samt på alldeles egen hand koppla upp det viktigaste i bohaget; marantzen och nautilusarna. Nu kan jag äntligen få till lite kvalitetsavkoppling med högerbenet i högläge. Livet vänder så sakteliga åter.

Bodil har begränsat mitt idrottande nästa år till tävlingsdistanser under timmen, utan klungor och andra svårigheter. Till fots är också bara att glömma men det gör inte så mycket. Löpning har ändå aldrig varit min grej.

Fyfan alltså, de senaste veckorna har det verkligen varit plattan i mattan som gällt. Helt sjukt vad otroligt jävla fantastiskt det går att få allt att lösa sig ändå...

Saker man inte vill höra

1. Det är ganska så illa tilltygat ditt knä.
2. Tyvärr kunde vi inte göra nåt.
3. Jag skriver ut starkare smärtstillande.

Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Men mackorna och kaffet var goda.

Published with Blogger-droid v1.6.2

Flytten klar...

Det viktigaste är nu installerat. Resten tar vi någon annan gång. Vem behöver möbler när det finns en Monark i huset?

Published with Blogger-droid v1.6.2

Dumtrött

Har aldrig varit så nära något med bilen som jag var ikväll, utan att köra på det. Några timmar för många, litet för klent psyke och kanske en eller ett par koppar kaffe för få. När jag blir stor ska jag bli hård som sten, som den förra generationen. Det är något rätt mäktigt i att kunna jobba hur mycket som helst och sen bara rycka på axlarna. Själv går jag på knäna. För litet och ingenting.  Har mest sprungit i våra trappor. Det är väl vad jag duger till i dagsläget. På torsdag hämtar taxin mig 04.43 sen är det bara att åka till farbror doktorn. Skönt.

FS: Anthem X Advanced SLslsl

Tänkte mig att sälja ett stycke 9,4 kg dyrplast i storlek Large. Om någon är på jakt efter en tävlingsmässig FS med XT så kanske en kolfiberdito med XX kan vara intressant istället... Det sitter ju lite småtrevliga lagom exotiska prylar på, Durin SL och giant's egna komponentgrupp SLR. Sen så åker de inhemska Innolitehjulen med, de med en vikt på 1060g, för ett par. Jo det ingår träningshjul också, ett par SUN-Ringlé Black Flag ceramic. De senare har jag åkt på sedan juli. Faktum är att Innoliterna har gått mindre än en handfull gånger i år, inga genomslag och i skick som nya. Sa jag att giant lämnar fem års garanti på sina dyrplastramar, oavsett ägare? Ok, nu vet ni. Nypris på detta paket ca 84 000.- + ca 16 000.- Ungefär. Men bra grejer.

SP: 36 000.-

henrik.andersson(snabela)sundbirsta.se
0703131160

Flytt = operation

Jag förstod givetvis att operationen skulle sammanfalla med vårt datum för flytt. Det är ju väldigt logiskt att den dagen, av alla 365 dagar i år, sker samtidigt som vår flytt, som ju sker en helg vart ca femte år... Sen att det även sker i samband med diverse arbetsåtaganden, det ser jag som en ren bonus. Men jag har tur. Farsan ställer upp och gör grovjobbet. Helt sjukt bra faktiskt. Funderade på om tre månaders uppsägning hade räckt till annars för att bli klar i tid...

Träning?

Haha

Ett nytt försök

Jag är otroligt trött efter den gångna veckans mangel med Koreanska kunder. Det är kämpigt att inte förstå eller kunna göra sig förstådd. Nåja. Inte gnälla.

Vi har påbörjat inflyttningen, eller i alla fall fått tillträde till den nya lägenheten. Nu blir det hårdkörning med spackelspaden och tapetklister i ett par veckor. Sen ska jag köpa lite isolering till nyskrubben. Fattar ni att jag får ett helt eget rum, utanför lägenheten där jag kan ställa monarken direkt på betongen!? Bara det är värt mer än BNP. Minst. Det andra positiva är att jag från och med nu har en egen vattenslang för cykeltvätt. Det blir fint efter fyra års liv utan. Sånt där skit som centralt, bredband, tvättmaskin och golv-värme är av underordnad betydelse. Jag levde faktiskt i ovisshet i ett par veckor om huruvida monarken skulle få plats någonstans. Snacka om traumatiska veckor. När jag sedan förstod att det tidigare nämnda var ett faktum sken jag upp såpass att NASA nog såg det.

Brottsligt

Faaaaaan vad roligt att cykla med en bra lampa! De senaste åren har jag surrat om pannlampa hit och lampa dit. Nu blev det så att det snudd (hahahaha) på kastades en sån där 1400 lumen diodlampa på mig i samband med Hillbillyn, det vore ju rent utsagt osunt av mig att inte fånga tillfället. Trasiga knän, trötthuvud och ont om tid till trots så kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att köra så mycket stig jag bara kunde i mörkret. Satan alltså. Jag visste att det var roligt, har ju gjort det förut, men jag kunde inte frambringa det här minnet, ens om jag försökt, mycket och länge. Lampan är en sån där med tre dioder varav en med "lite" pulver. Det blir som mitt på dagen i juni.Tycker känslan är så overklig, stenarna, stigen och allt som händer är mer en film än verklighet. Funderade litet på det. Den första vurpan kommer att bli mycket plötslig och förvånande. Framför allt smärtan.

En jävla massa åk...

Det var en ganska avslappnad tillställning, HB endurance. Vi visade rätt så fina 2011or, allt från trinity till faith. Hygglig lineup... Några passade på att prova en anthem 29a, att döma av ansiktsuttrycken efteråt så är den mer än rätt...

Published with Blogger-droid v1.6.2

Hillbilly

Jag och Kent ska strax iväg och ställa ut lite giantar på Skönviksberget. Där är idag en 3 timmars DH-tävling, flest åk under tiden vinner. Valfri väg. Ett tag lekte jag med tanken att nöta tre timmar 29 nerför transportgrusvägen. Men, någon slags intelligens tog överhand, förmodligen något lokaliserat i förlängda ryggmärgen. Så dagen kommer att kantas av kaffe, bullar och lite griskallt soldis med en massa cykelskitsnack. Sämre kan det vara.

Bikerumor ljuger

Fan, titta här... Först snackar de om en Anthem X Advanced 29er. Sen så säger de att den väger 12,4 kg. Ingetdera stämmer. Den är i alu och väger strax 12 kg. I alla fall den som stod som sample på I like bike mässan... Men kanske att den som de vägde var amerikatjockisanpassad....

Sidi

Jag har vid några tillfällen tänkt mig att köpa ett par Sidi. Men, så fort jag tittar på Eurosports sändningar med tillhörande och ständigt återkommande reklamsnuttar känner jag mest för att i panik köpa vadsomhelst, förutom Sidi. Har någon någonsin sett en bra Sidi-reklamfilm? Är de roliga? Har jag kanske missat någon poäng? De kanske är fyllda av självdistans eller något annat fint. Den absolut finaste tycker jag är när det sitter ett gäng i en ring och tittar på en snurrande sko. Det finaste med den fina filmen är att rollerna spelas av de mest ofina cyklisterna, stilmässigt, jag kan tänka mig.

Undra om Spec tänker låta Contador förstöra deras fina skor?

OP

Japp, fick svar idag ifrån specialisten på knän. En liten revidering av tidigare status nu, inre och yttre menisken paj, korsband av (check) och sist men inte minst artros... det som håller fast underbenet med resten av kroppen är alltså skinnet... Nä inte riktigt. Lite drygt att höra att allt var trasigt dock, men alternativet att få höra att det är helt trots att det gör ont hade inte varit mycket bättre det heller. Skiten ska snyggas till snarast, men det lär väl dröja några veckor. Ikväll blir det skrubbterapi.

Nån som bryr sig om Contador åker dit för doping eller inte? Han den hårdföre åklagaren från Italien, Torri säger ju en del klarsynta saker till Cyclingnews. Är det nu synd om de stackarna som åker dit? Ska vi starta en DiLuca-fond?

Lagom

För att lindra min träningsångest smög jag igenom några fin-nior kvällen till ära. Krispigheten i knäet finns ju givetvis kvar, morgonens kaffefontän med tillhörande kaffefläck på vit matta är nog med bevis. Men det är en fin känsla i kroppen nu. Sådär avslappnad, lätt genomarbetad som man bara blir av träning med litet anspänning men ändå på rätt sida av allt som kan kallas för tröskel.

Jag har till och med lyxat till det på de senaste skrubbpassen med sportdryck. Eller kanske ändå inte en sportdryck utan mer en vätskeersättning anpassad för idrott. Min inställning är att sådant som får vara med i mina flaskor ska smaka så litet som möjligt och ge så stor effekt som möjligt. Får böja mig att hålla med farbror Nordström när han ödmjukt poängterade att nuun inte smakar så mycket, du mera förnimmer en smak. Sant. Jag är helt övertygad om att det är av godo att hälla i sig både salter och mineraler, helst då under intervaller i skrubben. Man blir lätt lite tom efter ett par timmar... Sen att det inte finns några kolhydrater i drycken är ju också väldigt tidsenligt. Och bra för tänderna. Vilket är bra för ekonomin och träningsresultatet. Det vill säga en godkänd produkt för mina flarror... Jag förutspår att nuun tillsammasn med 2:1 blandning blir sommaren 2011 års favorit.

