Dumtrött

Har aldrig varit så nära något med bilen som jag var ikväll, utan att köra på det. Några timmar för många, litet för klent psyke och kanske en eller ett par koppar kaffe för få. När jag blir stor ska jag bli hård som sten, som den förra generationen. Det är något rätt mäktigt i att kunna jobba hur mycket som helst och sen bara rycka på axlarna. Själv går jag på knäna. För litet och ingenting.  Har mest sprungit i våra trappor. Det är väl vad jag duger till i dagsläget. På torsdag hämtar taxin mig 04.43 sen är det bara att åka till farbror doktorn. Skönt.