PB

Idag var en sån där dag då man inte riktigt kan förutse hur passet ska gå. Känslan i kroppen var trött och seg både innan, under och efter uppvärmningen. Segt var det även i huvudet, det kändes helt enkelt inte som en bra dag. Men, så började jag lasta på, sträckte ut och fyllde lungorna med luft. Hjärtat pumpade ut det syrerika blodet i mina arbetande muskler samtidigt som fokuset ökar i takt med aningen om att ett sensationellt personbästa finns inom ett suddigt räckhåll. Det var en obeskrivlig känsla att nå målet. Större än det mesta jag upplevt. Ett fullbordat varv runt Sidsjön. 3 km i rask promenadtakt. Utan vila.