Ett utlåtande om Zensah kommer när jag kan gå snabbare än 20 min/km...

Morgonhumör

Det är den tiden på året nu. Stadiet av humör jag vaknar med försämras gradvis exponentiellt framåt Lucia, sen får det en mindre uppsving runt Jul och så fritt fall framåt februari med återhämtning i mars och april. Jävlar alltså. Jag står i "mitt" hörn i köket och gör "mina" sysslor samt morrar åt alla närvarande, vilka är ganska så få till antalet. Den här morgonen lättade jag upp med att få en sådan där fin knälåsning bara jag kan få, hållandes en kopp kaffe i handen. Effekten och resultatet av detta kaffefyrverkeri blev en brunare nyans på den tidigare vita mattan. Ganska spännande, att bära saker med flytande innehåll och utan lock, nu.

Namn

B har bestämt vad namnet blir på den nya i fall det blir en tjej. Jag har idag bestämt vad namnet blir om den blir det motsatta:

Jag är trött

Jag är nog lite klen. Några resor, jobb och låtsasträning räcker för att ta ner mig på jorden. Den där dagen jag spenderade haltandes i Sthlm hade jag kunnat hoppa över. Var ju ner och besökte en knäspecialist. Han måste vara riktigt grym. Han böjde mitt ben två gånger, bände det lite i sidled och tog på knäskålen. Det hela resulterade i ett utlåtande om att det inte var något fel på knäet. Jag påpekade då, att jag inte har något korsband i mitt knä, varpå han nödgades att bända en gång till. Det reviderade utlåtandet lyder nu att troligen så saknar mitt knä korsband. Detta trots att det finns läkarjournaler som visar på att jag verkligen saknar det... Ibland när jag har en riktigt dålig dag på jobbet brukar jag tacka min lyckliga stjärna att jag inte hade hjärna nog att bli läkare. Fan. Tänk när du har en sån där rövdag på jobbet och allt går fel... Fyfan att behöva ta emot en massa sjuklingar då. Dessutom tvingas ge korrekta diagnoser. Jag hade haft ett gäng Lex Marior på mig, eller vad de heter, vid det här laget... Men åter till mig och mitt eget lidande. Jag fick ingen diagnos. Inte heller blev jag friskare av besöket hos privatklinikerna. Det senare i pluralis då det brann litet för mig efter min tio-minuters sejour hos farbror specialisten vilket resulterade i en remiss till magnetröntgen, en annan dag, i Stockholm... Efter en smärre humörsjustering från trött till dreglandes så lyckades de trolla fram en icke-existerande tid på en annan klinik. Tänk vad smidigt allt går bara man tar sig tid att bli lite obekväm.

Fan jag är besviken på den här hösten. Har ett par jättefina nyinköpta trail-skor jag hade tänkt nöta ut nu bland löv och hög höstluft. Fan. Hade inte alls tänkt att tvingas sitta i skrubben och fintrampa. Jävla satans skitkropp.

Passande

Jaha ja, sitter på tåget igen. Obruten förpackning. De hade slut på vassa knivar... Vilket mörker. Blev skickad tvärs över stan för röntgen... Har gått många km idag, tur att jag inte är skadad...

Published with Blogger-droid v1.5.8

SJ

Ah, åka tåg... Bättre än bil men ändå, inte skitkul. Det blir en lång dag idag, hemma vid tio. Hoppas de är laddade på kliniken, det är jag. De får fan ta och styra upp det här nu. Undra om hemresan blir lika skön om de gör som jag vill och skär bort lite skräp? Bara en sån sak, jag blir alltså lättare av den här resan...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Mot Hufvudstaden

Igen alltså. Sthlm revisited, liksom. Denna gång blir det ett besök hos farbror ortopeden. Hoppas han har vässat kniven för jag vill ogärna åka dit en gång till. Hatar städer med fler än tvåfiliga vägar. Helt meningslöst att samla så många människor på en sån liten yta när Sverige är så glesbefolkat. Helt allvarligt, varför bo så nära varandra när vi teoretiskt skulle kunna bo såpass att vi kunde slippa se varandra? Usch för folksamlingar större än två st åt gången.

Mässan då? Jaaaa, vad ska jag säga. Anthem X 29an var nog showens stjärna. Iofs såg jag en nittiotals-Merlin med Manitougaffel som jag nog skulle ranka i topp, men den var ju inget nytt.

Minimässa

En helt vanlig ovanlig racer. Den stora nyheten är den bakom, en kolfiber i alu... Iaf nästan. Ramen ser mycket bra ut. Är alu det nya svarta?

Published with Blogger-droid v1.5.8

2012?

Nostalgi... Tänk om den varit blå...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Äntligen

Tillsammans till sist...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Tillbaka till stenåldern

Ett uppgivet samtal med en naprapat senare ringde jag och sökte hjälp hos en medicine doktor i ortopedi. Ja, kanske inte riktigt, fick bara tala med någon mottagningssköterska. Men hon lovade att återkomma med en tid. Just det känns lagom lovande. En tid. Hon frågade när jag inte kunde; imorgon svarade jag. Det trodde hon turligt nog inte det var någon risk för. Att "tiden" skulle sammanfalla med morgondagen, alltså. Nu är det bara att luta sig tillbaka och låta administrationens kugghjul sakta få mala.

Men, imorgon sätter jag mig i Giant-mobilen med destination Hufvudstaden och mässlokal. Livet kunde vara sämre, helt enkelt.

Mässdags

Jävlar vad jag ska mässa på mässan nu till helgen. Eller nåt. Men skoj ska det bli att snacka cykel. Anthem 29an är med, det blir ett kärt återseende. På riktigt alltså.

Sissy line

Jomen visst. Var och förhandsgranskade Höstrusket-banan. Till min fasa ser jag att de valt att inte använda mitt "drop"... Inte ok. Se så fint det är. Handskrapat av en nyligt knäskadad gamling. Till råga på allt så kan man ta en Sissy line 10 meter längre ner så att alla kan vara med... Annars är den kanon, banan. Den börjar bli uppåkt, så nu flyter den mycket bra. Men utan "droppet", eller roten så saknar den helt svårigheter. Alltså, Norbergs CX-bana från 2008 är mer komplicerad. Men det är en riktigt måbra-bana med sväng i sväng och berg och dalbana-känsla. Jag rullade några varv med ett heltaskigt knä, lätta växlar och låg fart. Inget utmanande och så men det där på bilden åkte med.

Jag har haft rätt

Folk är dumma i huvudet. I alla fall ca 5,7% av Sveriges befolkning. Jag har gått i samma gymnasieklass som det partiets ekonomiskpolitiska talesman... Herrejävlar att de ska sitta i vårt lands maktkorridorer. Jag menar, det finns människor som är välutbildade och intelligenta därute, som inte ens har ett jobb. Men de som sitter "på toppen" behagade inte ens att närvara under gymnasietiden. Logiken i det? Det borde vara inträdesprov eller i alla fall en lägsta nivå för dem som ska styra landet, på minst en doktorshatt. Nu skulle i och för sig sådana krav drabba rätt många partier... Men det kanske skulle vara bra det.

Fullt hus

Ofan, kikade lite resultatlista och kom fram till att de Svenska Giant-cyklisterna tog nr ett och två i elit herrar och nr ett elit damer. Nilsson ville väl också ha en sån där fin gulblå tröja han med...

Fyrtiofem miuter

Rekordlångt pass idag, ute därtill. Inte dåligt alltså. Baby steps nu men jag inbillar mig kunna köra lite längre intervaller i skrubben på lagom belastning. Tror att ett kontrollerar rörelsemönster är av godo.

Åker på mässa nu till helgen; I like 2011. Tror att den heter så. Jag lär stå och snacka giant 29er, om någon är sugen på att snacka skit, så...

Val 2010

Herrejävlar vad jag flyttar utomlands och byter nationalitet om Mona Sahlin blir statsminister. Sitter och lyssnar till någon slags debatt på TV4. Det enda jag kan tänka på när jag ser henne är köksfläktsrökning och bag in box. Att de andra i den rödgröna ligan verkar ha laddat upp med starkare tabletter än Voltaren gör det hela inte ett dugg mindre obehagligt. När och hur fick Miljöpartiet luft i lungorna och VPK, när började deras röst att räknas? Jajävlar. Fast en kamrat till mig sa något klokt; om de rödgröna vinner då kan man blir arbetslös och ändå tjäna skapligt. Bara en sån sak. Proffs alltså. Slänger man bara ut TV'n och bara lyssnar på webradio från utlandet så borde det gå att överleva i fyra år.

