Dvärgarna grävde för djupt i Moria... Ren ondska är medfödd. Idag har jag väckt monstret. Det är som tigern som rymde från Zoo't. Den bet mig i händerna, högg efter mig såfort jag vände ryggen till. Om inte Bodil skyndat sig att stänga dörren till skrubben så hade den varit på flykt nu. Det hade inte varit bra.
Fan, det är en fröjd att meka med fjolårsvägsalt, helst när det ligger som glasyr över alla andra år av vägsaltande. Inte undra på att det ruvar ondska därunder... Men nu är det gjort. Hon är vid liv igen och jag kan ansluta mig till den distansande skaran av vintercyklister.
Förutom att meka med ett monster så har jag kört en del trainer. Har smugit kring tröskeln, väldigt snällt mao, i fredags körde jag en intervall om 45 min. Det var inte alls skönt. Igår så körde jag stealthspurter efter fem tröskelkompisar. Fyfan vad jag kommer att bli vass! Nu ska jag ut och tämja monstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar