Trappor

Satan, jag trodde aldrig att det skulle kännas så bra att gå uppför trapporna till jobbet som det gjorde idag, igår. Körde musten ur mig på spinningen, på riktigt. Hade bra tryck och fart på benen plus att jag hittat en riktigt jäävlig låt. Manic Street Preachers kan tydligen piska upp pulsen en bit över 95%. Både för mig och mina träningskamrater. Två junnisar kunde inte hålla käft mellan låtarna så jag blev tvungen att vara myndig, hoppas jag lät tillräckligt elak. Det har gått hårt åt kroppen nu ett tag, har vilat sparsamt och kört rätt hårda pass som inte varit så farligt korta. Till helgen ska jag kanske till och med göra debut på ett gemensamt distanspass. Nu gäller det att vara väl förberedd och fylla i exakt 500ml, inte en droppe mer sen plattan i mattan... Nä, jag tänker hålla igen som vanligt och släppa först av alla. Baxade ner min fina XTC ram som ska flytta till Lidköping, lite ångest ger det allt att sälja av de kära dyrplastprylarna, men nu är det gjort och ny plast kan åter införskaffas. Eller ska jag nöja mig med EN cykel i år!? Den som lever får se, både det ena och det andra inom kort.