Nu har jag inte sagt något elakt om den andra sidan. Men det är nog mest för att de inte fått säga nåt, än. Ibland är det bra att inte öppna munnen och bekräfta sin egen dumhet. Men moderaterna har ju helt klart snyggast logga:

Voltaren

Ingen skräll, inga chockbesked hos naprapaten idag. Broken. Ät Voltaren och cykla. Precis som vanligt mao. Säsongen är härmed helt avslutad. Alla låtsastankar om en majestätisk resa ner till H-holm kan nu med all säkerhet läggas till handlingarna och jag kan till fullo koncentrera mig på att bli tjock. Vilket är en smal sak med ett skafferi fyllt med kalorier och en kropp som inte tillåter mer än ett par tre minuters aktivitet åt gången. Funderar på att simma. Näää skojade bara. Någonstans måste till och med jag dra gränsen.

Förfall

Det är nära nu. Det är nog som med gamla bilar. När något litet som kanske blinkers börjar jävlas så rasar också snart växellådan, eller mer. Jag och Badbollen tog oss en regnig Rehabpromenad. Det gick till en början snudd på fantastiskt. Mitt livs form kom och hälsade på och ingen hängde med i mitt promenadtempo, trots att jag hade väldigt tunga påsar med flera årsprenumerationer överprissatt Hifi-lektyr. Nu är den borta, både formen och prenumerationen. Vi tog oss an branta motlut upp mot Norra, just när jag tänkte längtasnfullt på den mysiga metalliska smaken man bara får av att köra 30s direkt vid hemkomst så smäller det på insidan av knäet. Därefter smäller det på baksidan och de efterföljande stegen var som ett smatterband. Smärta. Fan så drygt. Nu ska jag ta en påse Lös-Ipren och sova.

Träben

Jaha ja. Måndagmorgon bjöd på inte bara måndag utan även knä-schmerzen. Lite annan karaktär idag, inte längre sporadiskt utan nu mer konstant ihållande. Strax innan lunch funderade jag på att lämna in, Ipren gav inget. Provade att röra mig men haltade som en mycket gammal 31 åring. Trots denna dag i molvärkens tecken flög ändå tanken igenom mitt huvud att åka ut och trampa litet. Dum i hela huvudet är jag, det är inte min flickvän som satte mig i flyttjobb här hemma istället. Såhär med lite tid mellan orsak och verkan så var det nog klokt. I alla fall med tanke på att jag fick smärtan av att cykla... Just fan, har nog inte skrivit om flytten... Vi har köpt lägenhet. Liksom. Bottenvåning. Liksom. Vi funderade på hus men då jag har problem att få tummen ur att ens ge mig på väldigt, väldigt små husliga projekt så föll det sig så att vi sparar på förhållandet och går på hus light, dvs lgh på bottenvåning. Idag nåddes jag av mycket positiva besked; den skrubb jag trodde var för liten för en Monark med viktkorg var vid mitt okulärbesiktande utrustad med inte mindre än två st garderober för många!! Denna skrubb ligger också utanför lägenheten, alltså, hörbarhet nolla för grannarna! 30s morgonpass here I come. Happy, joy, joy!

Nu Biggest Loser! Lebensqualität!

Systemfel

Efter gårdagens lättrull på LV5 banorna så kände jag ett begynnande hackande i höger knä. Senare på dagen fick jag till en riktig praktlåsning med tillhörande impuls till hjärnan innehållande information om att benet lossnade, eller värre. Helvete vad det gjorde ont. Sen dess har denna fina upplevelse återkommit med lite lagom jämna men sporadiska tillfällen. Det är väldigt spännande att röra sig till fots just nu, när det smäller är det så att det svartnar. Mycket trevligt. En krydda till vardagens jämna lunk med andra ord. Vad det är vet jag ej, det borde inte vara menisk, men allt tyder på det. Men varför i hela helvete skulle den lossna just nu efter några dagars stillasittande? Jag gjorde absolut inget konstigt igår och har inte stått på öronen den sista tiden. Kanske har jag utvecklat en ledallergi på 26"? Ja, det är litet drygt. Det blir drygt om det är menisk med operation, rehab och annat skit. Jag vill ju kunna springa nu och åka skidor i vinter. Försökte dränka mina sorger i alkohol under gårdagskvällen, men en 33cl folköl hjälper föga. Inte för att starkare saker hjälper mer men ni förstår...

Jag har fått vara med och bestämma en del av höstrusket banan, den blir ooootroligt rolig! Minst i klass med berg och dalbanan i Mjölby. Bor ni i närheten är det obligatoriskt närvaro. Men närheten menar jag allt inom 35 mils radie...

Vad ni ser här, eller inte är ett rotdrop. Man made av undertecknad... Du ska sedan vänster.

Sand bay

Jävlar vad jag kört räser-megane idag. Träsmak grande i gluteus, riktig segskalle med begynnande huvudvärk. Trodde att jag hade marginal i morse, var framme samma sekund som mötet skulle börja... Jävla skittrafik mellan Huddik och Söderhamn. Fan det kommer att bli en sådan befrielse att slippa åka igenom de där skitsamhällena när nya vägen är klar. Då ska jag göra comeback. När den är klar. Jag kommer att tjäna flera placeringar på tävlingarna tack vare den energibesparingen. Nettoresultatet av utebliven träning kommer inte att ha någon betydelse.

Just nu sitter jag mest och funderar på hur pass mycket en höstförkylning suger. Jag var lite orolig igår att jag skulle vara tvärsjuk idag och då tvingas skämma ut mig på mötet idag som den värsta smittohärd. Jag behövde inte oroa mig, min hann aldrig bryta ut och mina möteskamrater var bägge dyngförkylda, i alla fall den ena. Skönt att inte behöva oroa sig för en gång skull.

Så, sannolikheten att jag blir norrländsk mästare är än mindre än tidigare.

Dagen efter

Hade mina funderingar om att outa familjeliv på en sån simpel sak som min blogg. Men B frågade varför jag inte skrivit nåt så då var det lika bra. Men vafan, liksom?

Jaha ja, den här säsongen var slut dagen då bilden togs, det vill säga dagen efter Finnmarksturen. Men, något hände när jag lånade 29an och därefter. Så jag får se vad som händer den närmaste tiden. Kanske, kanske åker jag någon till tävling. Är anmäld till Norrländska, både lvg och mtb. Funderar på att sopa hem hela skiten bara för att dryga mig. Har ju inte tränat på ett tag så kanske är jag i mitt livs form? Fast tiderna uppför Södra skvallrar om motsatsen...

Imorrn ska jag göra nytta, åka till ett stort företag i Sandvikstrakten och höra vad de vill handla för nåt skoj. Hyr-Meganen står och frustar här utanför. Fyfan. Roadrage.

Nytt om nytt

Knepig höst det här. Helt plötsligt är det högsommarvärme igen, synd bara att de släcker lampan litet för tidigt nu. Värre lär det bli... Den här dagen har varit "sådär", fick lufta kroppen något på kvällningen. Provade den nya höstrusketbanan lite snabbt. När jag inte behöver träna lika mycket själv ska jag försöka engagera mig i att förverkliga mina egna bandrömmar. Men det får nog dröja ett tag, inte för att det lär bli så mycket mer träning än tidigare utan kanske mer på grund av det faktum att vi ska bli fler i familjen, nu i vinter, vilket lär inverka på mängden effektiv cyklingsbar tid. Bara en sån sak. Liksom. Stackars värld som blir befolkad av fler griniga norrlänningar. Ja jävlar.

Vi hittade ett hopp mitt ute i ingenstans, nästan, B verkar fundera på hur långt och hur högt hon skulle kunna hoppa med lill-anthemen. B står numera för Badboll.

Biggest loser vs Valet 2010

Vilken fantastisk TV-underhållning att få se människor som saknar självförtroende förnedra sig själva på bästa sändningstid. Fan just nu gråts det mer på TV mer än när systrarna Kallur hoppat häck. Helt magiskt. Jag har även fått se en glimt av mitt drömjobb, tränare på Biggest loser. Fyfan vad roligt. Det skulle studievägledaren kläckt ur sig där i mitten av nittiotalet så hade jag sparat in några hundra tusen kronor i studieskulder. De har tränat i en vecka nu, de på TV, och det låter som om de slitit hund i ett helt liv. Bara att gratulera TV4. Partiledardebatten fick vika ner sig mot det övermäktiga motståndet.

Oj, this just in. Trailern inför nästa veckas avsnitt avslöjar: En deltagare har problem att få i sig mat...

Tack TV4.

Anthem X 29, summering

Fan. Sista dagen idag på 29an. Passade på att damma av några referensrundor för att se om den är obotligt långsam eller hur snabb som helst. Kroppskrället har inte varit på topp sedan den avbrutna Finnmarksturen men jag tänkte att det går ju att se något iaf. Facit blev att jag tangerade mitt pers uppför Södra berget på asfalt och åkte 4 s långsammare på Nordströms bana mot mitt eget pers. Jag kände hur lungor och luftrör gjorde revolt upp mot Stora bergssvängen och i EKG-backen tappade jag garanterat mot mig själv i rekordvarvet. Utför körde jag nog ikapp en del, om det beror på cykeln eller ett ökat självförtroende till följd av tillit till den låter jag vara osagt men den rullar fint. Det skojsiga är att den väger 12,2 kg, min Anthem X Advanced vägde nog en bit under 9,6 kg under rekordvarven.

