Vi har haft diskussionen på jobbet, bland kamrater mm. Varför blir vi elaka av att bli omkörda i våra bilar? Jag har en enormt lång stubin i trafiken... Idag blev det lite konstigt. Jag och B ska till Birsta. I korsningen från Universitetsallén ut på E4an så står en polis i vänster fil, jag ställer mig bredvid i höger. Vi kör parallellt vänster ut på E4an, varpå farbror blå helt plötsligt kör över i min fil, utan att markera med blinkers. Alltså, vi ligger parallellt i kurvan.Vart tar jag vägen när en XC70 fäller över i min fil? Jag brinner av, naturligtvis. Har ju blivit, först och främst, orätt behandlad i trafiken, vilket givetvis måste markeras. Nu är det ju även vår institution för upprätthållande av lag och ordning som gjort mig orätt, i trafiken... Jag lägger mig lagom nära bakom den vitblå bilen. Farbror polisen markerar sitt ogillande genom att bromsa, jag bromsar och smyger upp igen, den vitblå bromsar igen osv. Riktigt önskar att han ska stanna mig och prata litet... De håller sjutti på nittioväg tills jag ska köra om, då ökar de farten... När vi sedan närmar oss Birsta och det stårdrygt 110 på min mätare blåser de om igen, kastar sig in framför mig lagom till att avfarten till köpcentret börjat och gör en finfin förflyttning tre filer in framför mig. Tänk om det ändå varit lite halare i den där feldoserade högerkurvan... Tänk att få stanna till bakom en lätt tilltufsad XC70 och kanske räcka en hjälpande hand... Till lagens långa arm...
Inför Road rage står vi alla lika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar