Lagom

För att lindra min träningsångest smög jag igenom några fin-nior kvällen till ära. Krispigheten i knäet finns ju givetvis kvar, morgonens kaffefontän med tillhörande kaffefläck på vit matta är nog med bevis. Men det är en fin känsla i kroppen nu. Sådär avslappnad, lätt genomarbetad som man bara blir av träning med litet anspänning men ändå på rätt sida av allt som kan kallas för tröskel.

Jag har till och med lyxat till det på de senaste skrubbpassen med sportdryck. Eller kanske ändå inte en sportdryck utan mer en vätskeersättning anpassad för idrott. Min inställning är att sådant som får vara med i mina flaskor ska smaka så litet som möjligt och ge så stor effekt som möjligt. Får böja mig att hålla med farbror Nordström när han ödmjukt poängterade att nuun inte smakar så mycket, du mera förnimmer en smak. Sant. Jag är helt övertygad om att det är av godo att hälla i sig både salter och mineraler, helst då under intervaller i skrubben. Man blir lätt lite tom efter ett par timmar... Sen att det inte finns några kolhydrater i drycken är ju också väldigt tidsenligt. Och bra för tänderna. Vilket är bra för ekonomin och träningsresultatet. Det vill säga en godkänd produkt för mina flarror... Jag förutspår att nuun tillsammasn med 2:1 blandning blir sommaren 2011 års favorit.

Ett utlåtande om Zensah kommer när jag kan gå snabbare än 20 min/km...