Jag skulle tippa på att de bästa cyklisterna i Sverige/da World nog inte åker snabbare på en 29a mot en 26a. De har ju tekniken och modet att åka snabbt på vad som helst och tjänar nog mer på att släpa runt mindre vikt. För min egen del så tjänar jag nog fler sekunder på att kunna bibehålla flytet på stig och utför än vad jag tappar på att ha en tyngre cykel uppför. Sen ska man kanske inte underskatta effekten av att sitta mer avslappnat på en tävling med tider över två timmar. Att cykelskrället nog skulle överleva de lättare lederna i Åre mm gör ju inte saken sämre heller. De flesta motionärer kan nog också dra större nytta av en cykel med ett bredare användningsområde än en råräser-XC på 8,5 kg. Jag tror att en 100 mm FS 29a någorlunda kan ersätta allt ifrån 26" HT till FS-dito med 140 mm slag. Hade jag haft mer tid med hojen skulle jag provat den med lite maffigare däck och kanske några rundor utför Skönviksberget. Sen är det ju det där med hur en 29a ser ut, alla gillar det ju inte. Man dela upp det i två läger; de som har rätt och de som har fel. Ungefär.

Anthem X 29, del 3 ett hopplöst fall

Här kommer lite rörliga bildevis om att den faktiskt rullat i Sundsvallsskogarna. Vi tog en klassisk stenbacke där vi nött oss trötta tidigare och inte kommit hela vägen. Så med det i tanken så är ju skidåkarjävelns resultat efter första försöket mer förståeligt...



Norrländsk motionär i "toppform" :



Den är så sjukt jävla bra den här cykeln. Jaguarverken, Team Kalas och Pedalogerna kommer att få bryta den ur mina händer för att få lägga vantarna på den!

Detaljer:

Anthem X 29, del 2

Ok, när jag cyklade igår eftermiddag på den nya 29an så funderade jag på hur jag skulle skriva här. Bara det är illa, att fundera på vilka konsekvenser ens handlingar får på bloggen, men det är en annan historia. Jo, jag cyklar ju på giant, får lite hjälp av dem osv. Så en recension här, av mig, är ju inte helt transparent. Men, den här nya 29an var rätt trevlig, kommer inte att kosta en hel förmögenhet och är nästan löjligt snygg i det verkliga livet. Om ni gillar stora hjul. Jag gör det. Har gjort det länge. Sen så gillar jag maestro. Men, jag tänkte såhär: "Den här cykeln vill jag vara ensam om". Det överensstämmer ju inte med tanken att marknadsföra den. Men, som sagt den kostar inte en halv miljard så jag skulle kunna såga den, förlora den hjälp jag har, ändå ha råd att köpa den och kanske avskräcka någon från att köpa den... En tanke så god som någon...

En kortis om de första intrycken... 29or ska kännas tunga; inte den här. De ska vara tröga; inte den här; de ska kännas som att åka på styltor; inte den här. Nästan så att jag tyckte att den kändes racigare än min Anthem X Advanced... Den är nog lite som mina Völkl G4or, ju fortare du vågar/orkar åka på dem desto bättre går de. Det sista var något jag kände av, det gäller att rulla på i skogen för att den ska leva upp. Den är helt enkelt byggd för mer fart. Om det är mycket jääättetight stig så kanske den tappar litet, men då pratar vi 180-graders svängar med stillastående igångdrag osv, alltså sånt som inte finns på svenska långlopp. Men jag har bara åkt ett pass på den ännu. Vikten vet jag inte då min våg ger upp vid 10kg, att den är tyngre än så är ingen skräll, men att den känns så pass lätt som den gör, sin standardmässiga utrustning till trots var däremot mer förvånande. Ska leta en våg under dagen.

Tänk om de kunnat utrusta den med Magura-bromsar från start... Aviderna stal mycket av den trygga känslan som borde ha funnits där. Så nu jag sagt det också.

Anthem X 29

Skitcykel, köp ingen sån här!
Eftersom jag är en omtänksam person så kan jag tänka mig att förbarma mig över dem ändå...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Mobilblogg

Provar att träda in i 2000-talet med min nya Samsung. Test av fs-29 kommer kanske senare...

Published with Blogger-droid v1.5.8

Tack och go'natt

Förkyld. Kände att det var på gång nåt skit i torsdags. Tråkigt att kliva av Finnmarksturen. Nu är det nog färdigtävlat på ett tag.

Finnmarksturen

Det är inte utan en hel del skräckblandad förtjusning jag ser fram emot lördagens prövning. Finnmarksturen, så klassiskt, så vackert. Det står en bild uppställd på mina föräldrars byrå hemma i Loning. Den föreställer en något yngre upplaga av mig själv iklädd Mongoosekläder och med tidsenliga Corratec semislicks i rött på den otroligt lätta kolfiberhojen. Tror att de var pumpade till minst 3,5 kg. Inte undra på att jag flög av stigen det första som hände det året. 1996. Jag mötte en vägg senare den tävlingen jag aldrig mött tidigare, hade inte träffat på den sedan dess förrän i vintras då jag åkte Medelpad Classic Ski. Sitter nu och blänger lite på det hemskickade PM'et och den bifogade banprofilen. 11,2 mil. Inte 9 mil och inte på nykammade spår med nylagd asfalt. Målet ligger inte heller på så särskilt mycket lägre höjd än starten. Stigarna lär vara blöta, det är de väl nästan alltid. Förmodligen kommer det att regna. Ryggen kommer att värka, låren krampa. Det vore trevlig om jag slipper fjolårets vadkramp vid skylten 80 km kvar... Fan vad jag längtar! Den stora finalen.

Mera mördarkaniner

Ja, vad säger man om dessa två blivande Whiskykaniner?

Surt

Usch fyfan vad sura ben jag hade på söndagens DM. Det var knappt att jag tog mig upp till Sidsjön för egen maskin och jag kunde inte gå med TK uppför startbacken. Lite längre hade jag kunnat tänka mig att få vara med. Men skitsamma, banan är rolig att cykla på, tävla på vetifan. Om man inte ligger först dvs. Då kommer ingen om, liksom. Jag la mig på en behaglig fart för att mig runt anständigt och lite skoj. Det var skönt att åka FS, jag åkte supermjukt med fullt flöde i bakdämparen.

Direkt efter tävlingen satte vi oss i bilen och åkte till Kramfors för kalas. Gårdagen ägnades åt bilspekulationer och promenad vid Rotsidan. Har ni inte varit till Rotsidan så åk dit. Satan alltså. Bra fint. Nästan som fjällen. Men bara nästan.

Timmen på tjugo minuter

Hade lite brådis idag så jag fick köra en tretimmarsrunda på två timmar. Det känns nu. Men aldrig över Max Hr -40 slag. Fast jag låg där mest hela tiden. Kanske en indikation på att den gått åt helvete för sakta de andra gångerna... Nåja, det är trevligare att hålla fint tryck hela tiden än att bara vispa runt fötterna. Så nu är jag alltså betydligt bättre än jag var i morse innan passet. Fint det.

Helt galet

Killen ska lägga av i år... DÅ börjar han blogga... Bättre sent än aldrig Jens!

Materialval

Hmm. Var och lyfte på en Anthem X 29er idag. Inte bra. Att lyfta alltså. Om 29 är bra så tror jag att Anthem X 29ern är nära facit. Fan, den kändes oförskämt lätt med tanke på att att den är rätt standard; XT, Giants egna hjul mm. Blank var den också, riktigt mycket jänkarjärnkrom-stylee. Efter det lyfte jag på en ledsen Giant 29er-ram som står och skäms i min skrubb. Det saknas lite hjul och gaffel till den. Två flaskställ får jag dit, kanske att den ska få ett liv efter Vasan ändå, Snapphaneturen by 29er?

Formmässigt har jag lyckats begrava mig under en inlandsis sedan Vasan, vilket känns ganska så bra. Tror jag hinner få tillbaka lite livskraft till nästa helg mha lite skrubbterapi. Bara det kunde börja regna någon gång. Distans har jag fan fått nog av...

Morgonjogg

Smög igång den här dagen med en liten kort jogg. Bäst att ladda inför Lidingöloppet, liksom. Seedningslopp i Kramfors på söndag, kanske, kanske inte. Får se.

Börjar så sakteliga bli dags för att anmäla mitt blekfeta till Finnmarksturen. Får se vad jag ska hitta på. Till Vasan hade jag införskaffat punkteringssäkra däck och hade tjockslang i dem med en hel del luft, allt för att slippa punka. Tror att jag ska köra med FF 2.0, en halv skopa Stan's och 0,8 bar på Finnmarksturen. Ger mig fan på att det håller bättre.

Nu blir det till att öppna upp kamrarna litet med stavgång.

Punka

Livet ska inte vara roligt.

Repetera.

Fest igen

Tro på fan, det är nån jävla fest i stan igen. Drakbåtsfestivalen. Av alla fester. Paddla en båt, gärna full, med sina arbetskamrater. Ja, nu är jag bitter igen, för att jag inte kom på den idén.

