Nej, inte träning, inte ens summerat över en hel vecka, utan helt enkelt sömn. I följd. Utan avsevärda avbrott. Helt sjukt. Så utvilad. Måste göra något. Vi pratade om det här med sömn för några dagar sedan. Vi funderade på hur det känns att sova en hel natt. Man glömmer så lätt. Vi lär glömma det här också. Att vi är trötta. Vi kommer att se tillbaka på en underbar första tid. Om nåt år. Vi glömmer så lätt.
Samma sak är det med träning och tävling. Fan. Det brukar ju vara den här tiden som jag helt förträngt hur pass mycket sämre jag är en de flesta andra elitcyklister och tron på den egna kapaciteten är som störst. I skrubben, ensam på snöiga vägar eller i skidspåret. Den enda verklighetsförankringen går att finna i det sistnämnda. Motionstävlingar. Inget är så på-jorden-nedtagande som att bli ifrån åkt av gamla farbröder. Och tanter. Det var nog därför de uppfann Vasaloppet. För att ta ned uppstudsiga tretti-fyrtiårskrisande män till lagom hög omloppsbana. Det är säkerligen därför det inte heller existerar inbördeskrig i Sverige. Vi vet vår plats. Inte finns det något Vasalopp i Arabvärlden inte, men krig. VSV.
5 kommentarer:
Det finns en större förnedring än att bli frånåkt av gamla farbröder (jag börjar vänja mig) - fruspö! Jag åkte dit härom året på Öppet Spår. Det var RIKTIGT RIKTIGT tungt på jobbet måndagen efter...
Ja nu vet jag vad du menar med lite sömn. Det är grymt vad de små liven kan hålla låda på nätterna. Och jag har bara haft lillen en vecka än så länge;-)
Vad tror du det är som har fått mig att ticka? Jo, det är att visa kaxiga pojkar vart skåpet står, fast nu börjar det ta emot.
Robert, du får helt enkelt bita ihop ett tag till, så att någon av de kaxiga pojkarna blivit gubbar och kan ta över stafettpinnen!
Man glömmer fort bort hur trött man var, annars skulle man aldrig skaffa en till...
Men nu kommer jag aldrig att glömma mer, ska fan tatuera in det på nått synligt ställe!
Skicka en kommentar