Träningsblogg

Ber om ursäkt om föregående inlägg väckte anstöt eller om för den delen själva saken i sig med ett inlägg var allt för chockerande.

Alltså. Jag drabbades för ett par år sedan av osedvanligt ihållande skrivkramp och famlade i mörkret för att finna en mening med min egen blogg eller för den delen andras. Har insett att de är rätt bra att ha, om inte annat för att träna vissa delar av hjärnan alternativt ha som uppslagsverk till senare. Därför gör jag ett ansats att hålla det här eländet vid liv ett tag till. Min avstjälpningsplats i den världsomspännande webben, helt enkelt. Tyvärr har jag förstått att jag är mindre allmänt grinig idag men ska försöka göra några punktinsatser här och där. Gissar mig till att jag har en del elakt att skriva efter någon av helgerna i början av mars. Eller när jag börjat träna igen. Blivit trött och sliten. Troligen med start i juni till och med september.

Har jag skrivit att jag vann Broarna runt? 

2013

Då jorden valde att inte gå under 2012-12-21 blir jag tvungen att ta tag i planeringen inför vad som kommer att bli ett mycket händelserikt 2013.

Jag väljer att 2013 ta tag i diverse livskrissymptom som att åka Vasaloppet och Vätternrundan. Jobbar aktivt med att slå undan diverse flyktiga, men ack så påträngande tankar på att städa av en klassiker på en gång, när jag ändå håller på, liksom. Det som talar mot sådana tilltag är klubbens mål att vara med på Tour of Jämtland. Just det. ToJ. Vilket kräva elitlicens av undertecknad. En påtvingad föryngringsprocess efter ett år i Vetegranland. Har sett på diverse cykelrelaterade nätsidor att det är stor sak när ett nytt elitlag ser dagens ljus. Vet inte riktigt man ska kalla ett lag innehållande ett gäng veteraner i åldrarna någonstans mellan 30 och 50 för "nytt". Men tanken är att vi ska ha elitlicens hela säsongen och åka några tävlingar såsom Östgöta, Sollerön och kanske nåt mer. Vi får se vad det blir av det men det är ett riktigt jävla fränt initiativ och jag riskerar med stor sannolikhet att vara den svaga länken i ett fläckvis mycket åkstarkt lag. Ett av delmålen är ju att rulla runt sjön på ca 7 timmar. Det blir en fin upptakt för mig det. Räknar med att få möta en hel del demoner på väg hem. Kanske blir Vättern det första distanspasset 2013.

Först och främst ska vi ta oss över till det nya året innan en ny familjemedlem ska se dagens ljus...

Posten

Fan. Någon gång här i livet lär man ju sätta sig ner och fundera igenom vad man håller på med. Det får bli vid ett senare tillfälle... Här följer en liten historia, tyvärr ifrån verkligheten.

Jag beställde ett paket för någon vecka sedan. Följer som vanligt förloppet, som jag alltid gör när jag väntar på något jag vill ha, på nätet med trackingnr. Några gånger om dagen. Paketet strandar i sortering i några dagar. Tills plötsligt en fredag då det rasslar till och det står att läsa att mottagaren, dvs jag, ej är anträffbar. Ingen har sagt något, ingen telefon har ringt och vid närmare kontroll så har heller ingen knackat på dörren. Posten har dragit en fuling och chansar på att ingen är hemma en fredag förmiddag. Inte kan ju de veta att vi är föräldralediga. Det är nu det roliga börjar. Jag ringer till Postens kundtjänst och frågar vad de håller på med. Får till svar en mycket bra fråga: "Är du säker på att ingen varit hos dig och försökt leverera paketet?" Sug på den ett tag. Låt frågan sjunka in. Det hade varit grymt. Om de hade försökt utan att få kontakt med mig och jag faktiskt vetat om det. Att de försökt. Därefter jagat stackars kundtjänst... En bra kontring av dem, minst sagt. Min vana trogen vill jag ha ett telefonnummer till chauffören, jag kan ju  åka och möta dem vid någon annan lossning, tänker jag. Icke. Frågar därefter om de tänker sig att köra ut det igen, samma dag. Icke. Givetvis. Det visste jag men fråga ska jag. Följer upp med att undra vart jag senare samma dag ska kunna hämta ut paketeländet och får nu till svar att det inte går, förrän på måndag. Kortslutning. Soporna på Posten ljuger ihop en saga om att de inte kan lämna paketet, vilket får till följd att jag först och främst inte kan hämta ut det, sedan måste jag lägga tid och pengar på att själv hämta ut det, hos Postens ombud. För att de inte orkade kliva ur bilen. Hemma hos mig. Vilket var den tjänst som var köpt av mig från Posten. Ringer några gånger till världens mest onödiga kundtjänst och förlikar mig med tanken att hämta paketet på måndag. FFWD till måndag. Avi i brevlådan om att paketet finns att hämta ut. Roddar med hämtning, väl hos ombudet börjar de leta bland för små paket, jag anar oråd. Givetvis finns inte paketet utkört. Fukushima.

Jag ringer så pass ihärdigt till kundtjänst att operatören med gråten i halsen lyckas göra ett ärende av mitt försvunna paket. Men givetvis utan att kunna ge ett svar på när och hur jag ska få mitt svar. Vid det här laget gillar jag inte Posten och Postens kundtjänst börjar känna igen mitt mobilnummer. Denna totala kundförnedring som Posten använder sig av vid det här tillfället övergår mitt förstånd. Det är en känsla av total maktlöshet. Jag får känslan av att om bara jag lyckas få tillbaka en spillra av det jag beställt så ska jag vara mer än lycklig. Det skulle absolut vara bättre om de inte hade en kundtjänst. Efter ett dygn får jag faktiskt ett svar om vart mitt paket är och jag kan senare hämta ut det. Jag gillade inte direkt det faktum att de ljugit om det faktiska förhållandet vid den påstådda utkörningen så jag fortsätter att älta. Efter en vecka får jag till svar att de faktiskt kontaktat chauffören och denne hade kunnat styrka att hon ringt på vår dörr flera gånger mellan 13 och 14 på fredagen. Det var bara det att enligt Postens trackingsida så gjordes utkörningsförsöket kl 10:30...

Behöver jag säga att jag fortfarande väntar på en bra förklaring från kundtjänst?

Annars så har jag väl cyklat tre gånger i år. Comebacken dröjer.