Cykelvasan om ett par dagar. Ser bra ut. Kan ju bli regn. Jag har slagit pers och jag har Furious Fred på. 2,25". Det vill säga sådana som går fritt. Förstärkta är de också. Nu jävlar. 2,25 och FS på en bana som går att cykla snabbt med en landsvägscykel? Masterplanen var ju en 29a. Den står i skrubben. Fälgarna är hos Pedalogerna och framgaffel har jag inte mäktat med att beställa. Sensommarblues. Ni vet.

Efter att ha sett denna video hos Tom på Facebook så har jag idag jagat fruktos.

Efter att ha sökt på alla gymbutiker, hälsokost mm i stan så hittade jag till slut vad jag sökte på ICA. Till en sjättedel av priset hos tidigare nämnda. Väl där så slog det mig, vi ser snart ut som amerikaner allihop. Om man nu med amerikan menar just vad man tänker sig när man säger amerikan. Dvs inte de snygga skådisarna. Fan alltså.

Kaffebrist

Den här veckan har jag inte fikat på något av mina träningspass, inte ens i samband med de trettiosekundare jag idag kört i skrubben. Fullständig misär. Det jävliga är att jag sugen på att springa, också. Det går ett millopp 100 m ifrån vår lägenhet ikväll. Nä, hellre åker jag 32 mil enkel för att bli avhängd inom första milen. Idioti. Kanske, eller sunt förnuft? Benen har känts lite frostiga den här veckan, tills idag. Sopade till med pers på Nackstarakan trots vändpunktsvurpa (framhjulssläpp, sätta ner fot och inte få i kloss i pedalen igen). Inte så illa för gammal tjockis. Ok, sträckan är helt platt så kg i W/kg spelar inte så stor roll... Ser nästan fram emot att ha lite lagom småtråkigt i nio mil på lördag, trivsamt tråkigt, hoppas på sällskap i år.

Mördarkaniner, Vertex och livskvalitet

Flytta hit? Ja tack gärna!

Vi har varit i Vålådalen, Bodil, jag, Micke och Erika. Och några djur. Fyra hundar och tre mördarkaniner för att precisera litet. De senare är förmodligens världens farligaste djur förpackade i mjukdjursliknande kostymer. Vi har haft löjligt tur med vädret, alltså i klass med all time high. Löptävling blev det också. Jag hade inte tänkt ställa upp men det var för fint att hoppa över. Men vi sprang den korta klassen, vilket vi fick äta upp på banketten. Där satt alla och pratade om de strapatser de varit med om under dagen på långa. Vi bestämde på stående fot att vi också ska kunna prata om sånt nästa år.

Handen och delar av armen fick svåra bitskador efter det att kortet togs

Jag hann bli förvånansvärt trött på 13 km löpning, undra hur trött jag hinner bli på 42 km och 1800 hm?

Micke blev också förvånad...

Ett jävla oväsen

Det där bandet från Ånge ni vet, de som spelar Hillbilly/Adidas/Dagisrock, håller för fullt på att repa inför kvällens konsert. Utanför mitt fönster. Bokstavligen. Låg och klurade på det igår kväll / natt, vad som skulle hända om jag ställer ut en jättestor musikanläggning och spelar jäättehögt en random natt mellan torsdag och fredag? Kommer jag undan polisen om jag kräver inträde?

Fan vad de har stulit mycket av sin musik btw.

Nu skallrar faktiskt fönstren.

Mäktigt.

Fan vad jag tycker att sådana där samplade stråkpartier inte hör hemma på livekonserter.

Ja, jag har nog kört för många distanspass den här veckan...

Fikatur!

Inte varje dag, men varannan... Anledningen till att jag började cykla igen ca 2003 var de behagliga fikaturerna. De hölls i ett tag men sen har det varit ett litet uppehåll på en sisådär fyra-fem år. Nu börjar det bli ordning på torpet igen. Bulle i tisdags, macka och kaffe idag. Inte illa. Fiket är ett jag missat varenda gång jag kört runt Slättmon. Alltså jag har sett skylten, en GB, och tänkt: "Fan vad skumt att det står en sån skylt här". Ute i ingenstans. Det är alltså en av de, för mig, bäst bevarade hemligheterna i cykelvästernorrland. Jävlar alltså. Hembakat fika till en hundradel av priserna för industritillverkat fika inne i stan.

Vi cyklade faktiskt en del också.

Solskenscyklist

Jag har haft tur med vädret på min semester. Lagom varmt och torrt. Idag är det lagom varmt, men blött. Det kändes lite småmysigt att bege sig ut längs efter kusten söderut, helst de partier på cykelvägen som liksom har ett tak av löv. Riktigt fränt var det, luften är som söt och lite omfamnande. Åkte mot Juniskär och Bommen, på vägen hem vek jag av i Bredsand och begav mig mot toppen av Södra. Där så rullade jag varvet runt berget ett par gånger. I slutet av det andra så öppnade sig himlen rejält så jag vek ner mig efter två-och-en-halv. Dimman tillsammans med min något suddiga blick gjorde nerfarten lite mer spännande än den brukar vara. Sista biten repeterade jag spurter / tvärnit för att hålla kroppstemperaturen något ok. Nu så känns hela jag mycket välanvänd. Imorgon hoppas jag på sol och ett stort distanspass.

Gusturleden

En runda med nästan ingen vägövergång. Rätt läckert faktiskt. Med en hårig avslutning och lite lagom kupering. Känner mig lite använd nu. Trots en pizza. Det ska regna imorgon. Tur att jag är solskenscyklist för annars skulle jag vara återanvänd och förbrukad den här tiden imorrn... Obs, smalt styre och rejält drop nu på den svarta leksaken. Nu är den pimpad för Vasan...

Them bones

Invigde första dagensemester (den riktiga, fyra veckor långa, alltså) med att snurra lite smala hjul i några mil. Faktiskt i nte så dumt, blev trött. Landsvägscykling är som löpning, bara roligt när man orkar hålla farten uppe. Det var fint att få mosa litet, köra lågkadensande och snabba fötter om vart annat. Apropå mosa, jag var rätt mosig när jag kom hem. Om det inte regnar på torsdag så kör jag Slättmon.

Har även påbörjat min Vasalopps-satsning med att promenera några gånger upp och ner för Södra's slalombacke. Kanske, kanske att jag ger mig på Vertex nu som går till helgen. Inte den långa då utan den varianten som är 14 km. Allt för att rättfärdiga total skändning av Bankettens buffé.

Omstart

Andra halvlek vad det gäller den här cykelsäsongen är inledd i och med föregående vecka. Men, att säga halvlek är ju en sanning med modifikation. Faktum är att jag bara ser mig delta på två tävlingar; CykelVasan och Finnmarksturen. Av de två så rankar jag Finnmarksturen högst. Jag rankar den högst av alla tävlingar i Sverige. Den är klassisk, definitivt ingen lek och med absolut-trött-garanti. Att få svänga av asfalten in på den lilla stigen de sista hundra meter som leder mot målet är så nära det går att komma en Grand Finale i svensk mountainbike.

Har för mig att de tänker sig annordna en Dust-cup-tävling i södra Sverige. Det är bra. Jag skulle vilja se en icke förbundsberoende tävlingsserige för mtb i Sverige. Gärna där du köper dig en nummerskylt som används på alla tävlingar, den kan då vara lite mer påkostad och behöver inte vara av fjantig A5 typ i härdat papper. Kanske att chip är överkurs i Sve men det är inte så tokigt det heller. Två tävlingsklasser och givetvis gemensam start. Inget jävla fjant, bara full gas. Tävlingstid för den största klassen på en dryg timme istället för två och en halv. Denna serie ska hållas så långt ifrån SCF som det bara är möjligt, utan avgifter och annat idrottsförstörande reglemente.

Kanske att det är dags för en sån tävling i Sundsvall? Fast det är ingen som orkar åka så långt norrut...

Utled

Fan, en massa fritid, halvtaskigt väder och inga tider att passa. Alla andra jobbar, jag får inget gjort och tiden bara går, sakta. Vad ska jag ta mig till? Måste hitta på nåt, det här går inte! Fan. Så jävla tråkigt.

Inte.


Nu går jag på semester.

Fullt ställ mot ledigheten!

Världens roligaste idrott!

Mountainbike. Fan. Gårdagens pass med Brinken i solsken och dagens tävlingsträning på "min" bana runt LV5 har sparkat igång mig igen. Så jävla härligt att bli blöt, trött, rädd och alldeles överlycklig av att trampa, ducka, sladda och bita i. Grymt! GE MIG MEEEER!

Cykelsugen

Sådärja. Årets svarta vecka avklarad, jag känner ett begynnande sug efter att få åka ut på lite stigar och skrämma slag på mig själv. Ska förvägra mig själv nöjet av att cykla även i kväll bara för att göra det lite bättre. Imorrn ska jag ge mig iväg och leta roliga stigar, kanske åka lite i nåt Skönviksspår som inte kräver mer slackare styrvinkel än 70,5... Helgens stora fråga är om jag ska springa löptävling eller se vad kroppen har att erbjuda lite stigsmisk på LV5 där klubben då har tävling.

Har misstänkt ett tag att min kära Durin vill ha lite mer olja till att smörja O-ringarna med. Ska ge mig på detta inom en snar framtid. Blir spännande, den enda gaffel jag servat är RS Reba och skillnaden före / efter var otrolig. Så jag kanske borde serva ikväll...

Ner i gruvan

Fan, det är trist att jobba mitt i sommaren. Trist då det är så jävla dött på jobbet, dött verkar det vara överallt annars också, alltså bland dem jag annars har kontakt med på dagtid. Industrisemester är ett jävla helvete, helt enkelt. Men, jag är ganska så sugen på några veckor i sträck utan arbete, en vecka är ingen vecka, liksom. Fyra veckor är lagom. Då hinner tristessen ta över. Tristess tillsammans med ångest är två väldigt bra motivationsfaktorer. Ångest är ändå det jag håller som högst. Provade att efter SM länsa både kyl och skafferi på allt som innehöll många E-ämnen tillsammans med en, sett i relation till alla hälsoblaskors löpsedlar, ofördelaktig fördelning mellan fett och socker vilket resulterar i än en mer ogynnsam kalorimängd. Från min utgångspunkt var resultatet och fördelningen snudd på optimal för att kanske, kanske rädda kvar lite träningsmotivation mha ångest. Fungerade mindre bra. Har inte fått en gnutta ångest än, cykeln har fortfarande osmord kedja och nummerlapp på styret. Innolite-hjulen är klädda i Rättviksgräs och jag vet inte var cykelskorna är. Industrisemester-Blues... I-landsproblem och alla andra tänkbara termer som kan förlöjliga mina känslor efter en halv säsong av skräp. På't igen bara. Det ska inte vara roligt!

Årets hetaste?

Kan det här vara det senaste?
Dessa tillsammans med "min" sportdryck kan mycket väl bli The Shit i höst...

Full cirkel

1997 och 2010. 97 blev det inget SM-XC på grund av juniorplanering. Nu har jag kört SM i Rättvik. Klart.

Det är otroligt frustrerande att inte alls kunna styra formen under sommaren. Ganska så dumt då att hålla på med sommaridrott. Jag är ganska säker på att jag är i bättre form nu än jag någonsin varit tidigare under mitt idrottsaktiva liv. Det är något som inte återspeglas i resultatet från gårdagen. Jag skulle precis kliva av då det började regna, helt plötsligt så öppnades det upp och jag kunde andas igen. Efter de korta backarna kunde jag lägga i tyngre växlar istället för att bara sätta mig ner och lägga i en lättare. Men så är det.

Banorna var löjligt roliga tycker jag. Det var på't hela tiden. Inget snack, bara att trampa.

Lyckades med konststycket att vrida till mitt trasiga högra knä på sista varvet. Har lite ont där idag och trappor är inget skoj utför. Uppför är det låren som smärtar...

Semester del två

Jag har kanske inte världens bästa ben eller kapacitet men jag har oförtjänt bra service på tävlingarna. Farsan kan alla grusvägar i Sverige, som leder fram till något langningsbart ställe. Det är bara att trampa och hålla käft helt enkelt. När flaskan är tom står de där med en ny. Rätt lyxigt faktiskt. Bra mycket lyxigare än ett par Innolite-hjul, eller något annat i titan eller kolfiber för den delen. Ovärderligt givetvis men ett rätt trevligt sätt att umgås med familjen. 1997 gjorde vi Mörksuggan osäker för första gången och med lite tur så blir det en stående tradition i många år till.

Lite trasig

Sådär ja. Mörksuggan avklarad. Jag blev 21a, i år igen. Är alltid där. Men, i år kändes det annorlunda. I vanliga fall brukar jag hitta den placeringen redan uppför Vidablick och sedan vara oförmögen till något annat. I år tyckte jag att jag satt fint uppför, hade så pass mycket dra i benen att jag kunde vara med i andraklungan med placeringar upp till 13e-plats. Tävlingen hade börjat "sätta sig" och jag kände mig bra i klungan. Benen var fräscha och huvudet likaså. Sen så såg jag något intressant på backen och lämnade lite hud kvar på vägen i trakterna kring Rättvik. Blev stående ett bra tag, först av förvåning, för det bara small och allt försvann. Sen fick jag krångla ut en kedja som fastnat på olämpligt ställe samt blänga på några gubbar som skrattade åt mig. Han hade tur att inget på cykeln var trasig får då hade han fått äta upp den. Väl igång så gjorde jag det jag kunde för att få komma tillbaka, men det enda som hände var att jag blev ikappåkt och frånkörd av tredjeklungan. Då dog jag litet inombords och kamplusten försvann. Men det blev bra till slut, hamnade i en klunga med bråttom hem och gott samarbete. Blev trött på riktigt i en sista kraftansamling att nå 20e men hade inte fart nog.

Försökte i efterhand försvara för min Suppport mitt frånfälle och oförmåga att gå ikapp med att: "På den här tävlingen går det inte att åka helt ensam..." Det var något Gustav Larsson helt hade missat fick jag då höra... Det var nog första gången jag så ett så utdraget elitfält uppför Vidablick...

Det bästa med hela dagen var doppet i Siljan efter målgång. Trots att jag är en badkruka utan dess like...

Kent på Gatufesten

De börjar spela 0:00... Jag har precis kört några vändor uppför södra. Jobbat. Ätit middag på festivalområdet. Gått hem igen. Tyckte att det då var för mycket människor. Kl 17:00. Ingen är ute innan 22:00... Jag har en skön soffa och deras nya skiva + allt annat de släppt på CD/vinyl och andra medier. Ska jag, för första gången missa dem när de är i Sundsvall? Är det alltså ett kapitel i mitt livs som stängs för gott nu? Ska jag lämna allt vad tonårsångest bakom mig? Kan vara dags. 30 är ju förvisso det nya 20, men ändå...

Cav är grinig...

Gefrustreerde Cavendish gooit met fiets en helm

Vilken lirare...

Spökskrivare

Internet går på automatik och postar inlägg jag aldrig skrivit...

Jag har varit otroligt irriterad på min Garmin, eller företaget överlag. Reklamerade min klocka varpå veckan efter så går bandet av. Har fram till nu tejpat fast den på styret. Snyggt? Nä. När all min eltejp tagit slut så blev jag tvungen att skicka in skiten. Fick ett nummer för att kolla statusen på mitt ärende. Första dagen efter att jag skickat den skickar de tillbaka den... Om jag får den idag ska jag ta bort alla negativa tankar över Garmin...

Apropå eltejp. Mina kära Shimanoskor har gett upp andan så pass att jag tejpar ihop dem. Spännet vill inte längre vara med. Så i och med att mitt tejplager tagit slut så blev det till att pull the trigger på ett par nya. Efter lite marknadsundersökning så fann jag att det enda rätta är ett par Fury från Mavic. Färg vet jag inte, det får bli en överraskning när paketet kommer.

Bara som en parentes, jag har i princip sett alla fotbollsmatcher det här VM'et. Bara en sån sak. Jag börjar bli gammal.

Snart så...

Några dagar till bara, sedan är det semester, igen... Och vilken semester! En vecka i Rättvik, ett långlopp och ett par SM-tävlingar. Det är ändå inte det bästa med nästkommande vecka.

För kvällen hade jag tänkt mig lite "tröskel" med 30s som finale. Planen var hela passet i skrubben men det är så satans varmt i lägenheten så jag städar tröskeln utomhus tror jag. Hade några grymma pass i helgen, de kändes som om de satt där de skulle. Hann även med att justera litet på sittställningen och bytte ut 3TTT-stolpen mot en Giant SLR. Sparade 40g... Men den estetiska vinsten är mycket större. En ny styrstamsbult och hela SLR-kitet är komplett.

Herrejävlar

Alla sätt att tjäna pengar är bra utom de dåliga... Såg i tidningen i fredags om xwalk och xwalk xtreme. Jaha, någon har kommit på att stavgång är skitbra, ger man det bara ett fränt namn också så vågar kändisarna testa och då, då jävlar. Imponerande faktiskt att kunna ta 2000 kr i månaden för något som alla skidklubbar gör gratis och är världens enklaste sak att utföra. Ska inte vara bitter, jag hade gärna stått på mottagarkontot. Säkert roligt också. Och bra. Men varför, xtreme? Vad är så extremt med stavgång? Jag har sett extrem stavgång på TV, det var en svensk skidåkare som körde stavgång, på myrar. Det är extremt. Allt med stavar i en stadskärna är väl mer pensionär än extremt. Fast "xwalk pensioner" kanske inte är lika fränt.

Det finns hopp för Eskilstunabandet. En plats i solen är inte lika dålig som jag först tyckte att den var. Kanske till och med att den är det bästa som släppts från bandet sedan samlingsboxen... På torsdag ska jag se dem live, igen.

Har idag kört "cycling xtreme" dvs cyklat på stigar. Det var skitkul och extremt, sätt i 2kkr på mitt konto så får du följa med.

Sehr heiss!

Det är varmt nu. Det är jättevarmt nu. Jag är inte riktigt van det här. Eller det är väl ingen, egentligen. Behöver nog inte äta några D-vitamintillskott den här månaden...

Det blev en fin tur igår, skulle ut och prova lite nya prylar och inställningar, siktade på 90 - 120 minuter, det blev 260... Micke ringde och frågade vafan jag höll på med och då det inte fanns några riktigt bra orsaker till att inte träna tillsammans så rullade jag mot Kovland och han mot Sundsvall. Han fick guida, det enda krav jag hade var stigar utan så mycket lösa pinnar, kvistar och annat elakt som kan döda finhjul. Har aldrig cyklat över så många pinnar, kvistar och annat som kan döda finhjul tidigare... Men de överlevde och jag fick se några nya och fina stigar som jag aldrig cyklat på tidigare. Inte illa. Tror att jag ska passa på att sola litet idag också då B är i Krakow, förlåt, Kramfors.

Undra vem som vinner Ränneslättsturen idag?

Snål

Oj, den här helgen, den får gå i snålhetens tecken. Börjar med vårt trängande behov av en ny dator. Alla vill ju äga en Mac, gärna en bärbar, en stationär och en ultraportabel. Nu får jag även i fortsättningen nöja mig med att bara använda frukten som mediaspelare i skrubben, för jag vek ner mig vid datorköpet och äger nu en Sony Vaio. Otroligt spännande inköpsprocess, som jag lidit kval, livsavgörande frågor har snurrat i mitt huvud, skulle ett felköp betyda ett liv i absolut mörker? Framtiden får utvisa om jag får famla blind eller om det faktiskt går att leva med en PC.
Steg två på den snåla vägen är den där skittävlingen i Eksjö. Ja, i och med att jag sitter här och skriver, i Sundsvall på lördagen så lär jag inte åka. Det finns kanske värre saker att missa än ett långlopp men lite synd är det att Eksjö ska ligga så långt bort, eller kanske är det så att det är Sundsvall som ligger åt helvete fel?

Fick igår hjälp av mina föräldrar att försämra mitt W/kg några procent. Middagen på Delicerano var inget annat än poesi och upplevelser i klass med en glasklar aprilmorgon på fjället. Att sitta där på bakgården, känna doften ifrån köket och en kökschef som tar sig tid att prata med alla gäster känns inte svenskt allra minst norrländskt. Att Torta Di Capri innehåller lika många kalorier som ett Trans Germany gör av med skiter vi i, just då, det får bli dagens utmaning.

Dåligt minne

Se där, det går fort att glömma. Hade helt förträngt hur jag mår efter några 30s på lämplig belastning. Tur att det ger nåt. Dagens övningar visar på en positiv tendens i effektsiffrorna. Nu är jag i fas med mig själv igen. Verkar det som. Slängde på 3,7 kg och höll 100 - 110 i kadens, det senare varvtalet inte lika ofta som den nedre delen av tiotalet. Men jag var grymt stabil kring 105. Vilade en minut efter 10 min sen på't igen, fast nu bara två fyror med kort-kort vila. Som huvudmål, 5 st 30s med 6,2 kg i korgen och allt från 200 - 80 i kadens. Fick springa ut på balkongen efter den fjärde för att "ta lite frisk luft". Letade febrilt efter något lämpligt att sikta på vid eventuell maginnehållstömning. Klarade mig, eller grannarna klarade sig...

Som efterrätt blev det en mycket mer välsmakande morotskaka och glass.

Livet är fint ibland.

Post semester trauma

Det här går åt helvete. Semester är det jävligaste som finns. Lite som att låta en innekatt vara ute i ett par dagar och sen låsa in den, för resten av sitt liv. Inte bra. Har inte suttit i skrubben sen i torsdags så mina referensramar börjar förskjutas över mot fel del av "livet-ska-inte-vara-roligt"-skalan. Alltså, mitt sinne börjar bli mjukt. fluffigt och mosigt. Som tur var drabbades jag och mina kollegor av en tant på vägen till lunchen. En tant på väg någonstans. En tant i färd med att göra ett filbyte mitt i en dubbelfilig korsning, till den plats i rummet där vi just vid den tiden uppehöll oss. Trots att jag, medelst signalhorn, påkallade om uppmärksamhet om vår existens i tant-tangentens riktning så hjälpte det föga. Inte alls för att vara mer precis. Hon måste ha chockats svårt av att svängen svängde, att det finns ganska så tydliga indikationer på att där just är tvåfiligt passerade henne obemärkt förbi. Jag skulle vilja vara utrustad med en blodtrycksmätare, det hade varit intressant att kunna avläsa det, just då, när tanten nära nog skickar oss en bredsida. Jag tar inget som helst ansvar för vad som hände efter incidenten. Det enda jag beklagar är att jag inte cyklade. Som cyklist har du inget signalhorn men du har fötter, händer och allehanda kastvapen i fickorna på cykeltröjan.

Nästa gång tar jag regnr och hälsar på.

Svart

Herrejävlar vad tråkigt det är att jobba. Förmiddagen gick bra sen väggade jag fullständigt. Starta eget var det ja...

Fick höra att Bandyklubben anordnar svartace på cykel. Sånt borde premieras! Efter den senaste insiderinfon om hur pass smidigt vårt fantastiska förbund är så tycker jag att alla som får chansen att deltaga på en icke sanktionerad tävling bör ta chansen och njuta av den totala friheten samt översköljas av en varm anarkistisk våg av tillfredsställelse.

När jag blir stor ska jag bli cykelpunkare!

Semester vs Jobb: 1-0

Oj, en vecka går fort. Känns bra att vädret hållit igen med det mesta av regnet. Har hunnit med att få några mil den här veckan, typ 35, med snitthastigheten dryga 36 km/h eller knappa 37 beroende på hur noga jag ska räkna. Får väl tacka Seniorklungan på Solleröloppet för det fina snittet. Idag provade jag att vila, det blev några soltimmar i Loning denna fantastiska söndag. Nu är det bara några veckor kvar till nästa semester. Imorrn är det tillbaka i saltgruvan igen... Jippie.

Studs

Årets upplaga av Solleröloppet var en betydligt mera angenäm historia än fjolårets något för fuktiga. Jag är rätt nöjd med hur det kändes i kroppen, så här pigg har jag inte varit på länge. Landsvägstävlingar är knepigt, den fina känslan återspeglas inte direkt i resultatlistan. När vi närmade oss mål så hade jag placerat mig så att jag såg en vägg av cyklister, gav upp och ställde mig upp. Jag tände aldrig till idag, det skulle jag behövt på slutet, varit lite elak. En liten incident som skulle kunnat väckt satan inom. Det är vad som behövs i en klungspurt. Har jag precis insett...

Sa till mina kamrater att det här nog skulle bli min sista landsvägstävling. Som det känns nu så står jag fast vid det. Tycker inte riktigt att det är kul helt enkelt.

Timrå GP räknas inte...

0700

Start sju imorgon bitti. Det är tidigt. Hade glömt att starten går den tiden men det är ju skitbra, då hinner jag hem i tid trots att det tävlingen går i Mora. Tänker stämma kroppen nu snart på Monarken för att se var och när jag ska rycka alternativt släppa imorgon. Det har känts bra nu i några dagar, känns som om det allergiska börjat att lätta, eller så har jag bara blivit van skiten.

Igår var det en som ville köpa Viten, idag... Det går ju inte, idag är det Monark och packning, Inte försäljning. Nä, det ska inte vara lätt att köpa supersport... Ferrari kräver ju att du redan ska äga en eller flera för att få köpa nytt. Det kanske jag ska skriva in i min annons? Jag har förresten hittat min drömbil, eller nja, men den är praktisk. När allt är klart lär jag bara sakna Villan och Vovven... Jag kommer i alla fall att sakna ljudet från den vita när jag åker surdiesel...

Alnön 2

Jag klev av Alnötrampen pga allergi så jag kände att jag borde ta igen sträckan. Rullade ut och körde ett par varv runt Norrlands Hawaii. Otroligt fint, men vilken skitasfalt! Herrejävlar, och jag som gillar dålig asfalt. Nästan så att asfalten mellan Liden och Slättmon är Tysk i jämförelse. Jag blir än en gång väldigt ödmjuk inför det faktum att en klubbkamrat har åkt runt den här ön under 1 timme... Jag behövde 70+ idag... MEN då ringde det ett par gånger!

Annars händer det inte jäävligt mycket. Har ju semester, så allt är i sin ordning.

Tog med kameran, en macka med Nutella och lite annat jox för att stanna till och "njuta" idag... Jag är kass, första varvet kändes ett stopp vid Spikarna för nära starten, på det andra så glömde jag bort. Tänkte stanna vid flera tillfällen men så ringde B och gav deadline. Med lite snabb huvudräkning blev jag då tvungen att elda litet om jag skulle hinna med planen.

Fint det här med kroppen förresten. Igår var jag helt förstörd under sista "kvarten" och framförallt efter passet, idag var jag aldrig nära någon vägg och har känt mig bra odödlig hela dagen.
Vila är skit.

Slättmon

Medelpads rock n' roll distansrunda no1. I alla fall i min värld. När man är vid Slättmon är det långt hem och en massa höjdmeter kvar. Har man då missflyt också så blåser det en del från havet, då kan det bli en trevlig dag. Gjorde distansandet med en twist idag, siktade på att bli ordentligt trött. Jag hade också lite bråttom hem så jag fick försöka att hålla lågan brinnande hela rundan. Köpte kex-choklad och MER i Liden, men de ligger nu i kylen. En flaska vatten blev det, såg suddigt ifrån Timrå och hem, höll på att missa rondellen vid Konsum Haga samt var på vippen att fronta grannen på vår uppfart. Med lite tur gör jag samma sak imorgon och sen ett gratis distanspass i Mora på fredag. Blir fint det här. Tills det gäller, i mitten på juli.

Indalsledenloppet

För ett år sedan sprang jag en kort sträcka bara för att fylla ut laget, i år tog jag en lite längre bara för att det är roligt. Sprang med insidan och höll mig på rätt sida av smärttröskeln. Det blev helt ok och 11,5 km var uthärdligt trots min ringa träningsmängd i löpskor. Svanebo sprang samma sträcka som jag. Sa till nån att jag är nöjd om jag är mindre än 10 min efter, klarade mig med några sekunder till godo. Tror jag iaf. Men det får duga. Imorgon är det Gottne. Sa efter min seger på Timrå GP tidigt i vår att jag ska vinna i Gottne... Inget har tytt på det de senaste veckorna men man ska inte underskatta det undermedvetna så varför inte?

Paus

Jag trodde att det var jobbigt att bli ifrånåkt på Lida, av allt och alla och sedan bryta. Sen trodde jag att 60/120, 30s, 4x4 var jobbigt. Men jag vet inte, jämfört med mycket annat här i livet så är det som en ljum sommarbris. Min moster gick bort i tisdags efter en längre tids sjukdom. Livet är på allvar, inget TV-spel, inga extrachanser, varje sekund som passerar upplevs bara en gång och går aldrig i repris. Ibland är jag bra på att ta tillvara på den tid jag får men som alla andra rusar jag oftast bara på och stannar aldrig upp, ens för att se mig omkring. När jag och Bodil åkte på fjället under senvintern försökte jag verkligen att göra just det, insupa den galet vackra omgivningen och bara fokusera på att vara där. Utan att tänka på, telefoner, obesvarade mejl, löften och annat tjafs. Det är synd och skam att en nära släkting ska behöva gå bort bara för att jag ska lyfta blicken från marken.

Nu har jag semester i en vecka, tiden ska tas tillvara i bästa möjliga mån. Nu ska ni inte tro att jag gått och grävt ner mig. Tvärtom. Men det är nog inte så dumt att trycka på paus i skallen ibland och ta sig en funderar över vad, var, hur och varför. Jag har tur som begåvats med en låg tröskel för vad jag finner roande, så jag längtar redan till nästa 60/120, jag har en stämt träff med en demon på intervall nr 15...

Något för tisdagsträningarna på landsväg?

Trött och bruten men ändå inte så illa

Ja, vad ska jag säga. Hade det inte varit för det runt omkring tävlingen och Giant-loopen så hade jag aldrig åkt ner till Stockholm. Det är inte roligt när strypsnaran dras åt efter några minuters tävlande och inget fungerar. Höll ut så pass att jag fick åka Giant-loopen sen vek jag av mot cykeltvätten och skarvade vidare mot Giant-tältet. Annars så tror jag chefen var nöjd, Anthem X Advanced på placeringarna 1, 3, 6 och 15.

Jag hade dagen till äran rustat hojen med 2,4 Rocket Ron, bara för att. Tänkte att ska jag ändå åka sakta så kan jag väl få ha roligt. Helvetes vilket kantgrepp och snacka om odramatiskt över rötter och stenar. Det blev "lite" trångt i gaffelbryggan men det märktes bara när gaffeln bottnade eller vid annat övervåld. Ska bunta hydraulslangen lite klokare så tror jag det blir finfint.

Nu är det cykelsemester ett tag.

Regndans

Japp, jag hoppas på regn i helgen. Det vore jääävligt bra.

Kvällen har ägnats åt färdigställandet av Xen. Den blev bra, vägde in på 9,4 kg med Innolite. Det får duga... Kanske att den väger 9,3 om jag plockar bort Garminen och de tvåtusen lager eltejp jag har på för att kompensera dess trasiga armband. Om jag hade orkat bry mig kanske jag skulle ha skaffat ett par lättare snabbkopplingar men, jag åt tårta idag, så det vore att visa på stor dubbelmoral / dåligt omdöme... Det är rätt galet, jag tycker 9,3 är lätt för en mtb, det är helt ok för en stel, och mer än ok för en FS, i min värld alltså... Men det skiljer inte mycket i vikt på Innolite-vanliga däck-Stan's mot Tubhjulen med däck. Den kombinationen är lätt. Så, de där svenska tubhjulen som finns i norra norrland blir nog till en lätt kombo...

Nu är bara frågan: Stan'sa 2,4or eller luta sig tillbaka och åka 2,25? Hade jag haft någon som gjorde jobbet åt mig hade jag inte tvekat... Jag kör så jävla mjukt i bakdämparen och vill hemskt gärna köra mjukt i däcken också. Tänk vad mysigt att rulla över mållinjen på söndag och bara vara trött i motorn och inte i kroppen!

Lägg ner?

Fan, som det känns just nu så skippar jag Lida Loop. Är helt sänkt, skulle kunna somna här och nu. Lite surt, jag tycker att hela världen borde asfalteras. Nu. Kanske åker och tröstköper nåt icke idrottsrelaterat istället. Igår köpte jag Band of Horses, Infinite Arms. Kanske kan den med mig i ryggläge få mig på fötter till på söndag?

Downsizing

Jag rustar för när Kina kollapsar: Viten for sale... Eller jag fick smak för jättestor bil när vi åkte till Borlänge senast. SÅ bra att kunna ställa in cykeln efter tävling, eller bara en sån sak som att ha så pass stor bagagelucka att det faktiskt går att stå där och meka när det regnar ute, utan att bli blöt alltså... Men, problemet är bara vilken biltillverkare som levererar nåt som lever upp? Chrysler gör det inte...

Asfalt

Det börjar dra ihop sig till smärtsamma möten på asfalterade vägar. Först ut är Indalsledenloppen, 11 km löpning, på asfalt. Jag känner mig trygg, jag har sprungit 11 minuter den senaste månaden så det ska nog gå bra. Dagen efter är det linje i Gottne, det är bra, träningsvärken har då inte hunnit få djupverkande effekt. Därefter kommer midsommar med Solleröloppet med allt vad det innebär. Jag tror, att det blir jobbigt. Men där någonstans ska jag ha semester också, både ifrån jobb och cykling, tror jag.

Andreas var förbi med ett gäng Schwalbedäck med stor luftvolym. Så än en gång, jag har tubhjul till salu. 1300g väger de, det sitter nästan nya Tufo XC4 (de bästa för svenska förhållanden?), släng åt mig fem tusen kronor och vi gör ett byte. De är väldigt lite använda. Det går att nå mig på 0703131160. Mer, eller mindre info finns här.

Rolig annons...

Hittade den här på happy...

Sån vill jag också ha...

Kompakt

Helgen har varit något annorlunda. Hade som plan att köra några timmar distans idag men jag hamnade av någon anledning i skrubben. En dryg timme är mycket smidigare än tre och jag behöver lida. Nu blir det en blandning av snälldistans i veckan, och lite förskjutning av Borgskalan.

Terapi

Snabbträning idag. En timme i skrubben med 20 min @ VO2max uppdelat på några intervaller. Tror jag. Det är fan nåt i vägen. I kroppen alltså. Jag får mikropausa på intervall två men intervall fem på samma belastning går fint... Jättelogiskt. Det är det mentala som spökar. Sträckan till slutet vs smärtan är mycket större på intervall 2 än 5. På femman är jag ju hemma och kan bara städa av skiten. Jag är en mentalt klen jävel helt enkelt. Eller är jag bara mentalt otränad?

W/kg

Jajävlar. Jag har gjort mitt bästa ett tag nu. Lagt mig hungrig, vaknat hungrig, gått på jobbet hungrig osv. Nu har jag lyxat i ett dygn och är inte ens hungrig nu, i skrivandes stund. När jag åt en massa bacon och ägg och sånt då ramlar det av vikt jävlar i min lilla låda, tyvärr blir jag lite suddig i skallen av det så jag klarar inte en Ferry-diet. Sen är den tråkig också, jag gillar kolisar. För mig går det inget vidare att träna heller helt sockerlåg, jag får lättare kramper osv. Men, gå ner i vikt / lättare att hålla vikt är det utan tvekan.

W/kg verkar skilja en i aktivitet också, jag klarar "bra" i de kortare 10/20, 60/120, och rätt hyggligt på långa 20 min. Däremot är jag relativt min egen prestation kass på fyror, klarar bara några W norr om tröskel. Färskvara är skiten också, jag körde, tidigare i vår, 12 min med högre effekt än vad jag INTE orkade köra fyrorna på i lördags... På två månader... När säsongen är här gäller det att hinna bli kass. Livet är hårt.